fredag 12 juli 2019

Nolltillit

Att man använder antivirusprogram, brandväggar och kryptering för att skydda sina företags- eller myndighetshemligheter, det är vi väl medvetna om, men istället bör företag fokusera på nolltillitsmetoder som t.ex. tvåfaktorsautentisering.

Det är i alla fall Microsofts inställning enligt vissa källor och nyhetsmail. Tvåfaktorsinloggning innebär att det inte räcker med ett användarnamn och ett lösenord för att logga in på ett nätverkskonto, eller i ett program man ska använda, utan det krävs något mer. Det kan vara fråga om BankID, att man efter inloggning får ett sms med en engångskod, det kan vara en bankdosa eller  ett inloggningskort som sätts in i en kortläsare på datorn, eller något annat utöver användarnamn och lösenord.

Detta är exempel på nolltillit. Lita inte bara på en ensidig inloggning. Det måste alltid vara minst två faktorer som ska till för att man ska kunna logga in. Nolltillit.

Jag tänker vidare på begreppet nolltillit. Ett begripligt ord, och användbart även i andra sammanhang. Kanske mer mentala, filosofiska eller själsliga sammanhang. Att ha noll tillit till något, eller någon. Att inte lita på något eller någon. Noll tillit. Det är en jobbig känsla. Att inte kunna lita på. Att inte kunna släppa tanken eller känslan av att "jag tror  henne inte", "jag litar inte på honom". Tillit är en förutsättning för relationer. Att kunna släppa någon in på livet, kräver tillit. Och tillit är något som växer fram över tid, eller under tiden man lär känna varandra. Det börjar i liten skala, det växer och utvecklas, tilliten tilltar. Och nolltilliten avtar.

Tillit är till stor del en fråga om trygghet. En trygghet i en relation. Den verkligheten är en stor orsak till om jag mår bra eller inte. Att kunna vila i en relation och i omständigheter. Att själv vara fylld av nolltillit eller att känna detta från någon annan, det är jobbigt.

När jag smakar på orden förtrösta, lita på, vara trygg, känna tillit, kommer jag osökt in på tanken om inte detta även är beroende av att jag äger en grund inom mig, en grundtrygghet som säger mig att jag duger, att jag är älskad, att andra räknar med mig, att andra ser på mig med öppna och förtroendegivande ögon. Och att jag djupt därinne känner mig älskad och uppskattad för den jag är, och inte bara för det jag gör.

Som Gabriella sjunger i sin sång: Älska mig för den jag är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar