Påskdagen öppnar hoppets möjligheter

När Jesus kommer, blir det uppståndelse

Den första veckodagen kom de tidigt i gryningen till graven med de väldoftande oljorna som de hade gjort i ordning.  Då fann de att stenen var bortrullad från graven.  De gick in, men fann inte Herren Jesu kropp.

 När de inte visste vad de skulle tro, då stod plötsligt två män i skinande kläder framför dem.  Kvinnorna blev rädda och böjde ansiktet mot marken, men männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda?  Han är inte här, han har uppstått! Kom ihåg vad han sade till er medan han fortfarande var i Galileen:  Människosonen måste utlämnas i syndares händer och bli korsfäst och uppstå på tredje dagen."  Då kom de ihåg hans ord.

 Och de återvände från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra.  Det var Maria Magdalena och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna,  men de tyckte deras ord var tomt prat och trodde inte på dem.

 Men Petrus reste sig och sprang till graven, och när han lutade sig in såg han bara linnebindlarna. Och han gick hem, full av förundran över det som hade hänt.

(Luk. 24:1-12)

Vem är han, påskens huvudperson?

Fick följande i nyhetsbrev från Berget i Rättvik

En vän till Berget i Rättvik skriver:

Så frågar jag mig: vem är Kristus?

Inte den historiske Jesus som vandrade vägarna i Galiléen, inte läraren som talade till folket vid sjöar och kullar. Utan Kristus, den som Paulus talade om. Den uppståndne. Den levande.

Ja, så säger orden: segraren över döden, han som graven inte kunde hålla kvar. Så har man sagt i århundraden. Men när orden har tystnat och tanken står ensam i stillheten återstår ändå frågan: vem?

Teologin ger sina svar.

Den bygger sina formuleringar, väger sina begrepp, samlar sina beslut från konciliernas långa rådslag. Där fastställs ord, definitioner formas, och trosbekännelser skrivs som väktare över mysteriet. Men bakom alla dessa ord står något som inte låter sig fångas.

För vad eller vem är Kristus egentligen? Inte en formel i en trosbekännelse. Inte en tanke som kan läggas i minnet.

Paulus tycks ana något djupare när han skriver att Kristus lever i människan. Inte bara ovanför henne, inte bara i historien, utan i hennes eget hjärtas djup.

Som ett liv som väntar på att vakna.

Som ett ljus som inte tänds av världen och därför inte heller kan släckas av den.

Så kanske är frågan inte bara: vem är Kristus?

Kanske är den djupare frågan; den som Paulus själv antyder utan att helt säga den:

vad är Kristus?

Och när den frågan ställs i tystnad börjar svaret långsamt skymta — inte i lärans ord utan i den stilla närvaro som plötsligt kan kännas i hjärtats djup.

The cross was enough

 

Ett panoramafönster till barnen

Bild från pixabay.com

Du ska få ett panoramafönster

i barnbidrag. 
Stjärnhimlen ska vara din vardagsrumstapet
och Mozart ska skriva musiken.

Du ska få ett hem som älskar dig.
Du ska få ett sinne
för humor.
Och Strindbergs samlade verk.
Och alla mina barnbarn.

Min present till dig

är att du ska tala många
språk och tåla all
slags väderlek.
Du ska få god
markkontakt och
svindlande takhöjd
med stuckaturer.
Du ska få ett liv som
förlåter dig allt.

Klar i tanken ska du vara.
Och stark i känslan.
Du ska få ha roligt.
Allt detta står i
hemförsäkringen.
Du ska få vara ifred.

Mitt underhållsbidrag
till dig är att du aldrig
någonsin kommer att
sluta hoppas.
Du ska få ett modigt hjärta.
Och ett dristigt intellekt.
Och ett gott omdöme.

Den du litar på
släpper inte din hand.
Min julklapp till dig
är att om du faller
så ska medmänniskorna
glädjas åt att
få ta emot dig.

Ett vänligt leende ska gå genom
hela din resa.
En frisedel ska jag sända från
min ensamhet.
Du ska inte få ärva någonting
alls av mig.
Men du ska få alla pengarna.

........................................................

(Kristina Lugn, ord till sin dotter) 
(publicerad här första gången 2021-09-17)

Patience