Docksöt på Independence Day

Jag betraktar bilden av dockorna en stund.

Håret ligger välsprayat på plats. Sminket är perfekt. Kläderna sitter precis så där skräddarsytt som de ska göra och färgerna matchar varandra till fulländning. Halssmycket är som en samlande cirkel runt hennes hals. Annars hade karisman, utstrålningen saknats helt. Blickarna är så där tomma, bortvända, samtidigt inåtvända och konstigt nog på samma gång lite fjärrskådande – precis som på en catwalk – så att man förgäves får kontakt med dem. Man märker att de – modellerna alltså – inte är intresserade mer än av sig själva och hur de för tillfället ser ut. Allas blickar på mig.

Fotografen har ställt upp modellerna enligt konstens alla regler och tagit bilden ur ett säljarperspektiv. De är perfekta. Docksöta. De kan inte klandras för något, inte ens en vindpust orsakar oreda i frisyren.

Men livet saknas. Själen finns inte. Drömmarna existerar inte i deras inre. Det finns ingen horisont i deras blick, inget inre perspektiv. Det som lever är inte perfekt. Men det lever. Den som lever är inte perfekt, men han/hon lever. Även om man skulle lida av dysosmia, aures alatae, baktunghet eller nageltrång. Eller som patienten, när läkaren frågade: ”lider ni av fotsvett?”, svarade: ”ja, tror ni jag njuter?”

Lev ditt liv, även om det inte är perfekt. Docksöt eller inte.