lördag 5 september 2015

17 år senare

1 september 1998 började mitt nuvarande jobb. Den 1 september denna vecka var det alltså 17 år sen jag började här. 17 år! Det var som sjutton. Att det gått så fort, beror väl på att jag har haft så roligt och haft bra jobbarkompisar och kunnat påverka min arbetssituation. Men att det gått så många år, det får jag knappt in i min trånga skalle. Igen undrar jag vart tiden tar vägen? Finns den kvar någonstans, sparad, lagrad, bevarad, undanställd någonstans? I någon mening verkar det faktiskt som det. Det mesta skulle ju kunna plockas fram igen. Om minnet var tillräckligt bra och omständigheterna tillräckligt gynnsamma och känslolivet inte alltför tillstängt.

Jag tänkte nog aldrig tanken, när jag klev in här första gången, att här kommer jag förbli i två decennier framåt. Jag tänkte inte alls i tidsbanor. Det har nog blivit mer och mer för mig så, att jag tar en dag i sänder. Något mer kan man ju inte göra. Knappast något bättre heller. Jag hade andra funderingar omkring mitt liv och arbete 1998. Tankar som löd ungefär så här: "jaha, ska jag fortsätta plugga till gymnasielärare och ta min litteraturvetenskap i höst på högskolan, eller vad ska jag göra?" Och så blev det av en händelse så att jag gick till gymnasieskolan på orten, för de behövde ett antal IT-handledare, och när jag träffade koordinatorn för skolornas nya IT-satsning med datorer, datorprogram och webbar, så föll valet på mig att sköta skolans nystartade webbsida. Och på den vägen är det. Det var till en början projektanställningar, ett par i rad, och sen blev det en fast tjänst, och sen blev den ännu fastare och mer klar i kontur och struktur. Så var det. Och så blev det. Och så är det. Här sitter jag nu. Jobberbjudandet landade plötsligt framför mig och sa: "vill du ha mig, så ta mig". Och det gjorde jag.

Tacksam för arbetet. Glad för jobbet. Privilegierad användare (uttryck om individer i ett nätverk med särskild nätverks- eller lokal behörighet, men här använt i överförd betydelse som jag känner mig just nu). I mitt lilla hörn av världen. Bokstavligen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar