fredag 29 juni 2012

Sädesärlan


Efter 8 kilometers löpning, nära havet och mitt på bron, flög sädesärlan bredvid mig flera meter. Det var andra kvällen i rad som det hände. Båda gångerna följde jag den med blicken och spontant kom orden över mina läppar: ”lilla sädesärla, kan du lära mig att flyga med mina egna vingar?” Bekymmersfritt, utan tankar om att falla ner eller att misslyckas, ingen oro som plågade den lilla fågeln, så flög den där och var lycklig och fri. ”Lilla sädesärla, kan du lära mig att flyga med mina egna vingar?”

Lärarinnan frågade barnen i sin klass vad de ville bli när de blev stora. Hon frågade en efter en och de svarade som barn brukar svara: brandman, doktor, fotbollsspelare, hockeyspelare, affärsman, sjuksköterska, modell, polis, kapten på en stor båt m.m.

Till slut kom hon till lille Robin, som var en liten tillbakadragen pojke som inte gjorde så stort väsen av sig, utan ofta var lite tyst och försiktig. Och när fröken upprepade frågan till honom: vad vill du Robin bli när du blir stor, så tittade han upp på henne och sa med glada ögon:”jag vill bli lycklig!”

Kanske spelar yrket och karriären mindre roll. Robins önskan var nog den allra viktigaste. Egentligen.

Lilla sädesärla, kan du lära mig att flyga med mina egna vingar?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar