söndag 23 juni 2013

Var brann mina eldar?

Jag slog på TV:n igår kväll och hamnade rakt in i ett prat-, musik- och underhållningsprogram med programledare Anne Lundberg med gäster. De satt invid vatten i Malmö och pratade. Det var bara 8 minuter kvar av programtiden när jag landade. Anne satt och pratade med artisten Petra Marklund,  författaren Håkan Nesser, Eva Wrige Larsen, nunnan som efter 30 år i kloster tog klivet utanför murarna, och några fler.

Tydligen hade Eva precis berättat om sin resa - den inre - och samtalet fortsatte med att Petra gav sitt perspektiv på sin resa från artistnamnet September till att istället vara och heta sitt eget namn. Petra Marklund. Samtalet stannade upp en smula när deckarförfattaren Håkan Nesser citerade författaren Göran Tunström, som lär ha sagt: var brann mina eldar?

Konklusionen av samtalet handlade om vikten av att hitta sig själv, sin passion, sin inre glöd, sina inre källor, sitt eget liv. Och inte hela tiden försöka spela någon annan. Att vara sig själv. Att vara personlig. Och stå för det. Leva det. Vara det. Och har jag kommit bort från det, har jag en stor möjlighet den här dagen, den här sommaren, att hitta tillbaka till mina eldar

Det är lätt för hjärtat att upphöra att slå, att förvilla sig bort från ursprunget, att förlora sina källor, att släcka sina unika och levande eldar, sin glöd. Det finns mycket i denna tillvaro som lockar oss bort från det.TV-programmet igår drar mig och oss tillbaka till de inre källorna. “Av hans innersta ska flöda fram strömmar av levande vatten”... “Var inte våra hjärtan brinnande i oss...” Eld och vatten. Två inre tillstånd som inte är varandras motsatser. Så sammansatta är vi att båda ryms inom oss, om vi tillåter det. Och måste få finnas, om vi ska vara oss själva. Så att personligheten inte utplånas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar