onsdag 31 december 2014

På tröskeln till 2015

Året har gått och det övergår alldeles snart till 2015. Tankar kommer och går, en del försvinner, andra stannar kvar och består. Ett annorlunda år för min del har tagit sin ände, nya erfarenheter, annorlunda upplevelser, både kroppsliga, själsliga och andliga.
Tankarna går över åt andra hållet. Att blicka framåt. Vad innebär 2015? Bara en sifferkombination? Eller vad kan dölja sig bakom eller bortom de vanliga och slitna siffrorna 2 0 1 5? Det är en livets hemlighet och en tillvarons visdom att inget veta om framtiden. Det vilar där, höljt i dunkel. 

a gnosis (grekiska) betyder utan kunskap. Och det är så det är: vi är utan kunskap om framtiden. Många försöker sig på gissningar och att spå framtiden, många ägnar enormt intresse och lögger ner stor möda för att kunna förutsäga saker som ska ske. Det brukar inte stämma så bra. T.o.m SMHI har fel, trots investeringar för miljontals kronor i teknisk utrustning och datorer för beräkningar och statistik.

En enkel och genial livsväg säger oss: ta dagen som den kommer, lev i nuet, lev här och nu, ta emot dagen som den möter dig, ta emot den som en gåva. Allt detta med tillägget: morgondagen får själv bära sina bördor och bekymmer. Lätt att säga, svårare att praktisera. Men ändock SÅ viktigt och betydelsefullt. Även denna dag, årets sista, på tröskeln till det nya året.

Jag önskar dig ETT GOTT NYTT ÅR!!!!


Vinterskönhet

Vinterlandskap i Stockholmstrakten sista helgen i december 2014...






tisdag 30 december 2014

Skrivandet och talandet

Nobelpristagaren i litteratur i år, Patric Modiano, säger i sin nobelföreläsning i Börssalen att han blev författare för att han alltid blev tystad som barn när han skulle säga något. Han fick be om lov när han skulle säga något till de vuxna, och ibland blev han plötsligt bara tystad eller ignorerad eller helt enkelt bara bortglömd. Han hade så mycket att säga, men fick aldrig chansen. När han i slutet av sin barndom kände hur lusten till att skriva väcktes, var det som ett svar på detta behov att få säga något utan att någon avbryter eller ignorerar. Läser man, måste man ju stanna upp och just: läsa, vad någon säger.

Ett märkligt uttalande, ganska revolutionerande och tankeväckande. Att lusten till att skriva väcks för att man som barn inte fick utrymme nog att uttrycka sig. Tanken svindlar lite för mig. Gäller det fler än för Modiano? Att skrivandet är ett uttryck för lust och längtan att visualisera och verbalisera sina tankar, det är helt uppenbart, och att det skulle kunna ha sin grund i barnets längtan att bli hörd, det leder tveklöst tankarna i nya riktningar. Det ger mig en ny förklaringsgrund till många människors lust att skriva. Dagbok, dikter, små berättelser, minnesanteckningar, tänkespråk och limerickar. Och att jag själv har lust till att skriva.

Modiano fortsatte sin föreläsning och menade att han som författare, genom att han var författare, var en dålig talare. En talare talar dröjande, för som författare är man så van att kunna ångra sig när det kommer ord som inte passar in, man kan vända tillbaka, radera, ändra, byta ord eller stavningar eller stavelser. Men som talare, har man aldrig det alternativet. Då blir det med automatik långsammare, lite dröjande och kan upplevas mer tvekande. Intressant. Författare är inga talare. Sant? Vet ej.

Han menade också att romanförfattarens uppgift är att minnas det andra glömt. Att leta fram en bortglömd tid, en bortglömd person eller en bortglömd och ge denna liv igen. Att ge den utrymme, att ge den möjlighet att komma till tals, att finnas och bli verklig för dem som läser och ger denna plats eller person eller händelse tid och intresse. För detta fick - genom sina böcker om Paris under senaste världskriget - Nobelpriset i litteratur i år. Han sa vidare att de som läser böckerna, vet mer än författaren om allt runt omkring. Författaren är liksom inne i sin bubbla, sin egen inre värld när han skriver. En författare kan inte själv läsa sin roman som anonym, som betraktare eller besökare, han är själv en del av sin text. Jävig. Helt enkelt för insyltad i det han skrivit. Andra ser vad författaren inte ser.

Lyssna på hans tal:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/472593?programid=767&playepisode=472593


fredag 26 december 2014

Igen

Dansa som om ingen ser dig, 
älska som om du aldrig har blivit sårad förut,
sjung som om ingen kan höra dig, 
lev som om himlen fanns på jorden.

(okänd tänkare)


torsdag 25 december 2014

"Även tystnaden har sitt slut" (2)

Min text på denna plats den 23/12 handlade om Även tystnaden har sitt slut, och texten handlade om Ingrid Betancourt som blev tillfångatagen av Farc-gerillan och hållen som gisslan under 7 långa år. Ett citat och tips från god vän.

Så här i juletid kan vi också konstatera att det vid andra historien funnits tillfällen då tystnaden brutits och Någon har sagt sitt ord. Hela julen firas till minne av just ett sådant tillfälle när den månghundraåriga tystnaden bröts och Gud Fader sa ett ord, eller sände sitt ord till jorden. Det är så att Jesus i bibeln kallas för Logos som sändes till oss. Logos är grekiska och betyder Ord. Eller i bestämd form: Ordet. Vi har t.ex. ordet logik som härstammar från detta. Även geologi och biologi har sin språkliga ändelse ur ordet Logos. Logoped är en person som jobbar med människors röster.

Om jag igen anknyter till att tystnaden bröts och att det i historien uttalades ett Ord, måste det innebära något märkligt, enastående, outstanding, unikt och avgörande. Så är det i detta fall, menar jag.

Några enkla ord om - enligt många, även för mig - svåra ting: Man talar ibland om den treenige Guden. Fader, son och helig Ande. Treenigheten brukar avbildas med en triangel med ett öga i mitten. Tre sidor, men bara en triangel. Ibland talar man om att även vatten är treenig: flytande vatten, vattenånga och is. Allt är vatten, bara olika former i olika sammanhang. Ett ägg är treenigt: gula, vita och skal. Alla delar utgör tillsammans ett ägg. En byggnad är treenig, ibland t.o.m. fyr-enig: höjd, bredd, längd (och finns det källare måste vi tillägga djup). Universum är treenigt: bredd, höjd och längd. Vi människor är treeniga - vi har uttrycket: ande, själ och kropp. Och på samma sätt: Fader, son och helig Ande är den treenige Guden. Om vi använder ytterligare en treenighet kan vi säga så här: Fadern är tanken, Jesus (sonen) är Ordet och den helige Ande är Handlingen. Tanke, ord och handling. Det som vi gör på en dag handlar egentligen om detta: vi tänker, vi pratar, vi handlar. Vårt livsrum.

Om vi utgår från rubriken: Även tystnaden har ett slut, och för in vårt resonemang om tanken, ordet och handlingen, då blir det begripligt (i alla fall för mig, hoppas för dig) att tanken som är tyst lät ordet bli hört. Jesus blev född in i vår värld. Ordet uttalades. Ordet sändes till oss. "Och ordet blev människa och bodde ibland oss" skriver Johannes i sitt evangelium. Han fortsätter: "Och ordet var från början...och ordet blev människornas ljus". Det handlar om Jesus helt enkelt.

Tystnaden har nått sitt slut. Julen satte stopp för den. När sen Jesus lämnade vår värld, fortsätter den helige Ande Guds handlingar i vår värld. I och genom människor som öppnar sig för Honom.

Fortsatt GOD JUL till alla!


onsdag 24 december 2014

GOD JUL till alla!

Önskar Dig allt gott! Wish you all the best! Le deseo todo lo mejor! तुम्हें शुभकामना देता हूँ!
祝你一切順利!Toivotan teille kaikkea hyvää! أتمنى لكم كل التوفيق!
Ønsker deg alt det beste! Ich wünsche Ihnen allen das Beste! Желаю Вам всего наилучшего!
Waxaanan idiin rajaynayaa ugu wanaagsan oo dhan! Σας εύχομαι ό, τι καλύτερο!

Lyssna och njut: http://youtu.be/pFjdfjrtf1Q (a capella)


tisdag 23 december 2014

"Även tystnaden har sitt slut".

"Även tystnaden har sitt slut". Bok skriven av Ingrid Betancourt.

"När jag kedjades fast vid ett träd med ett hänglås om halsen utan att kunna röra mig,utan att kunna resa mig eller sätta mig, utan att ha rätt att tala eller tiga, dricka eller äta, utan rätt att ens utföra kroppens allra mest grundläggande behov; när jag tvingades in i den mest kränkande situation man kan tänka sig behöll jag i alla fall den dyrbaraste av alla friheter som ingen någonsin skulle kunna ta ifrån mig: DEN ATT BESTÄMMA VEM JAG VILLE VARA."


http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/ingrid-betancourt-aven-tystnaden-har-ett-slut/


måndag 22 december 2014

söndag 21 december 2014

Limerick

Limerick är en särskild form av skämtvers som har uppkallats efter staden Limerick på Irland. En limerick skall ha 5 rader och rimma enligt schemat X X Y Y X. Första raden bör sluta med ett geografiskt namn samt bör ha en slutknorr.

Några exempel:
Limerick på Irland

En turist sa i Gamla Stan
att han var vegetarian,
och att frukt varje da'
är nog nyttigt och bra,
men bäst är dock tunnelbanan.

En turist for i bil uppför Akka
men tändningen började hacka.
Han tänkte: O.K.
jag kan lugnt köra på.
På hemvägen kan jag ju backa.

Högt uppe på toppen av Ararat
där stod president Yasser Arafat.
Han vifta med sjalen
och skrek: 'Jag blir galen,
Netanyahu spelar mig bara spratt.'

Källa:
http://www.knep.se/limerick/

Granen

"Granen står så grön och grann i stugan...." år efter år kommer den fram och kläds lika vacker varje gång. Den är grön, den är hög, den är jämn och stilig. Varje gren är en del av helheten. Varje kula, varje ljus, varje kotte, varje istapp, varje ängel, varje snöflinga och varje centimeter av glitter utgör delar av helheten. Stjärnan högst upp likaså. T.o.m. grisen av halm längst ner framför granen finns med i helheten.

Jag vill att allt ska vara med, varje gång. Annars skulle något saknas. Helhet - det är viktigt.

Tramsig? Jag vet!



lördag 20 december 2014

Så här dagarna före jul

Sitter i soffan dagarna före jul och tittar ut på en blågrå himmel och vajande trädtoppar. Här inne lyser adventsstaken i fönstret och den ännu ej klädda granen lyser också redan. De gamla lamporna funkar i år också. En julgris av halm och en tomte med över ögonen nerdragen mössa står på golvet. Två stora röda kulor med belysning hänger i fönsterbågen. En adventsstjärna lyser röd och fin i det andra fönstret i rummet. Fyra höga liljeholmsljus i silverstake på det vita matsalsbordet och två ännu högre röda ljus i två vägghållare, ännu inte tända. Det andas jul och kanske kommer julstämningen snart. Julen står för dörren. Och vi står för julstöket. Och vår Herre står för anledningen till alltsammans. Och kommunen står för en del av avlöningen som står för omkostnaderna. Tänker på det som ska göras idag: städning, lite handlande, kolla om amaryllisen tänker slå ut idag, klä granen,  dricka mycket kaffe, lyssna lite på julmusik, kanske spela någon låt själv, gå en lång promenad. Mer än så blir det nog inte. Så här, en av dagarna före jul.


torsdag 18 december 2014

Den inre kampen

"En del i att mogna är att uppfatta de motsatta tendenserna utan att fästa alltför stor vikt vid dem. Att låta alla sorters känslor få finnas och känna hur de drar åt olika håll utan att låta sig föras alltför långt ifrån huvudspåret. 

Motstridiga känslor är besvärliga men inte farliga. Bara för att man tillåter känslor måste man inte omsätta dem i konkreta handlingar - att känna är inte synonymt med att göra."

