söndag 26 maj 2019

Skällande

Jag upptäckte det igen, igår, intill min joggingrunda på Jordö. En hund i en hundgård utanför ett hus. Den började skälla och gläfsa när jag sprang förbi ute på vägen. Och samma visa på tillbakavägen: hunden hörde mig komma och började direkt att skälla. Och den skällde inte bara när jag sprang förbi, den höll på en god stund efter att jag var borta från dess närområde. Den skällde och skällde. Till vad nytta? “Problemet” som var orsaken till att den började skälla, var borta för länge sedan.

När jag joggade vidare, tänkte jag på likheten mellan den stackars oroliga hunden och vissa människor, som beter sig likadant som den där hunden. De går igång och börjar skälla. Och skälla. Och skälla. Något orsakade reaktionen, vilket orsakade skällandet och upprördheten. Och skällandet tar inte slut när “objektet” för reaktionen är borta, utan skällandet fortsätter. Och fortsätter. Till och med när den drabbade inte längre är där, eller ens i närheten - varken fysiskt eller mentalt. Man bara fortsätter att skälla.

När jag joggade vidare, hörde jag hunden en lång stund efter att jag var borta från den vägsträckan. Till slut gav den väl upp. Men väldigt sent. Och tänk på all den energi som den lagt ner på att skälla på, eller slåss med, en skugga. Kanske inte ens en skugga. Ett ljud som av löparskor mot asfalt. Hunden vet inte vad den rasar emot ens. Den bara rasar. Och skäller. Finns där en likhet med människor?



Detta är inte hunden som skällde.
Det finns sådana hundar.
Och sådana människor.


lördag 25 maj 2019

fredag 24 maj 2019

Begravningsblues

Begravningsblues - att läsa vid en begravning
(av Wystan Hugh Auden, 1907-1973)

Stanna alla klockor, stäng av din telefon,
tysta hunden med ett ben där den gläfser i vrån,
täck över pianot och låt kistan bäras ut
till de sörjandes tårar och trummans förstämda salut.

Må flygplanens klagan betyga vår nöd
där de ristar sitt budskap i skyn: "Hon är Död",
klä duvorna i kräppkragar på städernas torg,
låt polisen bära svarta handskar av sorg.

Hon var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,
min arbetsvecka och min söndagströst,
min dag, min afton, mitt tal, min sång;
jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.

Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.
Montera ner molnen och ta isär solen sen,
sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll;
ty från och med nu spelar ingenting mer någon roll.

(Tolkning: Bengt Jangfeldt)


Denna vackra dikt - läst av många vid sorgliga begravningar, saknar hoppet - men tolkar den smärta som en förlust av en kär anhörig eller kär vän orsakar. Och alla sörjer på sitt sätt, ingen annan har rätt att betygsätta någon annans sorgearbete. 

onsdag 22 maj 2019

Många bilder finns det

Så många bilder det finns. Och fler och fler blir det. Om jag tänker att det går att skriva och associera kring bilder, så finns det ett oändligt hav att ösa ur. Vilken rikedom och lycka! En rikedom som räcker hela livet. Hela mitt liv, och alla andras liv. En bild/ett konstverk som såldes nyligen var en Monet-målning (på tal om bilder) på en auktion för rekordsumman 1,1 miljarder kronor! Den bilden borde man kunna skriva lite om.  Målningen heter Höstackar (Meules, målades 1891) och såldes på auktion i New York.

Källa Expressen.se:

Claude Monets ”Meules” från 1890 har sålts för 110 miljoner dollar, drygt en miljard kronor, i en auktion i New York. Ett nytt rekord för en Monet-tavla och för impressionisttavlor överhuvudtaget.

Budgivningen på det kända auktionshuset Sotheby’s i New York tog åtta minuter, rapporterar Financial Times.

Sex budgivare kämpade om tavlan men till slut vann ett bud på 110 miljoner dollar, mer än en miljard kronor, skriver Sotheby’s i ett pressmeddelande. Enligt auktionshuset ett rekord för Monet-tavlor och impressionisttavlor. Köparen är inte offentliggjord. 110 miljoner dollar är 44 gånger mer än när ”Meules” senast var ute för auktion 1986. Då såldes den för 2,5 miljoner dollar.

Tavlan beräknades säljas för minst 55 miljoner dollar.

”Meules” har gått att se på Sotheby’s i New York sedan början av maj, för första gången på 30 år. Verket ingår i Monets höstacksserie, som består av totalt 25 oljemålningar.

– Monets höstacksserie har länge varit en inspiration för många konstnärer sedan det kom till 1890, och fortsätter att inspirera dem som ser dessa målningar, säger chef på Sotheby’s moderna konst-avdelning.




Monet har ett särskilt ljus i sina målningar. De är väldigt speciella att betrakta. Jag intas av ljuset och färgövergångarna, rörelsen i bilderna. Jag minns Parisresan 2008, när vi en tidig morgon satte oss i bussen och förflyttades ut till Monets hem utanför Paris. Hans trädgård, hans målningar, allt fanns där. En särskild och vacker känsla att få befinna sig på den platsen. Och bilder… ja, jag fotograferade massor av målningar, och ännu fler blommor i den prunkande trädgården.

tisdag 21 maj 2019

Budord om mobilen


Hittade dessa mycket tänkvärda, lite elaka, en smula humoristiska, 
väldigt i-tiden-liggande, ord i Grönköpings Veckoblad.


måndag 20 maj 2019

Älmeboda gamla kyrka



Kör till Rävemåla, väl framme där, sväng mot Skruv. 
300 m senare finns skylt mot Älmeboda gamla kyrka.
En märklig liten skapelse under bar himmel.


söndag 19 maj 2019

USA:s nationalsång

O say, can you see, by the dawn’s early light,
What so proudly we hailed at the twilight’s last gleaming,
Whose broad stripes and bright stars, through the perilous fight,
O’er the ramparts we watched, were so gallantly streaming?
And the rockets’ red glare, the bombs bursting in air,
Gave proof through the night that our flag was still there;
O say, does that star-spangled banner yet wave
O’er the land of the free and the home of the brave?

Historik:

"The Star-Spangled Banner" är USA:s nationalsång. The Star-Spangled Banner ("den stjärnbeströdda fanan" / "stjärnbaneret") är ett av de namn som brukar användas för USA:s flagga.

Texten skrevs 1814 av den då trettiofemåriga poeten Francis Scott Key efter att han hade sett beskjutningen av Baltimore under 1812 års krig. Key hade bordat det brittiska krigsskeppet HMS Minden för att säkra frisläppandet av en vän som var anklagad för inhysning av brittiska desertörer. De brittiska befälhavarna gick med på att släppa de två männen, men av säkerhetsskäl hölls de kvar under natten medan den brittiska flottan besköt fortet. Nästföljande dag skrev Key en dikt: "The Defense of Fort McHenry" (försvaret av Fort McHenry). Dikten tonsattes sedan till den populära engelska dryckesvisan "The Anacreontic Song" skriven av John Stafford Smith. Samma melodi användes vid en tid till Luxemburgs nationalsång. "The Star-Spangled Banner" blev officiell nationalsång i USA den 3 mars 1931. I offentliga sammanhang sjunger man oftast bara den första versen. (källa: Wikipedia)

Lyssna och njut:


lördag 18 maj 2019

torsdag 16 maj 2019

söndag 12 maj 2019

Forsythia

Forsythia

Nu lyser forsythian!
Guldgula blomljus
som livsviljan gnista ger.
I naturens brus
där lyfter oss gult.
Lätt smittad av solens sken
glömmer vi allt fult! 

(c) tk.
Bunden vers av thyra


onsdag 8 maj 2019

Märkligt moln


Moln

Se de mäktiga moln, vilkas fjärran höga toppar
stolta, skimrande resa sig, vita som vit snö!
Lugna glida de fram för att slutligen lugnt dö
sakta lösande sig i en skur av svala droppar.

Majestätiska moln - genom livet, genom döden
gå de leende fram i en strålande sols sken
utan skymmande oro i eter så klart ren,
gå med storstilat, stilla förakt för sina öden.

Vore mig det förunnat att högtidsstolt som dessa
kunna lyfta mig upp, dit ej världarnas jäkt når
och hur vredgat omkring mig än stormarnas brus går
bära solskimrets gyllene krans omkring min hjässa.

(Karin Boye)

måndag 6 maj 2019

Oföränderlig

Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far, som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker. (Jak. 1:17)

Den gode Fadern träder fram för min inre syn. Om det finns något som är beständigt, stadigt, pålitligt och helt säkert, så är det Fadern. Jag kanske skulle ha skrivit: om det finns Någon som är beständig, stadig, pålitlig och helt säker, så är det Fadern.

Allt i denna värld och i våra liv förändras över tid. En läkare sa till mig en gång: inga tillstånd är statiska, och det är sant. På gott och ont. Det enda vi kan vara säkra på är att förhållanden förändras inom oss och utanför oss. I en sådan tillvaro är det skönt att tänka på att det finns Någon, det finns Något, som aldrig förändras. Som jag alltid kan lita på, ta min tillflykt till, känna stabilitet och trygghet hos. Fadern.

I Ps. 11:3-4 läser vi dessa ord:
“När grundvalarna raseras, vad kan då den rättfärdige göra?" Herren är i sitt heliga tempel, Herrens tron är i himlen.

Det säger mig att även om allting runt omkring mig rasar eller raseras och människor och jag själv bävar, så finns Faderns tron i himlen, och hans fasthet rubbas inte. Han har makten, kontrollen, balansen, Han är oberörd av hur allting växlar här på jorden. Inte känslomässigt oberörd, så att han inte bryr sig, utan han är likadan, oförändrad, oförfärad, fast och trygg. Han förändras aldrig eller växlar mellan ljus och mörker.

Tack Fader att du Är.

söndag 5 maj 2019

Rödeby kyrka


Idag spelar vårt band - On the Road - i denna byggnad.
En gudstjänst med vägtema.

fredag 3 maj 2019

Kyssa var björk

Och när jag kommer hem till mitt land
skall jag kyssa var björk,
än om där är mulet ibland,
och om vintern är mörk.
Hädanefter lockar mig ej, söderns sol och mystik.
Bara namnet Sverige för mig är som himmelsk musik.
(Povel Ramel) 



tisdag 30 april 2019

Löparens hjärta

Ur boken Löparens hjärta av Markus Torgeby:

Björkarna har fortfarande inte slagit ut, men det är nära nu. Jag springer genom skogen, duckar under granarna. Det regnar och jag är blöt, men jag fryser inte, regnet är milt.

På Hållandsgården ber jag om att få låna en telefon, det var länge sedan jag pratade med morfar. Mormor svarar.

– Morfar ligger och sover, säger hon. Han har varit ute och fiskat makrill i natt. Det luktar fisk i hela källaren.
– Som vanligt då, säger jag.

Vi pratar en stund om mamma, att hon mest ligger på soffan och vilar. Hur konstigt det känns att hon är så sjuk. Sedan säger mormor:

– Markus, vad håller du på med egentligen? Varför bor du ensam ute i skogen? Vi lever ju inte på stenåldern längre. När jag var barn fick vi hämta vatten ur brunnen och bära in ved varje dag. Det var ett väldigt slit. Skönt att slippa.

– Jag förstår det, säger jag, men skogen, mörkret och kylan hjälper mig att hitta min riktning.
– Vad är det för prat? Kan du inte göra det när du bor som vanligt, då?
– Jag tror inte det.
– Jag förstår mig inte på dig, Markus. Varför måste du alltid överdriva så mycket? Varför kan du inte vara som alla andra?
– Jag vet inte, svarar jag. Måste gå nu, hälsa morfar

Himlen är mörk när jag springer tillbaka genom skogen. Jag förstår att mormor tycker att jag är märklig, att jag är en bakåtsträvare. Men jag bor här för att jag vill. Jag lever inte på någon annan, jag klarar mig själv med små medel. Och det är lugnt i huvudet, inte så många tankar som fladdrar omkring.

----------------------------------
En tänkvärd bok om en människas resa till sig själv. Läs den. Det och mycket mer än så är den värd.

Läs mer om boken: http://www.vildstjarna.se/2015/12/19/loparens-hjarta/
Och se dokumentären: https://urskola.se/Produkter/189136-En-bok-en-forfattare-Loparens-hjarta

lördag 27 april 2019

Mörker eller ljus

Igår när jag klev in i kommunhuset, kom det en kille bakom mig. Han hade jeans och en t-shirt och skor på sig. På hans t-shirt, på bröstet, stod orden: Totalt jävla mörker.

