Tomma kartonger - eller: vad finns det kvar sedan?

Tomma kartonger står på mitt golv. De är det enda som är kvar efter uppsättandet av villalarmet. Vita och gråbruna kartonger, några utfyllnadskuddar fyllda med luft, små plastpåsar, några ihopvikta instruktioner, frigolit med exakt utformade fördjupningar där prylarna jag satt upp uppåt väggarna och taket, legat säkert och stabilt under transporten hit. Lite märktejp med företagets logo på. Flikarna på kartongerna är uppfällda och pekar mot taket. Alltsammans prydligt ihopställt, men ser ut som - vilket de också är - reliker över något som för länge sedan är överstökat, genomfört, fullbordat. Bara det yttre skalet kvar.

På detta sätt kan jag ibland uppfatta människoliv. När en fullt upptagen och vilt engagerad människa blir gammal eller sjuk, eller av annan orsak plockas bort från händelsernas centrum, vad finns kvar då? Vart tog innehållet vägen? Är det bara kartonger, plast och frigolit kvar som det bestående värdet av den människan? Vad finns kvar? Detta är frågor jag ställer till mig själv, förstås, men också till dig kära läsare. Frågor jag mött som skakar om mig mitt i livet är: är du den du vill vara? På vilket sätt vill du bli ihågkommen? Vad är det bestående intrycket av dig som finns kvar när allt annat förbleknat och falnat? Givetvis är detta existentiella frågor vilka söker sina svar. Det är märkligt hur några tomma kartonger på ett värmegolv kan leda in i sådana viktiga frågeställningar och ställa sig i vägen för mig. För oss.