(Patricia Tudor-Sandahl)

Kloka ord, så här i adventstid.


tisdag 16 december 2014

Pantokrator

Pantokrator (grekiska ’den allsmäktige’) kallas en bysantinsk framställning av Kristus som allsmäktig härskare, vanligen i en kyrkas kupol eller absid. Jesus framställs med stora ögon, liten mun, smal näsa och med långa fingrar.

Jesus brukar avbildas med höger hand lyft, hållandes en bok (stängd eller öppen) i vänster hand. Han har skägg och huvudet omges av en gloria.



söndag 14 december 2014

Musik ska byggas utav glädje

Hon sjunger så, Lill Lindfors, att "musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik". Det är otvetydigt och sant. Jag känner det likadant. Musik byggs av glädje. Musik bygger upp glädje. Musik bygger upp. Musik skapar glädje. Musik är glädje. Glädje är musikens livsrum och syre. Tre julkonserter i Pingstkyrkan denna helg i glädjens och julens tecken. Och det är glädje från början till slut.

Ding Dong Merrily on High
Härlig är jorden
Himlen i min famn
Beautiful star of Behtlehem
Viskar en bön
Joy to the world
Vem är barnet
Vi tänder ett ljus i advent
O helga natt
Find my way to Bethlehem
I always cry at Christmas
The prayer
Hosanna
Nu är julen här
Jul jul, strålande jul
Och flera....

Ett 60-tal sångare, musiker, ledare, barn, värdar, organisatörer som tillsammans skapar dessa sångfester. För fest, det är just vad det är. Glädje. Joy. Skratt. Bus. Trolleritrick. Krubba. Julevangelium. Trummor, piano, bas, fioler, cello, gitarrer, trumpeter, Hammondorgel, skön ljussättning, rökmaskin, proffsljud och proffstekniker. Allt i en enda salig röra med mycket harmoni och glädje. Från början till slut. Det är en förmån att få delta.



torsdag 11 december 2014

Till Alfred Nobels minne

Satt igår och tittade på TV-bilder från Nobelprisutdelningarna och Nobelfesten i Blå Hallen i Stockholms stadshus. Vackert, pråligt, påkostat, PR för Sverige, festligt, uppmuntrande, rörande under stundom, vackra människor, vacker musik, vackert upplagd mat - som dessutom smakar förträffligt enligt de vittnesmål vi fick - färger, former, 15.000 blommor som smyckade salen med Stockholms broar som tema för blomsterarrangemangen. Dans, teater, musik, eld, fanfarer, balklänningar och frackar i skön blandning, faktiskt varannan i princip, tiaror, diadem, smycken, vita handskar, servitörer och servitriser, kockar, vakter, studenter, känt folk, okänt folk som ändock betyder mycket i vårt samhälle. Alla var där av någon orsak.

Och så var det pristagarna. Så sköna typer. Så ödmjuka. Så fina tal. Så fina och viktiga insatser för mänskligheten. LED-ljus, hjärnans GPS-system, om ekonomiska konkurrenskrafter, supermikroskop, beslöjad och själsligt djuplodande litteratur, fredsinsatser, m.m. Allt i en enda stor och skön symbios, där den ena tacktalaren berömde den andra och hur det förefaller som om gränserna mellan vetenskaperna håller på att suddas ut, och allt inom forskning och vetenskap håller på att knytas ihop både på de mentala, geografiska och kunskapsmässiga planet. Fascinerande.

Litteraturpristagaren Patric Modiano, mycket lågmäld och blyg, uttryckte sin tacksamhet till Svenska Akademien för att de "låtit honom komma in i det själarnas Pantheon där många av de författare befinner sig som genom sina böcker hjälpte honom i ensamheten i hans ungdom att få se vyer av livet som annars hade varit omöjliga för honom att få se. Och att de väckte hans lust att bli författare." (fritt återgivet) Ett mycket gripande tal av en ödmjuk parisare i detta storslagna sällskap.

Nu ser jag fram emot programmet "Snillen spekulerar" där alla pristagarna sitter runt ett bord och samtalar om stora livsfrågor. Det programmet har bytt namn och heter nu Nobel Minds. Det sänds numera på BBC, se bilden nedan.

