Utblick från Saltö

Mellan bokstav och ande

Augustinus

Andreas Nordlander resonerar kring bibeltolkning utifrån fornkyrkans lärde. 

Andreas Nordlanders föreläsning i sin helhet finns här:
>>klicka här!

Han lyfter fram Origenes som hänvisar till en fyrfaldig bibeltolkning av GT: 

• den historiska (ren och skär historieskrivning)
• den allegoriska (bildspråklig tolkning)
• den moraliska (hur vi ska och inte ska göra)
• den anagogiska (om de eviga tingen)

Origenes menar att texten i GT (Gamla testamentet) i Bibeln talar på flera olika plan. Han kan inte tro på och köpa att Josuas slakt av Jerikos och Kaanans befolkning är annat än allegorisk, för det skulle inte ge berättelserna en mening som är värdig en älskande Gud!

Han menar också att den korrekta kristna tolkningen av GT inte är annat än allegorisk! De krigsscener vi möter i GT handlar egentligen om vår personliga kamp för en ädlare karaktär.

Flera av kyrkofäderna menar att den "allegoriska" tolkningen av GT är Nya Testamentets evangeliska betydelse. 

Augustinus: läsningen av GT måste tolkas utifrån evangeliets kärnbudskap och övergripande mål: att älska Gud och sin nästa. Om du kommer fram till något annat, då har du inte förstått Gamla Testamentets allegoriska och avgörande betydelse. Hieronymus, bibelöversättarnas skyddshelgon, menar "att inte känna Skriften, är att inte känna Kristus". 

Källa: Andreas Nordlanders föreläsning som finns här:   >>klicka här!

Våra funderingar fortsätter.

Pärlfiske

Bild från pixabay.com

Martin Lönnebo skriver om framgångsrikt pärlfiske, att det behöver utföras i gränslandet mellan det andliga och det profana. (fritt återgivet)

Jord, hav och himmel hör samman. Precis som läsande, skrivande och samtalande. Det ena kan inte bestå utan det andra. Om man försöker att exkludera någon del, blir allt skevt. Och samtalande handlar om att både tala OCH lyssna. Kommunicera på lika villkor. Stå på "samma golv". Samexistera. 

"En man gick ut för att så...." inleds berättelsen/liknelsen som Jesus ger oss. Bara dessa ord säger mig hur Jesus tänkte och gjorde: han placerar det viktiga i tillvaron mitt i vår vardag. Han använder sig inte av en uppvisning i pyroteknik och färgexplosioner, utan av det vardagliga, som vi förstår oss på. Som vi känner både lukten och känslan av. Det nära. Han är inte långt ifrån någon enda av oss, sa Paulus till de lärda atenarna och filosoferna. Det de gjorde var att placera Gud (eller den högre makten) i fjärran. Altare restes "till en okänd gud". 

Men evangeliet placerar Gud nära. Just nu och här. "I gränslandet mellan det andliga och det profana", för att citera Martin Lönnebo. Där kan vi pärlfiska, hitta de eviga värdena. Även om det ibland finns ett hindrande skal, så kan vi finna det vi söker. Om vi inte ger upp. Den som söker, han finner.

Högaffektiv

Lyssna gärna på Andreas Nordlanders tankar om och sina egna upplevelser av högaffektiva yttringar inom kyrkan. Hans tankar presenteras under rubriken "Minnen av eld":
https://creators.spotify.com/pod/profile/tidskriften-nod/episodes/Andreas-Nordlander-Minnen-av-eld-e3puv1e 

Han resonerar så här ungefär: 

Begreppet högaffektiv inom kyrkan och teologin har ingen formell, dogmatisk definition, men det används i huvudsak på tre olika sätt beroende på sammanhanget:

1. Starka känslouttryck i gudstjänst och tro (Det affektiva samtalet)

Inom teologisk och kyrklig debatt används "högaffektiv" för att beskriva miljöer, traditioner eller stunder i gudstjänstlivet som präglas av starka, intensiva känslouttryck.

• Karismatiska och extatiska inslag: Exempelvis pingströrelsen eller andra karismatiska sammanhang där lovsång, tårar, tungomålstal och starka känsloupplevelser av det gudomliga tar stor plats.

• Motsats till lågaffektivt/intellektuellt: Det används ibland för att kontrastera en traditionell, mer lågmäld eller strikt intellektuell liturgi mot en trosutövning som engagerar hela kroppen och känslolivet.

2. Motsatsen till lågaffektivt bemötande (LAB)

Precis som i skolan och omsorgen talar man i kyrkans verksamheter (exempelvis i barn- och ungdomsarbetet eller i mötet med personer i kris) om bemötande. Ett högaffektivt bemötande innebär att man svarar på någons upprördhet eller starka känslor genom att själv höja rösten, markera starkt eller bli känslomässigt smittad, till skillnad från ett lågaffektivt bemötande där målet är att behålla lugnet för att dämpa en konflikt.

3. Teologisk bakgrund: Affektiv förening (Katolsk tradition)

Historiskt och teologiskt finns begreppet affektiv förening (affective union). Inom kristen mystik och katolsk teologi beskriver detta en djup känslomässig och viljemässig dragning till det goda och till Gud. När en människas kärlek till Gud blir mycket intensiv, kan detta beskrivas i affektiva (känslomässiga) termer.

(källa: Gemini)

Lyssna gärna på Andreas Nordlanders tankar om och sina egna upplevelser av högaffektiva yttringar inom kyrkan. Hans tankar presenteras under rubriken "Minnen av eld":
https://creators.spotify.com/pod/profile/tidskriften-nod/episodes/Andreas-Nordlander-Minnen-av-eld-e3puv1e   

Högaffektiv används ofta som en kontrast eller en motpol till begreppet lågaffektivt bemötande, särskilt inom skola, pedagogik och behandling.

Vad betyder det?

• Motpol till lågaffektivt: Medan ett lågaffektivt bemötande handlar om att handla lugnt, dämpa konflikter och undvika maktkamp eller starka känsloutbrott när en person är i affekt, innebär ett högaffektivt agerande ofta en mer intensiv, känslostark, auktoritär eller impulsiv respons.

• Känslomässig intensitet: Det kan även syfta på personer, miljöer eller förhållningssätt som präglas av högt tonläge, starka känslor, snabba reaktioner och mycket energi i konfliktsituationer.

• I debatten: Termen används ibland kritiskt eller beskrivande för att lyfta fram lärare, föräldrar eller ledare som agerar bestämt, högljutt eller konfronterande när det uppstår problembeteenden, i stället för att tona ner situationen.

(källa: Gemini)

Harriet Tubman, "the Moses of her people"

Harriet Tubman, Moses för sitt folk

Harriet Tubman är den mest kända symbolen för den underjordiska järnvägen. När hon flydde den 17 september 1849 fick Tubman hjälp av medlemmar av den underjordiska järnvägen. För henne kändes friheten tom, om hon inte kunde dela den med människor hon älskade, så hon bestämde sig för att återvända och rädda vänner och familj. Harriet fick smeknamnet "Moses" av abolitionisten William Lloyd Garrison. Namnet användes som en analogi till den bibliska berättelsen om Moses som ledde judarna till det förlovade landet och befria dem från slaveriet.

Enligt Sarah Hopkins Bradford är det omöjligt att ange exakta datum för hennes olika resor eftersom hon inte hade någon aning om datumen eller i vilken ordning de gjordes.

Underjordiska järnvägen var ett nätverk av skyddsrum och transporter som tillhandahölls av abolitionister. Nätverket var löst organiserat och vanligtvis kände ägarna av skyddsrum inte till hela nätverket utan bara några få förbindelsestationer. Med tiden kunde Tubman bygga upp sitt eget nätverk av kontakter med vänner hon litade på och som beundrade henne. Sekretess var av största vikt. För de som bestämde sig för att ge slavar skydd blev konsekvensen av att bli ertappade att hamna i fängelse i 6 månader.

Källan till dessa ord, och om du vill läsa mer om denna hjältemodiga kvinna, kan du göra det på denna sida: >> klicka här! (högerklicka på sidan och välj: översätt till svenska). 

Hon och andra hjältar som var slavar i den amerikanska södern, lyftes fram på ett oerhört berörande sätt i Fredrikskyrkan i Karlskrona, söndagen den 25 oktober kl. 18, i konserten med namnet: En resa i gospelns historia. Kören Carlskrona gospel, Staffan Sundås musikalisk ledare, kompband, uppläsare medverkade, och en mästerlig regissör: Pegga Gullbing. 

En mycket berörande kväll. Känner stor tacksamhet att ha fått uppleva den. Tack till er alla!

Like an Angel Passing Through My Room

 

Sissel sjunger sången.

NN

NN (eller N.N.) är en förkortning som oftast betyder "okänd person" eller används som platshållare för ett riktigt namn.

