Some parts

Hjalmar Gullberg

Hjalmar Robert Gullberg, född 30 maj 1898 i Malmö, död 19 juli 1961 i Holmeja i Skåne, var en svensk författare (huvudsakligen poet) och översättare. Han var chef för Radioteatern 1936–1950 och fungerade även som programdirektör under sina sista år 1949–1950, samt ledamot av Svenska Akademien 1940–1961. I Malmö finns numera Hjalmar Gullberg-sällskapet som bildades 1998. I Lund finns föreningen Hjalmar Gullberg-institutet som bildades 2016.

Uppväxt och tidig karriär

Hjalmar Gullberg föddes utomäktenskapligt och lämnades till fosterföräldrarna Bengt och Elsa Gullberg där han växte upp. Den biologiska modern Hilda Jonsson var kontorist på barnafadern Robert Brands kontor.

Gullberg, som studerade latin, grekiska och litteraturhistoria, blev filosofie licentiat vid Lunds universitet 1927, var redaktör för tidningen Lundagård, blev filosofie hedersdoktor vid Lunds universitet 1944 och översatte grekiska dramer, fransk 1600-talslitteratur och spanskspråkig lyrik. Hans avhandling handlade om Ola Hansson. Som poet fick han sitt genombrott under 1930-talet hos både kritik och publik; hans dikter förenade det vardagliga och ofta ironiska med ämnen som hörde hemma inom den traditionella lyriken men som kunde förefalla omöjliga att hitta ett samtida litterärt språk för: kärlek, andlighet, frihet, sorg.

Han medverkade även som artikelförfattare i Svensk uppslagsbok. Innan han hade fått sitt litterära genombrott skrev han tillsammans med Bengt Hjelmqvist texten till Skånska slott och herresäten, känd genom Edvard Perssons insjungning. Under studietiden blev han vän med Ivar Harrie. Han tillbringade många somrar i Falsterbo tillsammans med Anders Österling.

1940- och 1950-talet

Under andra världskriget blev han en av landets mest lästa och älskade poeter, en ledande gestalt i den så kallade beredskapspoesin, och gjorde samtidigt mycket för att sprida lyrik och teater via radion. Gullberg var en drivande kraft bakom radioprogrammet Dagens dikt även om han inte startat programserien och valde ofta själv vad som skulle läsas upp. Han anses till exempel ha gjort valet av Tegnérs Det eviga den 9 april 1940, några timmar efter beskedet om den tyska invasionen i Danmark och Norge.

Gullbergs förankring i traditionell metrik och ovilja mot mera formella experiment gjorde att han under de sista krigsåren av de tongivande modernistiska kritikerna och poeterna ansågs vara i otakt med sin samtid: med den mera radikalt desillusionerade och experimentella 1940-talistgenerationen försvann skalderna i gammal stil, samtidigt som religiös diktning blev mer problematisk än tidigare. Gullberg föll för delar av de nya modernistiska idealen: i Dödsmask och lustgård (1952) är de metafysiska anspråken nedskruvade, den kristne guden detroniserad och många av de ironiska vitsarna borta. Formen har gått från bunden till fri vers, men tonen i dikter som Dödsmask och Åt halvgudarna är mer högtidlig, öppen och passionerad än någonsin tidigare. Hans dikt "Till en Näktergal i Malmö" tolkades av Östen Warnerbring på albumet Skåne.

Gullberg led mot slutet av sitt liv av nervsjukdomen myasthenia gravis, som gjorde att han en period var tvungen att ligga i respirator. Han tog sitt liv genom att dränka sig i sjön Yddingen vid stranden till Bökebergs slott. Han var vid tillfället gäst hos sin trolovade, grevinnan Greta Thott på Bökeberg.

Gullberg är begravd på S:t Pauli mellersta kyrkogård (kvarter 6, grav 177) i Malmö. Hans arkiv finns på universitetsbiblioteket vid Lunds universitet. På huset på Västergatan i centrala Lund i vilket Gullberg bodde har Lunds kommun satt upp en plakett.
(källa: Wikipedia)

.....................

Jag tänker ge mig ut på en lång resa

Jag tänker ge mig ut på en lång resa,
troligen dröjer det innan vi ses igen.
Det är inget förhastat beslut, jag har umgåtts med planen länge,
fast har inte kunnat säga det öppet förrän nu.

Jag har ordnat en mängd detaljer i samband med färden,
jag har förberett allt utom själva resrouten:
vart det slutligen bär, får jag söka leta ut efter hand.

Jag far bort för att söka något i mig själv,
som jag aldrig får tag i här.
Jag tycker det ropas efter mig långt borta, jag vill dit.
Jag tror mig i stånd att fördra en hel del besvärligheter
för att komma fram.

Jag känner mig lätt om hjärtat,
en tyngd har fallit från mitt bröst.
Det är som om en stor glädje väntade på mig
någonstans.

(Hjalmar Gullberg, Sonat, 1929)

Valtid

Ensamheten kan vara positiv

 

Nr 217 i Psalmboken (vers 2)

[Vers 2]

Läk mitt öga, att jag ser
hur du är i det som sker.
Där jag bäst behöver dig
är du allra närmast mig.

Om ögat behöver läkas, innebär det att ögat en gång varit friskt. Ögat som förut såg klart och tydligt att min Fader fanns i det som sker, har blivit grumligt eller fördärvat eller åtminstone tappat synskärpan. Nu behöver ögat läkas så att det ser på vilket sätt Gud är i det som sker. Om jag ska tro på orden i Boken, så finns ju Gud i det som sker. I alla fall. 

Allt samverkar till det bästa för den som älskar Gud. (Rom. 8:32)

Om saker drabbar mig orättvist, finns han med mig. Om saker drabbar mig av egna och “felaktiga” val, så är han med, fast på ett annat sätt. “Att vara med” betyder ju inte alltid att han är glad över det som sker, utan att han är med mig trots det sämre eller sämsta valet. Han omsluter mig - trots att det låter motsägelsefullt. Det är ju inte min känsla som avgör om han är med eller inte. Det är inte min vilja som avgör det heller. Att han är i det som sker,  är mer att betrakta som ett axiom, ett faktum, en jobbig eller härlig realitet. Han är i det som sker, i den meningen att alla omständigheter, händelser, människor som omger och drabbar mig, kan på något sätt tjäna hans syften. 

Text på en t-shirt, som jag fick av min dotter.

Det finns många exempel i Bibeln på människor som "misslyckats" eller gjort och sagt saker som inte verkar vara särskilt lysande, t.o.m. både ont och fel. Jag tror att 99,9 % av oss är överens om att det i förstone inte alls ser ut som om Gud är med i det som sker. Men när vi nu ser tillbaka på händelserna, kan vi konstatera att denna uppfattning på något sätt och i vissa delar måste revideras. Om dessa händelser och val INTE hade skett och gjorts, t.ex i Davids liv, hade vi inte kunnat läsa Ps. 32, och där fått till oss orden om bekännelse, ånger, och fullständig upprättelse. Vi hade heller inte fått kunskap om att förlåtelsen och upprättelsen även gäller oss.

Det som följde sedan känner vi till: händelseutvecklingen i Davids liv ledde till ett barn som fick namnet Salomo. Och Salomo i sin tur var splittrad i sitt inre. Med visdom som få, med konungslig makt och dyrbarheter som få, med antal hustrur som få, och med böcker och texter i Bibeln som få. Men han var verkligen inte fri från bekymmer och konflikter.

Tillbaka till David. Vi kan konstatera att han var en man efter Guds hjärta, han var den som segrade över Goliat och hans folk, han var den som kallas Israels sköne sångare och psalmförfattare, och anfader till vår Frälsare, Jesus - som kallas Davids son. 

Jag konstaterar: Du Gud, är med i allt som sker. Läk mitt öga så att jag detta ser.

Och han är med i allt där jag som bäst behöver honom. Där är han mig som närmast. I min tystnad, i  behovet av att vara älskad, sedd, hörd och känna närhet. Ingenting av detta är dolt för Honom. 

När jag tänker på det ovanstående, känner jag: LITA PÅ NÅDEN.

Nr 217 i Psalmboken (vers 1)

Det var en intervju med kulturchefen på Dagens Nyheter, Björn Wiman, som för första gången fick mig att ägna mig åt nr 217 i Psalmboken. Han berättade att psalmen betydde något viktigt för honom. 

