Förnuftets näsduk och känslans gråt

Så hittade jag den till slut! Dikten:
Mannen och flugan

Han trevade på sitt ansikte.
Han rörde vid bordet.
Det satt en fluga på stolskarmen.
Han blåste på flugan.
Den flög.
Han såg sitt liv,
dess torra fläkt.

Förnuftets näsduk torkar inte
känslans gråt. 

(Werner Aspenström)