Vackert om litteratur

Texten som Pär Wästberg delar på Svenska Akademiens årshögtid 2018-12-18, är bland det vackraste jag någonsin läst. Det handlar om hans, och två av hans närmaste vänners, relation till texter och litteratur, såsom relationen sett ut och vuxit under en hel livstid.

Han skriver bl.a. så här:

[...]
Litteraturen såg vi tre som lögnen som hjälpte oss att få syn på sanningen. Genom läsningen fick vi – mer än ute i ”verkligheten” – tillgång till våra känslor där det faktiska byter plats med det möjliga och till andra människors dolda djup och inre sammanhang.
     Ja, litteraturen blev vår skamlösa hänförelse, vårt djupaste allvar. Den krävde en rörelsefrihet som vi fick skaffa oss på eget bevåg. Den läste oss såsom vi läste den. Ett tonfall, en ordmusik öppnade det osedda – och ett bärnstensljus lyste upp svartvita sidor. De stora texterna fullbordas aldrig, de öppnar sig på nytt i läsarens tolkning av förskjutningar och speglingar. Då behövs inga handböcker och förklaringsberg.
     Hånfulla människor skulle säga att vi var litteraturförgiftade. Vi läste sällan böcker om det vi redan kände till på vårt tidiga stadium i livet. Vi läste om det främmande och svåruppnåeliga, noggrant som ett korrektur, vi hade blick för kommatecken, avstavningar, grammatiska snedsprång. Orden frilade känslor som vi sannolikt var för oerfarna för men som trängde sig in för framtida bruk.
     Bibliotek, bokhandel, antikvariat, egna och andras bokhyllor – där låg vårt hem.
[...]

Koppla av, luta dig tillbaka, tänk inte på en massa annat. Läs hela texten i sin helhet. Och njut i fulla drag och låt dig beröras av orden och den verklighet som ligger bakom.
>> Klicka här!