Så är det bara. Nu kan man hemfalla åt ett negativt synsätt, alltså börja se det som i mina ögon inte alls är fint eller vackert eller tilltalande i bilden. Och konsekvensen av det blir att jag ratar den ena eller den andra bilden och den kommer inte att tillföra någonting till mitt liv eller tänkande. Man skulle också kunna vända på det – och det är det som är Segeholms poäng – och börja titta efter det som är rätt i bilden, i fotot eller konstverket. Plötsligt öppnar sig en helt annorlunda värld och mer positiv och bejakande hållning och varje bild blir en potentiell källa till överraskningar och nya fräscha infallsvinklar. Han säger: ”leta efter det som är rätt i bilden”! Då lär man sig något nytt hela tiden, man berikas, man öppnar upp för det som förut inte existerade i ens egen tanke tidigare.
Jag bär med mig denna lilla mening och den dyker upp gång på gång i mitt inre: leta efter det som är rätt. Det känns spännande att byta perspektiv både vad gäller bilder, konstverk och inte minst: när det gäller mina medmänniskor. Leta efter det som är rätt hos någon, istället för att leta fel. Kanske läge för ett löfte inför ett nytt levnadsår – alltså inget sånt där lättflyktigt och alltför spontant givet nyårslöfte – utan ett löfte till mig själv att på detta sätt faktiskt få upptäcka nya spännande ting i min omgivning som hade varit omöjliga att upptäcka om jag enbart hade letat efter fel.
Leta efter det som är rätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar