Nej, lätthet. Lättnad. Den lättnad en liten pojke känner efter att med blytunga steg gått upp till handlaren och berättat att han snattat en tablettask, men nu vill betala för den. Och den gode handlaren säger: jag förlåter dig. Det är med lätta steg pojken och hans pappa går tillbaka hem. Det är lätthet i stegen.
Vi nynnar på Pugh Rogefeldts låt: Små lätta moln, ser jag på din himmel, din himmel som är blå. Och tänkbart är att Pugh syftar på sommaren. Att ha lätta kläder på sig, är ett kännetecken varma sköna dagar. Den som haft smärta och får morfin, känner att smärtan avtar och kroppen känns lätt igen. Det är en märklig och befriande upplevelse.
Det är obeskrivligt att känna lättnad. Att andas ut. Lättnad efter ett gott besked. Lättnad och lätthet. Den som varit tung till sinnes, märker och känner i hela sin varelse när lättheten träder in över sinnets tröskel och förändrar hela livet.
Att ha en lätt andning, är något att sträva efter när man joggar. Ibland hjälper det mig att fokusera på andningen och låta den hitta en bra rytm, en skön rörelse, ett behagligt in-in-ut-in-in-ut… Det är ibland viktigare än att fokusera på fötterna eller benens rörelse. Ett fokus på lättheten i hållningen, i andningen, i kroppens rytm. Att inte sjunka ihop, utan fortsätta med lätta steg.
Tranströmer skriver:
En musik gjorde sig lös
och gick i yrande snö
med långa steg.
Allting var på vandring mot ton C.
En darrande kompass riktad mot C.
En timme ovanför plågorna.
Det var lätt!
Alla log bakom uppfällda kragar.
(ur ”Den halvfärdiga himlen” 1962)
Jesus säger: min frid ger jag er, inte ger jag den som världen ger, era hjärtan behöver inte frukta och vara rädda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar