onsdag 30 juni 2021

Förnuftets näsduk och känslans gråt

Så hittade jag den till slut! Dikten:
Mannen och flugan

Han trevade på sitt ansikte.

Han rörde vid bordet.
Det satt en fluga på stolskarmen.
Han blåste på flugan.
Den flög.
Han såg sitt liv,
dess torra fläkt.

Förnuftets näsduk torkar inte
känslans gråt. 

(Werner Aspenström)

tisdag 29 juni 2021

Hypnos för människoharar

Hypnos för människoharar

Var inte rädd för de tongivande.
Följ tonen som tonar för dig.
Var inte rädd.
Låt dig inte skrämmas av tornspirornas
tuppar och kors.
Sitter högt men flyger inte.

Grip halmstrået som finns inom räckhåll,
det räcker för dig.
Var inte rädd.
Vänta dig ingenting bättre
av de bättre vetande.
Livbojar av sand flyter inte.

Rätta dig inte efter de felfritt skrivande.
En man skrev till Poul Bjerre
och bad om en "hubnotisk sömn".
Punktera dig själv.
Var inte rädd.

Var inte rädd för stillheten.
Böj dig inte för dem
som stormar mot stillheten.
Var inte rädd för suset i den inre skogen,

för halvtonerna, kvartstonerna,
bortdöendet,
som kan vara en begynnelse ...

Den inre skenbilden är inte lögnaktigare
än den yttre vrångbilden.

Inblick hjälper inte mot allt.
Grisen blir inte renare,
gåsen inte klokare,
åsnan inte fogligare,
men haren blir litet mindre harig
när den korsar det öppna fältet.


Försök!
Var inte rädd.


(Werner Aspenström)  

Tidigare publicerad 13 april 2021 på denna plats. Det var nu dags igen.

måndag 28 juni 2021

När livet händer

Youtube-klipp från gudstjänst den 27 juni, från Brändaholm i Karlskrona.
Tema: När livet händer. 

Välkommen att lyssna. 

lördag 26 juni 2021

Tystnaden talar

Bild från pixabay.com

Stinissen ger på dagens datum (26 juni) en av de mest djuplodande, kortfattade, kärnfulla utläggningar jag någonsin läst eller hört, om kvinnan och fariséerna i Joh. 8. Stinissen lyfter fram betydelsen av tystnaden i berättelsen, eller dramat, som jag hellre skulle vilja benämna det. Jesus lyssnar på anklagelserna, böjer sig ner och ritar i sanden på marken. Han är tyst. Tystnad råder, tyst det är i (hjärte-)husen, i hjärtehusen. Tystnaden, och den laddning som finns i luften, blir ett tillfälle för alla att stanna upp och reflektera, se in i sig själva. Att komma till sig själv. När ens egna ord, ens egen röst, tystnar - finns tillfället i samma ögonblick att höra en annan röst. En röst som talar till både den ene och den andre att ingen är utan skuld, alla behöver nåd, alla behöver förlåtelse och befrielse. För kvinnan i berättelsen är det uppenbart både för henne själv och omgivningen - javisst. För de vitklädda fariséerna är det kanske till en början inte lika uppenbart. De har många frågor, själviska tankar, tunga stenar som de går omkring och bär på. Både fysiskt och andligt talat. Tystnaden talar. Tystnaden verkar. 

De få orden som efter tystnaden uttalas, har en sådan sprängkraft och ett en sådan verkan, att vi i ödmjukhet måste böja oss ner till marken. Utan att skriva. För vi har ingenting att skriva. Vi har egentligen inget på vårt eget pluskonto. Vår egen rättfärdighet hjälper oss inte i denna stund av tystnad. Det enda vi kan göra är att förtrösta, att överlämna oss, att i tro ta emot det han ger oss: förlåtelse, sin frid, sin trygghet och inre renhet och tillit. Att tro är att kasta sig i hans armar, och förstå att han finns där och tar emot oss. Han säger till den som inte orkar gå längre: gå. Han säger till den som är fjättrad med olika band: gå och synda inte mer, det vill säga: lev inte så att du missar målet med ditt liv. Det mål som Gud hade tänkt att du skulle nå. Den plan som han har för dig. En god plan. Han vill ditt bästa. Jag önskar att vi alla skulle lyssna på tystnaden, när det är Han som talar till våra hjärtan, väljer att vara tyst, för att i rätt tid ta till orda igen. Detta är mänskligt talat. Egentligen är det hans röst vi hör, även i tystnaden, i våra hjärtan. 

