Föredetting

Ibland när jag besöker olika städer och går en runda på stan upptäcker jag nästan alltid butiker eller affärer med det lite underliga epitet: “Ahlströms efterträdare”, “Petterssons Efterträdare” etc. I brist på fantasi, eller för att värna ett väl inarbetat namn på butiken och affärsrörelsen behåller man namnet, men lägger till Efterträdare. I hopp och tro att de gamla kunderna ska förbli trogna och presumtiva kunder ska känna historiens trygga vingslag i namnet och när de inträder  i butikens hägn. Butiken är en föredetting.

På TV kan man ibland få höra en intervju med pastor emeritus Någonting, eller professor emeritus Någotannat, och de kan uttala sig, ganska fria från hämningar utifrån sitt perspektiv som just “emeritus”. De har sin frihet, men är ändå ganska låsta till sitt tidigare yrke och yrkesliv. “Emeritus eller emerita (uttalas eméritus resp. emérita) är en titel som används i kombination med yrkestiteln av präster och professorer när de gått i pension. Det betecknar att de alltjämt har vissa skyldigheter och rättigheter knutna till den tidigare yrkesverksamheten.” (Källa: Wikipedia) Han eller hon är en föredetting.

Före detta VD:n i bolaget uttalar sig. Före utrikesministern eller statsministern rådfrågas eller blir medlare i en konflikt. Alla föredettingar.

Man kan vara föredetting i många branscher. Det kan också benämnas “tidigare” eller "förre". Tidigare fotbollsproffset, förre partiledaren, tidigare bandyspelaren, tidigare riksdagsledamoten, tidigare statssekreteraren, tidigare chefsjuristen, tidigare barnomsorgschefen uttalar sig eller gör något. Föredettingarna har många namn och ansikten.

Något jag hoppas få slippa läsa eller höra är “tidigare människan” har gjort eller sagt något. Alltså en före detta människa (eller före detta mänsklige Någon), som gått och blivit något annat. Djurisk, pensionärspassiv, båtbyggarbitter, gnällsune, klagomålsexpert, eller något annat nedslående. Eller före detta nyfiket barn. Människor som lämnat barnets upptäckarlusta, nyfikenhet på livet, glädje över det anspråkslösa, omsorgen om det lilla, omtanken om det nära, fascinationen över det storslagna. En föredetting, som gått och blivit vuxentråkig och vuxensur och vuxenfastväxt. Gud bevare oss!