Text från skrivarkurs (6): Ordpar - mjuka och hårda ord

Ordpar: välj av dessa mjuka och hårda ord, skapa nya, sammansatta ord:
mossa, dy, dun, moln, kram, vadd, sammet, päls, fluff, humla, videung, stum, mule, valp, gryning, kudde. 
Ishacka,  glas, näbb, ångest, motstånd, järn, betong, hat. 

1. Betong-kram: På TV ser jag världsledare som avskyr varandra och som ändå kindpussas och ger en stel, armerad betong-kram.

2. Järngryning och hatkudde: Järngryningen kom till mig, den var hård, som en objuden gäst, en inbrottstjuv, en hård, sträv kylig inkräktare - omgiven av gryningsljus. Det kändes denna morgon som om jag “vilade” mitt huvud på en hatkudde. Gryningsljuset. Så vackert, men lömskt. 

3. Vaddångest: den håller en i sitt isolerande grepp. Man hör inget, känner inget. Eller rättare: man känner massor, men hittar inte igenom den. Vadden täpper till. Vadden bedövar. Vadden måste varsamt avlägsnas av en hjälpande hand. Vems hand? Guds? Samtalskamratens? Vännens? En annan medmänniska?

4. Sammetsnäbben: Sammetsnäbben har talat. Jag har mött två sorter: en vass, i sammet inbäddad näbb med blixtsnabba repliker, och denna dag: augusti-konsert ute i solen, i stolen, på berget, med varma koppen i handen och alla sammetsnäbbar som kvittrade och sjöng när det som mest glittrade i vattnet på innergården. Blåmes, talgoxe, pilfink - som tack och lov inte lärt sig att knipa näbb ända till kl. 10!

Knäppare kan ingen vara

Knäppare kan ingen vara

än en modern människoskara

tryck på knappen

och det händer

bli en mångsysslare

gör inte en sak i sänder.

Du kan trycka, tycka, trycka

leder knappast till nån lycka

ditt sinne fylls då 

utav mångfald

vilsen och splittrad

men känner dig utvald.

I själva verket blir det motsatt:

ditt inre rusar 

och du ej hinner

att hjärtat följa,

att inåt lyssna

och du själv 

bara försvinner. 

Två blir en (ett)

De tu skola varda ett.

 
Fick bilden av en vän.

Att vila i tonerna: Spiegel im Spiegel

Att släntra och få ta emot dagen med öppen famn

njuta av kaffets smak och arom och värme

ta in tonerna från "Spiegel im Spiegel" i 9 minuter

naket pianospel, en darrande cello gör något med mig

tysta röster ropar inom mig

om lugnet, tystnaden, den inre kompassens nål som pekar åt rätt håll

inte bortåt vägen

inte någon annanstans

utan nu och här - lika värdefullt som då eller sen eller bort

Att lyssna till tonen

lägga bort de andra tonerna

lyssna inåt, inte de utifrånkommande tonerna,

vad viskar den evige Anden, Hjälparen, just nu

Den lågmälda tonen ger mitt liv ett djup, som når längre än min fruktan,

når djupare än min rädsla,

når högre än det synliga

bortom det rimliga

bortom det osynliga

en tyst och ljudande ton

tondövhet

som är ett resultat av alltför många toner, alltför mycket ljud,

en reaktion på tempo, volym.

den tysta tonen, som enbart kan höras om jag lyssnar noga, i avskildhet,

kan återskapa förmågan att kunna lyssna in tonen,

och tondövheten kan ersättas av ett lugnt inlyssnande.

Skörden är mogen

Paus-musik

 Ole Paus sjunger: O, Bli Hos Meg

Läs om denne norske skald, klicka >>här!

Sissel sjunger denna sång av Ole Paus,
en av hans totalt över 800 sånger:

Ofullkomlig

Lovsång till bromsen

chatGPT skapade bilden

Jag tackar dig för bromsen

som får mig att inse

att speed och hastighet inte är allt

utan att stilla sig är viktigare

än att hålla hög fart.

Jag tackar dig för bromsen

till vänster om gasen

som finns där och som inte

är en frestelse

utan en möjlighet

som när som helst är villig

att tjäna till mitt bästa.

Jag tackar dig för bromsen

nödbroms, färdbroms, handbroms, fotbroms eller parkeringsbroms;

kärt barn har många namn,

och för mig är färdbromsen

den allra viktigaste.

Jag tackar dig för bromsen

som tyst och stilla

alltid åker med,

alltid är redo,

alltid lika viktig,

alltid lika avgörande för

den lyckliga resan och dess

lika lyckliga slut.

(första gången publicerad 2018)

Bekännelse av tron - detta är den tro jag har och vill dela med mig av

Jag tror på en Gud, som är helig och varm, som ger kampglöd och identitet, en helande Gud som gör trasigt till helt, som stärker till medvetenhet. 

Jag tror på en Gud, som gråter med mig, när jag gråter så allting är gråt, en tröstande Gud som kan trösta likt den, som väntar tills gråten gått åt. 

Jag tror på en Gud, som bor inom mig och som bor i allt utanför, en skrattande Gud som vill skratta med mig, som lever med mig när jag dör.

(Text: Christina Lövestam, Psalm 766 i Svenska psalmboken med tillägg.)

Jag tror på en Gud som är helig och varm är en svensk sjungen trosbekännelse och psalm med text skriven 1980 av prästen Christina Lövestam, med musik komponerad 1983 av pastorn Jan Mattsson i Equmeniakyrkan. Textens andra vers bygger på Jesaja 51:12 och Andra Korintierbrevet 1:4 och tredje versen på Psaltaren 139:5. (källa: Wikipedia)

   

Text från skrivarkurs (5): Tre saker som känns

"Den solljusa dagen går mot sitt slut" konstaterar jag när dofterna från solvarm skog fyller mina lungor. 

Jag sitter på den gamla gråfärgade stubben och känner kvällningens vindpust när den träffar en svettdroppe på min panna. Suset från tallkronorna hörs tydligare nu, då jag plötsligt grips av en omåttlig längtan efter den stora blå tekoppen fylld till brädden med jordgubbste. 

Tallarna vajar nu för vinden och den ensamma  grönskimrande björken faller in i rytmen likt en felplacerad pjäs på ett schackbräde.

Mjuk, grön mossa lockar till sig den grå gårdskatten - han finner en skön bädd i skymningen. 

Natten

Ligger med öppna ögon
och ser ut i mörkret.
Jag tycker mig se en ljusning
bortom rullgardinen.

Kanske bara ett hopp.
Men ändå.

På väg. Vägrar vägas.

En annorlunda vecka på livsvägen.
Tacksamhet.