Att omslutas

Förra veckan var jag hos tandläkaren, dentisten, eller snarare tandhygienisten. Det är visst ändrat nu, så istället för att gå till tandläkaren för att göra en tandundersökning, går man numera till en tandhygenist. Och det verkar gå lika bra. Lika glada nyheter eller lika dystra. Angående tänderna vill säga. Denna gång var det goda nyheter och lite tandsten. Tandsten är för övrigt ett kalkfenomen. Så här: där man har sina stora salivkörtlar i munnen, där produceras ständigt saliv som bl.a. innehåller kalk, och det är detta kalk som ständigt drabbar tänderna i närområdet av salivkörtlarna, och när detta fastnar på tänderna och sedan blir en permanent hinna på tanden, det är då  den kallas tandsten. Kalksten alltså. Och kalkstensgruvor har vi hört talas om. Men då handlar det inte om min eller någon annans mun (förhoppningsvis), utan om något större. Nåväl, nog om detta. Varför skriver jag nu om det här?

Jo, hon - den vänliga hygienkvinnan som så omsorgsfullt avlägsnade alla tandstenar, kalkstenar, från mitt garnityr, hon gav mig en del goda tandråd (inte tandtråd) på vägen. Hon berättade t.ex. om 222-metoden. “Vad är det?” undrade jag. “Jo, vi brukar säga så och syftar på: 2 cm tandkräm på borsten, 2 minuters borstningstid och 2 gånger om dagen”. Så nu vet jag det. Och log. Jag ligger helt rätt på det området. Yes!

Ett annat gott råd gällde eltandborstning. Hon sa: “låt den sköta jobbet, ha inte bråttom, fila inte med borsten, då blir det konstig dubbeleffekt, nej ta det lugnt och låt den sköta jobbet åt dig. Och låt varje tand omslutas av borsten, tänk på att varje tand har framsida, högersida, vänstersida och insida.” “Det var en intressant tanke”, tänkte jag, och såg framför mig hur borstens vänliga och mjuka spröt omgav hela tanden och alla skrymslen och vrår nåddes av dess rengörande mission. Det handlar om att överlåta sig åt eltandborstens verkan och inte ha bråttom, utan vila i att den gör det som den är till för. Bara jag inte får för mig att ta över, utan bara överlåta mig åt den goda inverkan den har på mina tänder.

Osökt kom tankar om livet. Mitt liv. Ditt liv. Att låta sig omslutas i denna tillvaro med angrepp utifrån och inifrån. Karies, kalk, sötsaker, sursaker, drycker av allehanda slag, och knäckebröd. Att vila i att Någon omsluter mig på alla sidor och håller mig i sin hand. Att inte stressa på och fila på i egen takt och på eget sätt, utan överlåta sig åt den som vet allt, förstår allt, ser allt, kan allt, vill allt. Det jag kan göra är att överlåta mig, vila i trygghet, att inte stressa omkring , utan känna tillit och förtröstan.

Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. [...] En sådan kunskap är underbar.
(Ps. 139)