Alla sinnen inblandade

När man joggar längre sträckor, händer det intressanta saker i kropp och själ. Jag ska inte fördjupa mig i det, kanske återkommer jag om det, men jag tänkte på det igår när jag joggade 10 km: alla sinnen är inblandade på något sätt och är vakna på ett annorlunda sätt än annars.

Hörseln: vad mycket man hör. Fågelkvitter, måsarnas skrik, vågskvalp mot stenarna längs strandkanten, sina egna steg när joggingskorna landar på asfalten (speciellt när det regnat), bilarna som kommer framifrån låter på sitt vis och de som kommer bakifrån har sina läten (man lär sig att känna igen ljudet om de kommer framifrån eller bakifrån, innan man ens sett dem), syrsorna som spelar, göken som ropar ko-ko, kor som råmar, får som bräker, prassel i gräset när någon orm eller sork eller ödla rymmer iväg från den farlige joggaren.

Synen: man ser folk som pysslar eller grillar ute i sina trädgårdar, man ser djur i motljus, flugor som svärmar - nästan helt stilla, ett rådjurs vita bak försvinner in i ett buskage (inte bara baken, men det är den man ser), vågorna i stilla motljus, träden som vajar för vinden, skvättandet efter en bil som kör förbi, svettdroppar som faller från pannan och  solen som dalar i väster.

Lukten: doft av hav och tång, ginst och syren, blöt vägbana och fuktiga löv, koskit och nyslaget gräs, bilavgaser och vinden som för med sig omgivningens alla dofter i en skön blandning.

Smaken: lite torr smak, lite salt vatten som rinner in i ena mungipan från pannan, lite smak av sportdrycken eller saften jag drack före loppet eller vid 5 km.

Känseln: värken kommer och går i olika leder och delar av kroppen, alltifrån högra knäet till vänstra, höftkulan på ena sidan och sen känns det i den andra, ena vristen talar om att den finns och plötsligt den andra vaden, ryggslutet gör sig påmint och ena armen domnar om man springer och spänner sig på något konstigt sätt. Här kommer också – speciellt efter de första 6 km – en massa goda ämnen fram i kropp och psyke, plötsligt känns det inte tungt längre, tankarna blir mer positiva, kroppen känns fräsch, benen studsar fram på ett lättare sätt än nyss, helhetsbilden ändras totalt. Det som strax före kändes SÅ tungt och trögt, känns plötsligt som en frihet, en glädje, en endorfinstinn och euforisk befrielse. Påtagligt.

Det sjätte sinnet vet jag inte hur det påverkas (intuitionen, eller vad detta sinne kallas), men en sak är säker: hela kroppen, själen och hjärnan känns uppmuntrad och glad.

En skön känsla.