måndag 30 november 2015

Platsen (connection)

Göran Rosenbergs bok Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz ger mig så många känslomässiga och fysiskt tydliga kopplingar mellan författaren och mig. Märkligt att uppleva detta.

När han börjar berätta om sin pappa och hur han kliver av tåget vid stationen på Platsen, får jag vibbar inom mig att "det här känner jag igen". Och det stämmer med mina egna minnesbilder, och orden om den stora lastbilsfabriken, det stora läkemedelsföretaget, havsbadet, cykelvägen förbi Baltic, gatornas namn: Villagatan och Hertig Karls väg, de får mina minnen att vakna till liv. De får människor och tidevarv att uppstå ur någon sorts inre dvala. Allt detta finns inom stadsgränserna för Platsen. Samma plats där jag är uppvuxen. Den plats där Göran Rosenberg såg dagens ljus, satte sina första ord på sin omvärld. Platsen för de första 12-13 åren i hans liv och de första 18 åren för mig, från det att jag var 2 år. Platsen som för alltid är förbunden med oss och som aldrig kan ersättas av någon annan plats. Oavsett vad vi idag värderar högt eller lågt, viktigt eller oviktigt, så kommer Platsen alltid att vara Platsen där allting började, att förbli oförändrad inom oss. En märklig känsla att dela med någon.

Naturligtvis delar jag den med många andra, men många av dem har jag inte mött, och många av dem har inte skrivit något om det. Och de flesta av dem har inte korsat min väg. En märklig känsla av tillhörighet och delaktighet och samhörighet. Fast på håll. Kanske inte viktigt för honom. Eller inte viktigt för mig heller, i ett vidare perspektiv, men ändå en märklig känsla av gemensamma rötter från Platsen. En plats som jag inte skulle kunna tänka mig att återvända till för att bosätta mig där, inte alls så, men en plats som för alltid kommer att ha en särskild plats i mitt hjärta. For ever.

Södertälje.

Nedan två foton från Platsen. Det vänstra är huset på Villagatan där Görans föräldrar bodde när han föddes och det högra är huset där han växte upp vid Södertälje Södra.



söndag 29 november 2015

Hemma - Heimat

"Att vara hemma är att bli förstådd utan att behöva säga så mycket."

(Göran Rosenberg i boken Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz och om den totala  brist på sammanhang och historia och någonstans att återvända till fysiskt eller mentalt om man tillhörde överlevarna, t.ex. som fallet var med Görans föräldrar. Hur kan man dela något med andra som är så svårt att förstå och smälta, både för de drabbade och för omgivningen som har någon form av moralisk skuld för att de såg på och inget kunde göra. Ett trauma för miljontals personer som egentligen alla vill glömma, vill sopa bort, vill förtränga och bara lämna bakom sig och se framåt. Men ur psykologiskt hänseende tyvärr en omöjlighet, speciellt för den som är drabbad och dennes anhöriga som indirekt är drabbade.) Citatet ovan handlar just om bristen på "hemma" (Heimat).

Lyssna gärna på Görans berättelse på engelska på detta videoklipp om bokens innehåll: >>klicka här!
Och Görans webbsida: >>klicka här!



lördag 28 november 2015

fredag 27 november 2015

Städsla

Detta ord passerade revy i Göran Rosenbergs bok Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz och jag var tvungen att forska vidare om detta ovanliga ord. Rosenberg skrev att "...en man vid namn Chaim Rumkowski hade städslats för att göra utrotningen av ghettot till en lugn och fin affär..."

Han hade tillfälligt tagits i tjänst för att förmå sina judiska landsmän att frivilligt lämna ut sina barn, sjuklingar och gamlingar för bortleverans ur byn Łódź (för att transporteras till Auschwitz-Birkenau för eliminering i gaskamrarna i Chelmno).

Städsla
(ålderdomligt) anställa
                        tillfälligt anlita någon

Etymologi
Av städia ("ställa, placera; anta i tjänst").

Besläktade ord:
städsel

Läs mer om denna fruktansvärda hantering och ghettot i Łódź . >>Klicka här!


torsdag 26 november 2015

onsdag 25 november 2015

måndag 23 november 2015

Let it snow

421 ord för snö i det lågskotska språket.... saxat ur ortens tidning, för en månad sen.
Vet inte vilken sorts snö som föll i helgen. Det var nog helt enkelt snö.

lördag 21 november 2015

torsdag 19 november 2015

Mindre hackspett

Latinskt namn: Dendrocopos minor - vilket ungefär betyder den mindre trädhuggaren.
Läs mera: >>Klicka här!





söndag 15 november 2015

fredag 13 november 2015

Utbrända



I Lindängen, Malmö... De luktade fortfarande brandrök, surt och kvalmigt..

onsdag 11 november 2015

Höstkväll


En förunderlig och skön känsla av att vara omsluten av mörkret, 
inbäddad i höstvinden, omfamnad av naturens krafter.
En kravlös kvällspromenad i november. Aldrig ensam.


tisdag 10 november 2015

måndag 9 november 2015

Kock med glimten i ögat och humorn bakom mustachen

En jobbarkompis med glimten i ögat och humorn nära till hands. Tyvärr föll det inte cheferna på läppen, kocken fick ändra tillbaka till de mer stela och traditionella beskrivningarna av kökets meny på vår gymnasieskolor...

Fotograferat från BLT, 2015-11-06
-----------------------------------------------------------
Några dagar senare kom detta i samma tidning:

Ha ha, kocken fick upprättelse!!!! BRA!



söndag 8 november 2015

Vad du är söt min kära lilla pommes

Min dotter har en dotter, dvs. min dotterdotter. Hon heter Elin. Ungefär två och ett halvt år gammal. Hon är härlig. För en tid sen började hon på Dagis. Och på morgonen brukar de samlas runt en röd, rund matta, alla barnen och fröknarna (läs: dagispersonalen). Där sitter de en stund och tillägnar sig någon sorts inre samling innan det allmänna tumultet utbreder sig (skämt åsido). De brukar också sjunga vid denna morgonsittning. Och Elin har lärt sig flera nya sånger som hon sedan - helt omedvetet - sjunger hemma när hon sitter med sina dockor och duplolegobitar.

Hennes mamma hörde henne sjunga den söta lilla visan om Min söta lilla ponny, och hörde Elins version av denna sång:
"Vad du är söt min kära lilla pommes..." (!)

När jag fick höra detta, brast jag spontant ut i skratt och sjöng den nya för mig själv. Jag kunde inte låta bli. Och jag kunde inte heller låta bli att sjunga vidare i den lilla barnvisan. Och innan jag gjorde det, svarade jag min dotter: detta exempel visar på vådan av att för ofta konsumera pommes!     :)

Det gick av bara farten, och sen var en helt ny vers skriven och den kan sjungas eller deklameras med sedvanlig passion och glöd:

Vad du är söt min kära lilla pommes
vad du är söt, mitt kära lilla chips.
Du säger ingenting min kära lilla pommes
men det är dig jag älskar mest med dipp.

Lyssna och njut:



lördag 7 november 2015

Hotell i Malmö


HDR-bild från Malmö. 
Tagen med Iphone 6, HDR-bearbetad i Photoshop CS 6.

fredag 6 november 2015

Gläntan


"Det finns mitt i skogen en oväntad glänta 
som bara kan hittas av den som gått vilse."
(Tranströmer)

onsdag 4 november 2015

70-årsfesten

De satt med vid bordet, de hade sjungit Vi gratulerar etc. till jubilaren, de hade hojtat Hipp Hipp Hurra ett flertal tillfällen, det hade höjts glas och SCHÅLL till den lycklige mannen och humöret verkade vara på topp hos de flesta. Nästan schållhet. Nu satt de där, runt middagsbordet. Ingen särskild bordsplacering, utan det fick bli lite som det blev med den saken. Han minns inte vilka som satt bredvid eller mittemot honom. Han kommer bara ihåg att han hamnade mitt emellan. Som han ofta gör. Mitt emellan.

Mitt emellan två grupper i den ca tjugohövdade skaran av människor i olika åldrar. Den ena gruppen - bestående av en betydande del kvinnor - och den andra gruppen - således av en betydande del av det andra könet. Där mitt emellan satt han. Har du förresten hört denna: “man brukar säga att kvinnan är det täcka könet, då borde man ju kunna säga att mannen är det otäcka!”

Tillbaka till ordningen vid middagsbordet. Kvinnogruppen samtalade om barn, inredning och andra släktingar som inte var närvarande och deras barn, barnbarn och ev. äkta hälfter. Den andra gruppen, lite åt höger ur hans perspektiv, samtalade livfullt om wiskeysorter och hur och när man bäst ska inmundiga dessa. Inte ett ord om varför. Däremot lyftes det viktiga upp angående wiskeysorternas ålder, temperatur och hur stor mängd man skulle inta för att få den maximala njutningsupplevelsen sig till livs.

Han har levt några år nu och vet att vi alla är olika, vi människor. Och olika saker är olika viktiga för oss. HAN VET DET. Ändå satt han där, som åsnan mellan två hötappar, hans räddning var TV:n som stod påslagen mitt i rummet och hans absolut minsta idrottsintresse kablades ut: V75 och elitloppet som snart skulle gå av stapeln. Trots hans ointresse av denna - för en del - oerhört inkomstbringande “idrotten”, blev ändå kusarnas rusning moturs i en oval verklighet, hans räddning. Han hade något att fokusera på. Ett och annat litet barn kom också till undsättning, när de kom krypande under middagsbordet till sina föräldrars stora förtret. Han tyckte att det var bra. Ett vitalt och levande inslag i middagsätandet och de samtal omkring honom som han aldrig kom in i. Och han säger inte: tyvärr. Nej.

Han hör inte hemma i det sammanhanget. Så enkelt är det. Han kan inte fejka ett intresse för det han inte är intresserad av. Kan inte göra brott mot sin personlighet. Han lyckas inte dras med i samtalsämnena, för de berör honom inte. Om ditt och datt, vatten och kallt, om den eller den, om det eller det.

Han fick under e.m. och kvällen en kvart på tu man hand med en 25-årig kille som var med i sällskapet, han stod utanför på altangolvet och spejade ut över en golfbana precis i närområdet, när killen kom ut och började prata. Och direkt kände han, att de fick kontakt, de var båda närvarande i det de samtalade om och det var en liten stund som uppvägde hela festen.

Samtalet handlade om livet, barnen, arbete för killens del och vad som sker med honom just nu. Ett personligt samtal mellan dem. Det samtalet gjorde hela festen för honom. Maten var god och desserten utsökt, javisst. Men samtalet med den unge killen var det som gjorde festen meningsfull.