Det var en intervju med kulturchefen på Dagens Nyheter, Björn Wiman, som för första gången fick mig att ägna mig åt nr 217 i Psalmboken. Han berättade att psalmen betydde något viktigt för honom.
När jag väl lärde känna den, lämnar den mig inte. Jag sjunger den till gitarr, om och om igen. Varje gång öppnar sig nya djup och insikter. Med en melodi från 1600-talet, och text från 1965, står den på stadiga ben och andas odödlighet.
[Vers 1]
Gud, för dig är allting klart
allt det dolda uppenbart
Mörkret är ej mörkt för dig
och i dunklet ser du mig
Några reflektioner ang. vers 1:
Att allt är öppet och klart för vår Herre, råder det inga tvivel om. Om Han är Gud, den evige, finns det inget som undkommer hans blick, utan är helt klart och genomlyst av hans ljus. Det som är dolt för mig är i hans blick inte dolt. Han ser. Han hör. Han ser och hör det som hände där och då, för länge sedan kanhända, men också det som sker just nu. Och det som också fascinerar är att han ser och hör det som kommer att ske. För att Han är den evige, utan början eller slut. Han ÄR. Han ser alla de bakomliggande orsakerna till att det som sker i ditt liv nu, just nu. Han ser dig i din belägenhet i denna stund. Utan att du ens behöver förklara eller ursäkta eller försvara dig. Allt detta som vi verbalt och i handling känner så stort behov av att uttrycka, vet han redan. Jag tror att jag och flera med mig, skulle må bra av att sluta förklara sig, försvara sig eller ursäkta sig, och låta det som skett, bara vara. Den som allting står och faller med, vår Fader, vet om vad som ligger bakom. Om människor inte vill likna Honom i detta avseende, är det deras val. Många mänskliga domar är uttalade och utlevda, i brist på ett öppet sinne, eller att man ägnar sig åt alltför snabba domar om andra. Gud gör inte så.
Att allt är öppet och klart för vår Herre, råder det inga tvivel om. Om Han är Gud, den evige, finns det inget som undkommer hans blick, utan är helt klart och genomlyst av hans ljus. Det som är dolt för mig är i hans blick inte dolt. Han ser. Han hör. Han ser och hör det som hände där och då, för länge sedan kanhända, men också det som sker just nu. Och det som också fascinerar är att han ser och hör det som kommer att ske. För att Han är den evige, utan början eller slut. Han ÄR. Han ser alla de bakomliggande orsakerna till att det som sker i ditt liv nu, just nu. Han ser dig i din belägenhet i denna stund. Utan att du ens behöver förklara eller ursäkta eller försvara dig. Allt detta som vi verbalt och i handling känner så stort behov av att uttrycka, vet han redan. Jag tror att jag och flera med mig, skulle må bra av att sluta förklara sig, försvara sig eller ursäkta sig, och låta det som skett, bara vara. Den som allting står och faller med, vår Fader, vet om vad som ligger bakom. Om människor inte vill likna Honom i detta avseende, är det deras val. Många mänskliga domar är uttalade och utlevda, i brist på ett öppet sinne, eller att man ägnar sig åt alltför snabba domar om andra. Gud gör inte så.
Det mörker du upplever i ditt liv, är inget mörker för vår Fader. Han har mörkerseende, som inte - likt spionfilmernas mörkersikte - gör allting grönt, utan han ser allting i dess rätta färger, i dess rätta nyanser, i dess rätta sammanhang, eller i rätt kontext* - som det heter nuförtiden. Mörkret som drabbar oss, är inte mörker för honom. För honom är allt i fullt ljus. Han ser mig i dunklet. Han ser dig i dunklet.
*Kontext (från latinets contextus) betyder sammanhang och härstammar ursprungligen från uttrycket att "väva samman" (con - tillsammans + texere - väva). Det syftar på de omgivande omständigheter, text eller situationer som ger en händelse eller utsaga dess specifika mening, ofta genom att knyta samman olika delar. Livets väv innehåller alla kulörter och nyanser. Så är det för oss alla. Sammantaget är dock väven trots - eller tack vare - alla olika skiftningar, en vacker väv. Min eller din livsväv.