När jag gick upp för trapporna, tänkte jag på honom och hans t-shirt. “Undrar vad som menas med orden? Och undrar varför han köpte t-shirten och varför han använder den? Kanske - antagligen - betyder det ingenting, bara en crazy grej, en t-shirt i högen bland de övriga som köpts på någon marknad någonstans i landet. Men, han kanske uttrycker något med orden, färgen, signalen?”
(jag vet nu att det är namnet på en hårdrocksgrupp)

Ungefär så där gick mina tankar efter det oerhört korta, snabbt förbipasserade mötet med en för mig okänd kille med rufsigt hår och svart t-shirt, i ett trapphus i kommunhuset. Totalt jävla mörker.

Och jag som kände solens värme och såg solens ljus, och att en mycket intensiv och bitvis jobbig period nu är överstånden, passerad, och att mitt arbetsliv och privata liv kan återgå till ett mera normalt läge, med normal puls, och chanser till andningspauser och återhämtning och gläntor och frisk luft. I detta sinnestillstånd blev mötet med den svarta t-shirten lite märklig och den lilla händelsen drabbade mig på flera sätt. Men framförallt kände jag en stor tacksamhet över livet.

Och att jag skulle vilja ha en t-shirt med texten:
Totalt underbart ljus.

onsdag 24 april 2019

Treenighet

Nåd, barmhärtighet och frid vare med oss från Gud Fadern och från Jesus Kristus, Faderns son, i sanning och i kärlek.
(2 Joh. 3)

Johannes önskar sina brevmottagande vänner något av det finaste vi kan önska varandra: att de ska få uppleva nåd, barmhärtighet och frid, från Gud. En vacker treenighet, en hållbar treenighet, ett källflöde som aldrig sinar. Nåden som öppnar dörren och möjligheterna, barmhärtigheten som sluter mig nära Faderns hjärta, och friden som ett resultat av nådens öppning och barmhärtighetens omfamning.  Det vackraste vi kan önska varandra och oss själva.

Nåd, barmhärtighet och frid till dig, kära läsare.

söndag 21 april 2019

Påskdagen

Signaturen Sonja skriver om Stilla veckan (som avslutas med Påskdagen):

STILLA VECKAN

Stilla veckan, en tid för oss att stanna upp,
begrunda, förundras, försöka förstå...
Stilla veckan, Guds tid för oss, till oss.
Stilla veckan, då Guds kärlek segrar.
Stilla veckan, livet övervinner döden.
Stilla veckan, en läkedom för oss,
stressade själar, i vår förvirrade tid.

Tack Sonja för hälsningen.
källa: http://skrivlusten.bloggagratis.se/2008/03/17/575593-paskdikter/

----------------------------

Och Nils Bolander:

Uppståndelse! Uppståndelse!

Det mörknade för sanningen
när våldets fackla brann.
Man hotade med kors och hårda öden.
Man fäste på en galges trä
Guds kärleks underman,
men kärleken var starkare än döden.
Ty långfredagen ändades i påskdag.

Nu grönska alla marker
och brinna vårens berg,
nu tima uppståndelsens under,
och allt det vinterdöda
får livets varma färg
i knoppningen och spirandets stunder.
Ty långfredagen ändades i påskdag.

Vad tröst, du själ som skådar natt
och tunga nederlag.
för all din tro och dina vackra drömmar!
Snart skall din smärta vändas
i segerns ljusa dag,
i sångens brus och starka vårflodsströmmar.
Ty långfredagen ändades i påskdag.

lördag 20 april 2019

Han tog mitt kors

Bild från pixabay.com
De lånade krubba åt armodets son
och därtill halm och strå.
De lånade åsna bortifrån
för Herren att rida på.
Men korset han bar
och törnets krans
var hans.

Han lånade bröd en hungerns dag
på bergets grönklädda slänt,
och tvenne fiskar av okänt slag
hans lärjungar hade sänt.
Men korset han bar
och törnets krans
var hans.

Han lånade båt i ett fiskartjäll
och talte till folket från den
och en vindblåst hydda till läger en kväll
åt sig och tolv hemlösa män.
Men korset han bar
och törnets krans
var hans.

Han lånade sal, då hans dag var förbi,
för att duka sitt nattvardsbord,
och den grav man lade hans kvarleva i
var ett lån från en främlings jord.
Men korset han bar
och törnets krans
var hans.

Dock -
nu när jag skådar hans stingande krans
och ser hans kors som det var,
då känner jag djupt: det var icke hans,
det var min börda han bar.
Det kors min Frälsare
kallade sitt -
var mitt.

(Nils Bolander)

onsdag 17 april 2019

Om löpningens själ

Ur boken Skärgårdsmord, av Lars Bill Lundholm:

Han drog på sig löparmunderingen och gav sig sedan iväg på en runda. The loneliness of the longdistance runner, brukade Jonathan påpeka ibland. En film från sextiotalet om en ung brottsling som genom långdistanslöpandet höll sitt inre helvete i schack. När han kom ner till Söder Mälarstrand kickade endorfinet in och han kom in i en ny andning. Allt gick liksom av sig själv. Han tänkte inte på något. Han såg knappt de vackra båtarna utmed Reimers kanal, eller det gamla fängelset och de ockrafärgade sjuttonhundratals-byggnaderna på Långholmen. Han borrade ner huvudet och sprang. Han hade ingen klocka eller pulsmätare eller brydde sig om vilken tid han sprang på, allt var intuitivt. Allt var improviserat. Och han stannade aldrig under löpningen för en fika eller för att njuta av den gula stadens stiliga domäner.

Han lufsade på tills det var dags att vända hemåt. Eller om han sprang efter jobbet, tills han var tillbaka på Polishuset. Eller om han sprang i Roslagens terräng tills han var tillbaka på Kattnäs. Det var där han lärt sig springa. Han hade, efter ett gräl mellan hans mamma och Jonathan, bara givit sig iväg och sprungit och sprungit tills han nästan föll död ner. Rest sig upp och tagit sig tillbaka till föräldrarna som oavvänt sett på honom som om inget hade hänt. Men något hade hänt med honom när han sprang. Något som handlade om frihet och sitt eget vara, om sin kropp och om den behagliga känslan av stillhet när han löpt sitt pass. Det var svårt att förklara, han kunde i alla fall inte det, men det var som ett slags reningsbad. Och ett sådant behövde han hela tiden, det visste han.

Efteråt duschade han, klädde sig i linnekavaj och chinos.

-----------------------------

Jag rekommenderar boken å det allra varmaste. Spännande och välskriven.

tisdag 16 april 2019

Att lyssna

I listened, motionless and still; And, as I mounted up the hill, The music in my heart I bore, Long after it was heard no more. 

(William Wordsworth)

Read more at: https://www.brainyquote.com/authors/william_wordsworth




torsdag 11 april 2019

Ekvilibrium

Ekvilibrium betyder "jämvikt" eller "balans". På svenska används ekvilibrium särskilt inom narratologin, läran om berättandet, och avser det tillstånd av jämvikt som en berättelse tar avstamp i. Rörelsen från ekvilibriumet till motsatsen disekvilibrium, ett tillstånd av kaos, och därifrån till ett nytt ekvilibrium, en ny jämvikt, utgör en berättelse. Denna rörelse ger en berättelse mening och struktur. Som narratologiskt begrepp introducerades ekvilibrium av Tzvetan Todorov.

Begreppet ekvilibrium ligger nära de narratologiska begreppen projekt och orsak-verkan-förhållande, även om dessa snarare beskriver rörelsen snarare än startpunkten. (källa: Wikipedia)

Ur Lars Bill Lundholms bok Skärgårdsmord:
Men han (Jack Larsson) sprang utmed kanten och in i skogen igen utan att ha reflekterat över någonting. När han kom ut på vägen igen, tutade någon på honom, och då tog han av från vägen och sprang in på småvägar igen. Solen började värma men han hade ändå munkjackans luva uppfälld. 

Han var inne i sin kokong och där inne fann han kraft och näring, trots att han inte analyserade något eller fick några nya idéer. Allt var som en krafthämtning fastän många säkert såg det som en kraftansträngning. Men Jack hade funnit sitt ekvilibrium och renheten i det och tänkte inte överge det med att börja lyssna på musik eller fundera på lösningar som gällde jobbet. Allt var bara här. Allt var bara nu.