När jag väl lärde känna den, lämnar den mig inte. Jag sjunger den till gitarr, om och om igen. Varje gång öppnar sig nya djup och insikter. Med en melodi från 1600-talet, och text från 1965, står den på stadiga ben och andas odödlighet. 

[Vers 1]

Gud, för dig är allting klart

allt det dolda uppenbart

Mörkret är ej mörkt för dig

och i dunklet ser du mig

Några reflektioner ang. vers 1:

Att allt är öppet och klart för vår Herre, råder det inga tvivel om. Om Han är Gud, den evige, finns det inget som undkommer hans blick, utan är helt klart och genomlyst av hans ljus. Det som är dolt för mig är i hans blick inte dolt. Han ser. Han hör. Han ser och hör det som hände där och då, för länge sedan kanhända, men också det som sker just nu. Och det som också fascinerar är att han ser och hör det som kommer att ske. För att Han är den evige, utan början eller slut. Han ÄR. Han ser alla de bakomliggande orsakerna till att det som sker i ditt liv nu, just nu. Han ser dig i din belägenhet i denna stund. Utan att du ens behöver förklara eller ursäkta eller försvara dig. Allt detta som vi verbalt och i handling känner så stort behov av att uttrycka, vet han redan. Jag tror att jag och flera med mig, skulle må bra av att sluta förklara sig, försvara sig eller ursäkta sig, och låta det som skett, bara vara. Den som allting står och faller med, vår Fader, vet om vad som ligger bakom. Om människor inte vill likna Honom i detta avseende, är det deras val. Många mänskliga domar är uttalade och utlevda, i brist på ett öppet sinne, eller att man ägnar sig åt alltför snabba domar om andra. Gud gör inte så.

Det mörker du upplever i ditt liv, är inget mörker för vår Fader. Han har mörkerseende, som inte - likt spionfilmernas mörkersikte - gör allting grönt, utan han ser allting i dess rätta färger, i dess rätta nyanser, i dess rätta sammanhang, eller i rätt kontext*  - som det heter nuförtiden. Mörkret som drabbar oss, är inte mörker för honom. För honom är allt i fullt ljus. Han ser mig i dunklet. Han ser dig i dunklet. 

*Kontext (från latinets contextus) betyder sammanhang och härstammar ursprungligen från uttrycket att "väva samman" (con - tillsammans + texere - väva). Det syftar på de omgivande omständigheter, text eller situationer som ger en händelse eller utsaga dess specifika mening, ofta genom att knyta samman olika delar. Livets väv innehåller alla kulörter och nyanser. Så är det för oss alla. Sammantaget är dock väven trots - eller tack vare - alla olika skiftningar, en vacker väv. Min eller din livsväv.

Inre närvaro

Det andliga livet kan levas på lika många sätt som det finns människor. Det nya är att vi har gått från det myckna till Guds rike. Det nya är att vi är befriade från världens krav och siktet inställt på det allra viktigaste. 

Det nya är att vi inte längre ser allt det som omger oss av människor och händelser som ständiga skäl till oro, utan börjar se det som många vägar för Gud att göra sin närvaro känd för oss. 

(Henri Nouwen)

Filterbubblor och Ekokammare

Filterbubblor

Bild från pixabay.com

Filterbubblor kan uppstå när människor främst tar del av information som bekräftar deras egna åsikter, medan oliktänkande perspektiv filtreras bort. Algoritmer i sociala medier förstärker detta genom att framhäva innehåll som användaren gillar och är intresserad av, baserat på tidigare engagemang. Det begränsar mångfalden av information.

Ekokammare

Ekokammare handlar om sociala strukturer där människor aktivt söker sig till grupper och forum som förstärker deras åsikter. I en ekokammare upprepas budskap som stämmer med vissa normer och värderingar, vilket kan leda till en ensidig verklighetsuppfattning eller minskad förståelse för andra perspektiv.

Filterbubblor kan skapa ekokammare, men ekokammare kan också uppstå oberoende av algoritmer, till exempel i slutna diskussionsgrupper i olika webbforum eller politiska grupper.

(källa: Wikipedia)