Här på SVTplay:
http://www.svtplay.se/video/2544064/nobelstudion-snillen-spekulerar


onsdag 10 december 2014

Ädel adel

Ädel adel, snobberi och tadel
inget för mig, inget för mig.
Enkelhet, smidighet, nöjaktighet
det är för mig, det är för mig.

Fina kretsar, adelskretsar
inget för mig, inget för mig.
Glamour och yttre glans
inte min värld, en främmande värld.

Rikemansbarn, rikemansvuxna
rikedomsinriktade och långt från yttre smuts.
Den inre smutsen finns dock kvar
fast med andra namn.

Hjärtat är centrum
sinnet är navet
händernas verk är följden av de förra
frukten av det inre.

Politik och fina ord
svågertakter och moraliska mord
att svänga än hit, än dig
i bästa populistisk anda.

Var tog ryggraden vägen
var finns viljan att våga
stå för det sunda, stå för det rätta
inte fegt backa när det blåser?



tisdag 9 december 2014

Pareidoli

Nu har jag fått ett namn på ett fenomen jag själv upplevt. Jag har nu fått ett begrepp att forska vidare omkring: Pareidoli. Jag tror att de flesta av oss någon gång råkat ut för det. En vacker sommardag när du ligger på rygg och ser molnen komma glidande förbi dig däruppe så kan du se olika formationer som liknar djur, kroppar, ansikten eller något annat. Det är Pareidoli. När man hyrt en stuga på ett sportlov eller varit på sommarläger och man ligger och tittar i taket, som naturligtvis är träpanelat, så kan man urskilja mönster och ansikten lite varstans däruppe som kikar ner på mig där jag ligger. Och jag har ibland tänkt tanken: "tänk om dessa kvistögon kunde berätta för mig vad som hänt här i detta rum under gångna dagar".

Samma sak är det med golvmönster, tapeter, fläckar av smuts eller en vattenpöl som skapats spontant på marken. På programmet Landet runt  i söndags hade någon tittare skickat in det som blev programmets slutbild: en vattenpöl i fint motljus som var en exakt avbildning av Sveriges kartbild. Landet runt hette programmet och bilden var just en kartbild av Sverige. Roligt med en vaken tittare med kameran med sig. Och det har ju de flesta idag, i alla fall en smartphonekamera, ej att förakta med den upplösning dessa uppvisar idag.

Pareidoli kan även vara andra visuella illusioner. Här finns mycket spännande att skriva om och visa. Ordet kommer från grekiskans para (παρά, "vid sidan av", "istället för") som i denna kontext avser något felaktigt och eidōlon (εἴδωλον "bild", "form", "skepnad").

Läs mer på dessa Wikisidor:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Pareidoli
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kategori:Optiska_illusioner


De gula strecken är lika långa...
omgivningen lurar oss bara...
Allt är inte vad det i förstone verkar vara...


måndag 8 december 2014

Leonardo på fiket

Någon berättade så här om någon någonstans:

"Han satt i det innersta hörnet av fiket, precis där fönsterraden slutade. Han ville sitta där med ”ryggen fri” som han brukade säga. Och han ville sitta vid fönstret för att kunna titta på folk som gick förbi. Det gjorde att han kunde känna sig trygg i sin ensamhet och samtidigt ha kontakt med omvärlden. "Världens äldsta nöje är att titta på folk", tänkte han. Han drack sitt kaffe utan socker och mjölk, bara svart, trots magbesvären sedan många år tillbaka. Han åt ständigt magsårsmedicin och vissa perioder var magbesvären riktigt jobbiga med stark värk och illamående. Ändå fortsatte han likadant: stressade oplanerat, ersatte frukosten med enbart kaffe, var i konflikt med många, mailboxen var överfylld med obesvarade och obearbetade mail med frågor från andra. Akuta frågor försvann ner i listan under ett par dagar och var sedan ohjälpligt glömda, nedanför listen på den lilla datorskärmen. Det som inte syns, finns inte – det är liksom principen när man kommit in i denna vana. Vanans makt är stor. Vanan med kaffedrickande, vanan att inte äta frukost, vanan att inte direkt svara på mail och telefonsamtal, vanan att skjuta saker på framtiden och ha många projekt på gång, både hemma och på jobbet. Vanan att ha ett egenvärde i att ha ”många järn i elden”. Och den märkliga egenskapen att alltid ta sig fram. Efter konflikter och byten av jobb och roller, ändå komma ut på andra sidan och sitta på en tillfälligt skapad stol, med en ny roll som inga andra förstår vad den egentligen handlar om. Han var en överlevare. En krigare, vän med alla, men hal så att ingen visste någonting om honom. Han hade kontrollbehov, och det handlade inte så mycket om att ha kontroll över sig själv som över andra. Vad andra tyckte och gjorde. Som chef – inget bra behov. Som medmänniska – tveksamt, som pappa – jobbigt för de närmaste, som chaufför – mycket bra egenskap.

Kontrollbehovet kom även fram när han drack sitt kaffe på fiket utmed den lilla gatan i den lagom stora staden med ”ryggen fri”. En stad han kände till mycket väl, han hade sin historia där och varje gata, byggnad och släkt hade sina associationer som han gärna berättade om. Han delade gärna med sig av det han kunde, kände till och hade varit med om. När andra berättade sina berättelser, fanns det aldrig någon som kunde mäta sig med vad han varit med om. Han liksom hörde vad andra sa, men han lyssnade nog inte, eftersom hans primära mål var att få berätta något som han varit med om eller som han hört. Och det som han levererade var alltid, ja alltid, mer anmärkningsvärt än det de andra berättat. Full kontroll.

Han tålde inte att andra kunde något bättre än honom, han bollade gärna över ärenden till andra som han själv inte kunde reda ut själv. Där insåg han sin begränsning, men självinsikten tog slut just där. Med pinsamt dålig självbild kunde han ändå läxa upp medarbetare när de tog för mycket initiativ och när allt inte gick genom hans filter. Kontroll.

Han satt där på fiket med sin varma kaffekopp. Armbandsklockan, av senaste modell och teknik hängde och slängde runt ena handleden. En statussymbol för att visa att han hängde med i det senaste i teknikhänseende. Kontroll.

Han tittade ut på människor och bilar i rörelse. Han tyckte egentligen inte om att sitta still, det liksom kröp i benen på honom och magen värkte, han ville göra något. Helst berätta något för någon eller visa någon något. Inte bara sitta stilla och titta ut genom ett fönster och betrakta sin omgivning. Han ville ha projekt på gång, små eller stora, privat eller i jobbet. Bara det var något på gång.

Han tittade på människor och försökte se på dem vad de gick för. Vilken typ av människa de var, hur deras liv såg ut. Men han drog inga slutsatser om sitt eget liv. Han klarade sig alltid, han varken ville eller kunde ändra på sig. De vanor han lagt sig till med, var alltför djupt rotade i honom. Att ändra på något nu, i den ålder han besatt, det var alltför jobbigt. En alltför krävande – ja nästan kvävande – uppgift. ”Det får vara så här nu”, tänkte han i ett ögonblick av ljus.

Han reste sig och gick ut till bilen – av senaste snitt med all utrustning, och naturligtvis energisnål – och åkte vidare genom livet. Och färden fortsatte på samma väg som hittills. Inga jobbiga förändringar här inte."


söndag 7 december 2014

Vinterstudion, eller Nu är det dags igen för snö och kobjällror

Jaha, nu är det dags igen att sitta ner och kolla på skidsport på längden och på tvären. Vinterstudion är här igen med Pops. Anders Blomqvist, Jonas Karlsson, Björn Ferry, Magdalena Forsberg och Mattias Fredriksson i studion. I spåret är det idel norskor: Björgen, Johaug, Östberg, Haga, Hagen, Weng, och en del andra som vi känner igen: Kalla, Ingemarsdotter, Wikén. Kovaltjuk från Polen är avhängd, på fallrepet. Allt är sig likt, med vissa smärre förändringar, uppåt eller nedåt.

Nu är det snart målgång på tredagarstouren i Lillehammer. Johaug först och Björgen precis efteråt. Och först över mållinjen och granruskorna är Marit Björgen,

Det känns tryggt med Vinterstudion och de gamla, välkända rösterna och namnen. Kul med något som består. Jag undrar om de i Norge kommer starta ett program med namnet: Hela Norge åker skidor. Det namnet stämmer nog med verkligheten.


lördag 6 december 2014

Källan eller pengen i tiggarens mugg


"Varför kastar vi ner en slant i en källa?
För att själva slippa gå ner i källan."

(David Whyte)

Varför ger jag en slant utanför Willys i tiggarens mugg? För att slippa prata med kvinnan i smutsiga kläder? För att komma undan mitt eget dåliga samvete?

Eller är det kanske ett sätt att markera till det enfrågeparti som ställt till oredan i Sveriges riksdag? Ett sätt att säga vår mening utan ord, utan i handling istället? Vi vill säga till flyktingen: jag känner med dig, jag tänker på dig, men just idag, just nu, kan jag inte ge dig mer tid och uppmärksamhet. Så tror jag det är för de flesta av oss. Vi vet inte riktigt vad vi ska göra, så vi gör någonting för vår medmänniska. Och det är bra. Och det känns bra. För mig också som gav de där kronorna som ändå bara skramlar i plånboken och som skaver där bak när jag sätter mig i bilen och kör iväg.


fredag 5 december 2014

Hela Sverige

Vissa sorters program kommer och går på våra TV-kanaler. Nu är det matprogram i alla kanaler och matproduktion “inbakade” i andra program (morgonprogram etc), frågesportsprogram, tävlingsprogram av olika och skiftande slag, det är deckare från olika språkområden, modeprogram och modetävlingar, det är inredningsprogram och arga snickare och Ernst och det är mat igen på längden och på tvären och reklaminslag instuckna både här och där som - naturligtvis - tangerar programmens olika ämnen. Det är nästan lika förutsägbart som när vi googlar på olika saker, t.ex. löparskor, så dyker annonser om löparskor upp till höger om våra sökresultat nästa gång vi använder Googles söktjänst. Detta sammanträffande är inget hokus-pokus, utan beror på s.k. cookies som sparas på våra datorer. Våra sökningar registreras och lagras och påverkar senare vad vi ser på skärmen.

Nu har nya koncept av TV-program dykt upp. Nu heter programmen Hela Sverige syr, Hela Sverige bakar och det skulle inte förvåna mig om det snart kommer program som heter Hela Sverige rider, Hela Sverige deklarerar, Hela Sverige fuskar, Hela Sverige spelar golf, Hela Sverige spelar Bingo-Lotto och  Hela Sverige badar, Hela Sverige dansar, Hela Sverige skvallrar, Hela Sverige sjunger eller Hela Sverige renoverar. Och snart kommer programmet Hela Sverige röstar (22 mars).

Jag bara väntar på alternativa program, som tar upp det lite mer sanningsenliga programnamnet Vad alla inte gör: snickrar, syr, bakar, renoverar, skvallrar, simmar, åker båt, cyklar m.m. Namn på programmen skulle kunna vara: Hela Sverige dansar inte, Hela Sverige fuskar inte, Hela Sverige spelar inte golf, Hela Sverige bakar inte, Hela Sverige syr inte osv. Det vore ju en bättre programrubrik som bättre skulle skildra hur det verkligen ser ut.

måndag 1 december 2014

Kollision mellan stenåldersvanor och västerländsk livsstil

Övervikt lika dyrt som krig

Samhällets kostnader för övervikt och fetma är lika stora som för rökning eller världens väpnade konflikter. Nästan en tredjedel av världens befolkning är nu antingen överviktig eller fet, enligt en rapport av McKinsey Global Institute, rapporterar Ekot.

Jämfört med flera andra europeiska länder har Sverige lägre kostnader, men vi ligger sämre till än exempelvis Frankrike som är Europas smalaste land.

– Man tror att det beror på att de håller reda på matvanorna och kontrollerar portionsstorlekarna. Man håller heller inte på och småäter. När man äter så äter man, säger fetmaprofessorn Stephan Rössner, till Ekot.

Fetmaproblematiken beror på, enligt Rössner, en kollision mellan våra stenåldersgener som säger åt oss att äta och vår moderna miljö, med en kaloririk mat där vi inte behöver röra på oss.

– Och i den krocken är vi förlorare.

Saxat ur DN:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/overvikt-lika-dyrt-som-krig/