fredag 25 juni 2021

Att beskriva det obegränsade

 Att beskriva det obegränsade med begränsade ord, är det möjligt? Är det verkligen realistiskt att beskriva en sommarkvälls skönhet, dess dofter, färger och ljud, dess ljus och välkomnande känsla i ord? Hur  beskriver man de obeskrivliga? Hur uttrycker man det som inte är möjligt att uttala? Hur ska man tala om en sommaräng, en skärgårdsö, en skogsstig, ett kvällsdopp i ett oändligt hav, på ett sätt som förmedlar detta till en annan som inte ser det, inte tänker på det, inte har viljan att förstå, inte har ambitionen att ens vilja lyssna in orden? Hur kan man ge någon den insikt (förhoppningsvis) man själv kommit fram till? Jag tror att det enda man kan göra är att försöka. Försöka att med ord i form av metaforer och sköna varma uttryck, ge en bild av närvaron av ljuset, värmen, dofterna, ljuden, omfattningen, skönheten och naturligheten.

När jag skriver orden kommer jag på att egentligen är det omöjligt. Det är en omöjlig uppgift som skrivaren - berättaren - ger sig i kast med. Men det är också en omöjlig uppgift att inte ge sig i kast med den, skrivaren - berättaren - måste göra det. Det är någonting på insidan - en kärlek och tacksamhet  - som gör att jag bara vill. 

onsdag 23 juni 2021

Sommarängen

Sommarängen.

Den vajar lätt i vinden, sommarblommorna och det höga gräset rör sig i en stillsam rytm, de liksom andas in sommarbrisen. Det gröna är överväldigande, blommornas färger följer därefter i en kaskad av kulörter och former. Ordet blomstersäng kommer för mig, en säng av blomster - blommor - för någon att vila i. 

I SAOL läser vi: blomster|­säng substantiv ~en ~ar
• ibl. sängformad blomster­rabatt

Vem vilar där? Är det inte de små krypen, de små djuren? Är det det pågående skapandet som ibland tar sin tillflykt dit för att finna vila och ro? Rådjuren och boskapen kan lägga sig där för att vila. Och vi är många som funnit vår tillflykt till dessa sängar av blomster.  Och det är helt rätt, en möjlighet att komma ihåg, att inte förglömma. 

Israel Kolmodin, levde 1643-1709 och var professor i Uppsala, präst och biskop i Visby, han skrev den psalm som är sommarpsalmernas sommarpsalm. 

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor 
Nu nalkas ljuva sommar då gräs och gröda gror
Med blid och livlig värma till allt som varit dött
Sig solens strålar närma och allt blir åter fött

De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar och alla gröna träd
skall oss var dag påminna Guds godhets rikedom.
Låt oss den nåd besinna
som räcker året om.

Man tror att han fick inspiration av naturen vid Hångers källa i Lärbro på norra Gotland, där man reste en minnessten 1944, för att  minnas ursprunget för Kolmodins vackra och lyriska psalm.
Läs mer: https://www.guteinfo.com/?id=262 

Melodin är känd från Roslagskullahandskriften 1693 och trycktes för första gången i 1697 års koralpsalmbok. Vem som har komponerat den vet man inte. Den torde ha sjungits redan till den svenska folkvisan "Grefwen i Rom" från slutet av 1500-talet.

https://goo.gl/maps/oJu2U8v3MfzuTgA79 

måndag 21 juni 2021

Anslagstavlas rop


Fast vi - på många sätt - har allt, kan det ibland kännas som
i texten på anslagstavlan i Karlshamn.

lördag 19 juni 2021

Förstånd

Bild från pixabay.com
Om Jesus: 

de gamla och kloka häpnade över hans förstånd. Förstånd blir därmed något annat än stort kunnande. Förstånd handlar om riktningen på ens intresse. Förstånd är att lyssna. Det är genom att lyssna och ställa frågor som man kan få tillträde till den andres värld, och det är så ens egna horisonter befrias. 

(Tomas Sjödin)


torsdag 17 juni 2021

Tigande eller tystnad

Bild från Pixabay.com
 


Skillnaden mellan tigande
och tystnad är talande.

(B. Kant)


onsdag 16 juni 2021

Dricka

Bild från Pixabay.com


Man dränker inte bekymren genom att dricka - man bara vattnar dem.

(Engelskt ordspråk)

tisdag 15 juni 2021

Värdefull

 Om Jo Biden (källa: dn.se): 

Han berättar gärna om hur hans mamma lärde honom att han var lika mycket värd som alla andra, men inte mer värd än någon annan.

måndag 14 juni 2021

Fågelungen


 Träffade denna lilla fågelunge mitt på gatan, ensam och övergiven. 
La den i en häck vid sidan om vägen och hoppas att dess mamma hittade den levande.
Kanske en måsunge?

söndag 13 juni 2021

måndag 7 juni 2021

Ett möte

Wilfrid Stinissen lyfter fram vikten av de två olika betraktelsesätten när det gäller läsning av bibeln: den bokstavliga betydelsen och den andliga betydelsen. Om man läser och tar till sig enbart den bokstavliga, missar man själva poängen med bibeln, det är som att se människan som enbart en kropp. Människan - också - består även av en osynlig dimension som styr det kroppen gör. Det som döljer sig innanför är bibelns verkliga betydelse, dess själ, i sin djupaste mening. För att enbart tillägna sig den bokstavliga betydelsen behöver man inget större engagemang, inget dröjande, egentligen ingen eftertanke, bara ett visst textmässigt, historiskt och litterärt intresse. För att tränga förbi ytan och dyka djupare, behövs verkligen både mod att vilja se bakom och bortom orden, och stillheten att liksom idissla orden för att mättas, drabbas och ledas fram emot insikter. Man drivs en inre hunger, längtan, och tar till sig orden för sitt livs skull.

Stinissen skriver: bibelläsning är ett möte. Han är inne på tankegångarna att om man enbart läser Boken utifrån vetenskapliga aspekter och kunskapsmässig förståelse, finns risken att man blir immun mot dess innersta budskap och ande. Bibelordet måste få drabba en på insidan. Ordet kan åtskilja själ och ande, märg och ben. 

Sjödin skriver: Denna glädje (att lyssna på fågelsången, med en kopp kaffe i handen) tar inte bort behovet av det materiella, man kan inte leva på fågelsång, men den är en stämgaffel som slår an den ton utifrån vilken man kan stämma allt det andra.

Och då tänker jag såhär: att söka efter den grundton, den stämton, som finns i Boken; det innebär att hitta den verkliga betydelsen i Bokens ord, det innebär också att tränga förbi ytan och de eventuella motsägelserna jag ytligt sett upptäcker, och fånga tonen, fånga meningen, finna anden och själen i textens ord.   

lördag 5 juni 2021

Att stå lätt

 Björn Olsen (läkare, ornitolog): 

Man brukar säga att fåglar krossar ingenting som de står på. De står alltid ganska lätt. Det tycker jag är vackert.

---------------------------------------


Hjälp mig att flyga med egna vingar

  

fredag 4 juni 2021

De resande och läsande

Reklam från SAS, med en bild av en man som vandrar i öknen: 

Så länge du reser, förändrar du världen.

Jag vet inte om det är sant, men en sådan text kan ändå vara en förmildrande omständighet när det gäller min inställning till reklam.  Jag skulle vilja göra ett tillägg: så länge du reser, förändras du. Det är när vattnet står still, de blir unket. Det är när jag stagnerar, som det där med att bära frukt inte händer. Döda havet har inget genomflöde, bara inflöde - och då dör sjön. Då tar salterna i berggrunden under och omkring sjön, över. Och tar död på allt liv. Om det funnits både inflöde (och det måste ju finnas, annars torkar sjön bort) och utflöde, hade livet och framtiden för sjön sett annorlunda ut. 

När vi är på väg, växer inte mossa på oss. Är vi i rörelse, samlas inte dammet på oss. Vi kan bli smutsiga av livet och dess villkor och möten, men rörelsen är avgörande. Jesus sa: följ mig. Vi kan följa, resa och förändras, samtidigt som det finns ett lugn inom oss, en frid som övergår allt förstånd, och som världen inte kan ge. Det inre lugnet finns som en förutsättning till vandringen, rörelsen, förändringen. På det sättet - om jag ser på mig själv som en vandrare - kan jag också se på människor runt omkring mig - som resor. De resande kanske inte är ett så dumt uttryck egentligen. Läsarna är ett annat uttryck som ger en bild av en människa som inte är färdig. Och i min uttydning av ordet Läsare ligger det att vara vidöppen i sinnet både för bibelns budskap och ord, men även andra böcker, från andra författare, vilka är livets medvandrare genom tillvaron.

Så länge du läser, förändrar du världen.
Så länge du reser, förändrar du världen.