Som lerkrukor

I Ps. 2 läser vi om lerkrukor

Många människor är starka. De orkar med hur mycket som helst. Jag tänker då på både det fysiska och det mentala. Många yrkesgrupper jobbar och sliter hårt varje dag. Kropparna blir vältränade och slitstarka. Väldigt ofta kan det dock komma surt i efterhand, när man blir äldre och kroppen säger ifrån: värk, slitageskador, man är utsliten. Adderar man dessutom att man är mentalt sliten , blir det extra jobbigt. Det finns å andra sidan många människor som man upplever som väldigt starka mentalt. De går igenom många prövningar; sjukdomar, ekonomiska problem, relationsstörningar och konflikter på det personliga planet, anklagelser och ifrågasättanden, emotionell utmattning och mycket annat. Ändå verkar de klara sig bra och leva vidare. De verkar utstråla någon sorts styrka. Fysiskt och/eller mentalt.

Bild från pixabay.com

Ändå är det så att vårt liv är som en lerkruka. Den kan ha ett stort innehåll, ett värdefullt innehåll, ett rikt innehåll - och ändå är det skört. Man vet inte när eller om något stöter till i sidan, så att krukan brister. Jag har mött “starka” människor - både fysiskt och mentalt - som många blivit förvånade över, hur de kunde brytas ner på kort tid. Av en - ytligt sett - liten motgång, som orsakar stor skada. En skada som nästan dränerar personen på allt. En lerkruka. Dessa tankar manar till ödmjukhet inför livet.

Jag vill också lyfta tanken som är en motpol till, eller ett hopp, trots det bräckliga: Ty Gud som sade: "Ljus skall lysa fram ur mörkret", han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken. Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss.  Vi är på allt sätt trängda men inte utan utväg, rådvilla men inte rådlösa,  förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna. (2 Kor. 4:6-9)

rådvill - ej rådlös
nerslagen - ej utslagen

Även om det yttre mest av allt liknar en lerkruka, kanske kantstött och tråkig i färgen, kan den ända rymma en oändligt rik skatt, som lyser hoppfullt i tillvaron. Och vår himmelske Fader är den som ger oss denna rika skatt.