Vanliga betydelser

• Nomen nescio: Kommer från latin och betyder "jag känner inte till namnet". Det används i texter, juridiska handlingar eller polisanmälningar när en person är okänd. Därav förkortningen NN. 

De engelska motsvarigheterna är: Jane Doe och John Doe. 

• Platshållare i formulär: Används för att visa var ett namn ska fyllas i (till exempel "Jag, N.N., försäkrar...").

• NN Group: Ett stort nederländskt försäkrings- och finansbolag.

• NN.07: Ett klädmärke för herrmode.

• Neurala nätverk (NN): Inom datoralstring och AI står förkortningen ofta för Neural Network.

             ?       vem             ❓          NN           ?

Valet

 

Himmelsriksgränden, kvarteret Kärnan

 

Höstsöndag vid Bubbetorp

Världens längste man

Amerikanen Robert Wadlow (1918-1940) var med sina 272 cm den längsta person som någonsin levat. 

Här är Wadlow fotograferad tillsammans med sin normallånge far. 

Att Wadlow var så lång berodde inte på några ärftliga faktorer, utan på att han hade en onormalt stor hypofys (en körtel i hjärnan som producerar olika viktiga hormoner). 

Wadlow hade därför onormalt höga halter av tillväxthormon i blodet och han fortsatte att växa under hela sitt (korta) liv. När han fyllde 10 år, var han över 2 meter lång.
Han blev endast 22 år gammal. 

(källa: Wikipedia)

Anekdotisk bevisföring

Anekdotisk bevisföring, eller anekdotisk evidens, kallas det när man för att bevisa något, en tes, hänvisar till enstaka fall, ofta personliga erfarenheter och upplevelser. 

Exempelvis:

"Norrmän är skurkar. Det vet jag för jag blev lurad av en norrman en gång."

"De som klarar alkohol sämst är de som inte fått prova hemma. Det vet jag eftersom mina vänner som varit nyktra som barn nu dricker mycket."

"Alla biträdande jurister har egna kontor. Det vet jag eftersom jag jobbar som det och har eget kontor"

Anekdotisk evidens har låg reliabilitet. Det nämns ofta i kontrast till vetenskaplig bevisföring (deduktion).

Det finns emellertid vissa fall där anekdotisk bevisföring är giltig, till exempel om man vill motbevisa tesen att en företeelse inte existerar. I ett sådant fall räcker det med ett enda tillförlitligt fall som bevisar motsatsen. 

Till exempel:

En människa kan inte bli längre än 260 cm! Men amerikanen Robert Wadlow blev ju 272 cm! När han fyllde 10 år var han 2 meter lång.
(se bilden, där han, ca. 20 år gammal, står bredvid sin pappa). Han levde mellan 1918-1940. Vid sin död vägde han 199 kg. Läs morgondagens inlägg här om Robert.

(källa: Wikipedia)

Vägen hem

Till oss själva.

Dina förutsättningar - bli vän med dem

 

Hittade bilden på en anslagstavla i kommunhuset.

Hitta balansen

 Se ända till slutet... amazing....

Höstens ljuvliga färger

Hjärtats lås och nyckel

Hittade detta lås med nyckel i min låda på jobbet.
Bilden påminner om tiden när min yngste son gick
på gymnasiet och jag jobbade där.
Låset användes till hans elevskåp.

Tänk vad en liten pryl kan väcka stora minnen till liv! 

Mänsklig

 

Såg denna roliga skylt på en obemannad bensin- och dieselstation.

Tappat formen?

Det är till tystnaden du skall lyssna

Det är till tystnaden du skall lyssna
tystnaden bakom apostroferingar*, allusioner**
tystnaden i retoriken
eller i det så kallade formellt fulländade
[...]

Vad jag skrivit
är skrivet mellan raderna

(Gunnar Ekelöf i dikten Poetik)

............................

* Verbet apostrofera, betyder att man högtidligt vänder sig till, tilltalar eller särskilt framhäver någon eller något. Att tilltala eller rikta sig till: att plötsligt i tal eller skrift vända sig direkt till en person (närvarande eller frånvarande), en gudom eller ett begrepp.

** En allusion är en medveten, indirekt anspelning på något utanför sitt eget verk (till exempel en annan bok, en historisk händelse eller en känd person) som läsaren förväntas känna till. Ordformen allusioner är plural av substantivet allusion. Om man t.ex. skriver att någon är en Judas, så förutsätter man - utan förklaring - att läsaren känner till förrädaren Judas.