tisdag 19 maj 2020

Dekadens

Skrev för några dagar sedan om kadens. Och så fick jag en fråga från en god vän:  och varifrån kommer då ordet dekadens kommer?

Efter lite forskande och sökande har jag kommit fram till följande:
synonymer till ordet dekadens kan vara: förfall, urartning, tillbakagång, nedgång, degeneration.
(källa: Wikipedia)

Och från Wiktionary kommer detta:
Dekadens:
uttal: /dekaˈdens/, /dekaˈdaŋs/
förfall, fördärv, fortskridning till (moralisk) undergång
Varianter: dekadans (alternativ stavning).

Etymologi: Sedan 1664, från franska décadence. Av latinska de (ned, ifrån) + cadere (falla, sjunka).
Besläktat ord: dekadent 

SAOB:
[jfr t. o. eng. decadence, af fr. décadence, af mlat. decadentia, som i sin ordning torde vara lånadt från ngn af de andra romanska formerna (jfr it. decadenza, span. o. port. decadencia), hvilka utgå från ett verb decadēre, af de, från, ned, o. cadēre, falla, den allmänt romanska motsvarigheten till lat. cadĕre.

Dekadent, enligt SAOB 1908:
 [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] adj.: eg. vittnande om dekadans; särsk.: som står i samband med l. har afs. på (osv.) dekadenterna (se II) l. den af dem representerade riktningen inom litteraturen (o. konsten); öfverkultiverad, öfverförfinad, blaserad, lifstrött. Den dekadenta ästeticismen. G. Göthe i SvD 1899, nr 150 A, s. 2. Det säges, att tidsandan är dekadent, att släktets sunda instinkt lämnat plats för en slapp konventionalism. Lange Tonbildn. 1 (1900). Baudelaire, den genialiske men dekadente skalden. VL 1904, nr 42, s. 5.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar