måndag 2 januari 2017

Nyårsbabyns tankar, eller: när året är som ett oförstört barn




Ett nytt år har tagit sin början,
sanden har börjat rinna,
ska jag komma ifatt min själ
ska mitt inre hinna,
jag försöker ta så stora kliv
ska jag meningen finna?
Ljuset återvänder till ljustörstare
och av bekymmer stinna
vi lever en dag i sänder
- varje man och kvinna.
Våra själar leva,
våra hjärtan brinna.




Tänk att få vara som ett barn som ser tillvaron med nya ögon, som läser boken för första gången, skriver sina första bokstäver, sjunger sin första sång, räknar sitt första tal, ser på naturen med ljus och längtande blick, blickar på det vita pappersarket och nyfiket börjar fylla det med innehåll, uppfattar omgivningen med neutral inställning, öppnar sig för andra likt blomman vars kronblad vecklar ut sig mot ljuset, tar in de skatter och möjligheter som finns i närområdet som om de vore nygräddade våfflor med drottningsylt och grädde, låter sig hänföras och överraskas och glädjas. Någon sa att om man inte låter sig hänföras, så lär man sig inget nytt. Ett grått nytt hår? Nej, Ett gott nytt År!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar