torsdag 31 maj 2018

Partier i valtider

Jag såg igår en lista över småpartier vilkas namn jag (nästan till 100%), aldrig hört talas om. Och när jag läst listan satte min hjärna igång och tankar om andra tänkbara partinamn med slogan dök upp i min hjärna. T.ex:
Bild från pixabay.com

Häckpartiet - tar oss bakom de stora frågorna
Tegelpartiet - bygger Sverige från grunden
Segelpartiet - tar Sverige framåt vind för våg
Bakarpartiet - blandar ingredienser av olika ideologier i en blågul långpanna och skapar söta, lätt smälta vallöften
Bakpartiet - läcker ut de dolda och illaluktande frågorna
Akterpartiet - partiet för dem som kommit efter
Gräsrotspartiet - för dem som det trampats på
Halspartiet - partiet som vrider utvecklingen åt annat håll
Fotpartiet - för de mest jordnära
Axelpartiet - för dem som bär upp samhället
Magpartiet - smälter ner de stora frågorna i partiklar
Partihallickarna - lokalt parti i Årstatrakten (partihallarna)


lördag 26 maj 2018

GDPR

GDPR står mig upp i halsen, men tårtan slank ner.
I samma hals.




torsdag 24 maj 2018

Stol vid trappa

Att begrunda evigheten mitt i det brusande livet. Återigen kommer de orden till mig. Det brusar och susar och brakar och bråkar omkring mig. Jag stannar upp mitt i detta brus. Mediabrus. Jobbsnacksbrus. Väderleksbrus. Tyckandebrus. Massor med brus. Mitt i detta vill jag begrunda evigheten. Det tidlösa, det eviga, det bestående, det icke-tyckande, det icke-brusande, det icke-reflekterande. 
I stormens öga. Vara stilla. Vara varsam med stillheten. Vara stilla i varsamheten. Vila i försynen. Stänga av bruset. Störningsljuden. Bara vara i ro. Återigen återföras, återinföras i ron. Tack för denna möjlighet.

Skönt att få vila lite innan trappan äntras...

måndag 21 maj 2018

Ungas fetma


Saxat ur ortstidningen, BLT. (klicka för större och skarpare bild)

lördag 19 maj 2018

Kattögon


Smala pupiller, karaktäristiska för kattdjur.
Ser lite farliga ut.


fredag 18 maj 2018

Kaxigt


Jaha, då vet vi det. 
Vi är många som undrat vilken det var.
Som var originalet alltså.


söndag 13 maj 2018

lördag 12 maj 2018

Strömavbrott

Elberoendet är stort. Nyss (läs: igår) blev det strömavbrott på jobbet, jag tror i hela staden. Allt slocknar. Tur att dagsljuset finns. Alla nätverk dör. Alla laddare blir oanvändbara. Alla nätdrivna skärmar blir svarta. Alla vattenkokare och kaffebryggare blir odugliga till det som de är tillverkade för. Elberoendet är ett faktum. Ett axiom. Odiskutabelt. Det är bara de ställen där det finns en automatisk extrakraft som sätts igång vid strömavbrott som elen fungerar. Ett extra aggregat som genererar ström. Detta aggregat drivs ofta av diesel eller annat bränsle och slås på “in case of emergency”. Det gäller t.ex. sjukhus och andra ställen där frågan om liv och död ställs på sin spets när elen inte fungerar.

Hittade denna sköna bild där man inte förväntar sig det.
Jag tänker nu vidare på detta fenomen om en yttre och en inre kraftkälla, energigivare, motivator; hur är det för mig, i mitt liv? Om de yttre stimuli-faktorerna dör ut, försvinner, ebbar ut, torkar, upphör - vad händer då? Finns det en egen motor, ett eget inre liv, en livsnödvändig kraftkälla, en själens kompass, en mitt livs motivator, som sätts igång? För vissa personer kanske den finns hela tiden, men inte används för att man är så uppfylld av alla yttre stimuli man lever i, så det inre inte behövs, inte behöver lyssnas in? Det inre kanske aldrig behövs? Vad händer den dag då de yttre faktorerna förändras och man går in i någon sorts “stand by-läge”? Jag frågar mig själv hur mycket jag byggt upp kring de yttre sakerna och tingen och människorna och sammanhangen som finns där, och hur mycket och hur ofta jag lyssnar in mitt inre? Att det inre får styra? Jag tänker att det måste finnas möjlighet för det inre att få ta stor plats, även hos de människor som lever i en livssituation med många yttre stimuli. Jag tror att det går och att det är realistiskt för mig och för andra. Detta som jag ägnar mig åt precis nu, är för min del ett tecken på inre stillhet och kompassriktning. För andra finns andra uppenbara tecken. Likafullt som att bristen på den inre stillheten är ett tecken på att något har gått snett.


fredag 4 maj 2018

Från ett läge till ett annat

Tänk vad man färgas av det man tar in.
Denna vitsippa blev blå av karamellfärg i vattnet.
Dagen inleds med solsken, bilfärd och en kopp kaffe. Jag vaknar till liv och ser mig om på mitt gamla jobb, en plats jag förr eller senare kommer att lämna helt. Så fort jag får ett eget rum i kommunhuset är denna era all. Denna era för alltid lämnad bakom mig. Från ett läge till ett annat. Det är en märklig sanning som P O Enquist skriver i sin bok Ett annat liv att “man måste överge något för att vinna något annat”. Om jag idag vill vinna, eller erövra något annat, vad skulle det vara månntro? Det här gamla rummet - att lämna det bakom mig - vad skulle det innebära? Egentligen ingenting. En bra plats att komma till när jag har ärenden på stan, en plats med toalett, vattenkokare, ett litet kylskåp, en soffa eller fåtöljer att sitta i. I övrigt inte någonting egentligen av värde. Men vadå, en tillflykt är ändå en tillflykt. Den har sitt värde som just tillflykt.

Om jag vill överge blygsamhet eller dåligt självförtroende, vad är det då jag vill åstadkomma istället? Att  tro mer på mig själv, att inte gräva ner mitt pund,  mina möjligheter, utan få blomma ut som människa och person. Det vill jag. Tomas Sjödin sa häromkvällen i Jämjö: den som hittar sin plats, tar ingen annans. Och det han talade om handlade om utmaningen att inte irra omkring och försöka sko sig på andras bekostnad och försöka sno åt sig en position, utan om att kunna lyssna in sin passion, det som hjärtat längtar efter och intresset blickar mot, att ge detta en chans. Att inte bara bli anvisad någonting, utan att inta sin plats i livet, sitt utrymme, bli huvudperson i sitt eget liv. Denna dag som inleds med solsken och kaffe, vill jag det.



tisdag 1 maj 2018

En vacker fasad



Ibland lyser fasaden upp tillvaron. I Nyköping. 
Men vi vet inte vad innehållet är.