Vaknar i Ystad, Wallanderstaden, med den vackra kustremsan med vit sand och ständigt vågskvalp, och utsikt åt sydost, soluppgång och solljus. Morgonen är bedårande och unik. Första dagen på resten av mitt liv. Märkligt, men ingen skillnad. Bara ännu en siffra i raden av andra siffror. Livet är livet ändå. Och framförallt: jag känner mig tacksam och glad. Glad att få leva att bara få finnas i denna Guds sällsamma värld. Glad att få känna hur livet fungerar, se ängarnas blommande flärd. Glad att få gå under regntunga skyar, och lyssna till lärkornas drill. Glad att få leva de solljusa stunder, ty glädjen hör människorna till.
Tack för livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar