Skitbil - eller nerskiten bil?

Vet du hur man ser att en bil kommer från Polen?

Det syns på lacken.

(Bredgatan i Karlskrona)

Vidrörd, inte vidbränd

Han rör vid dig
men inte för att äga
Han väntar tills
din egen tid är inne.

(Ylva Eggehorn, i Ingen annan Gud har sår)

Tävetorp (3)

Vindens sus talar om stillhet och frid. Långt ifrån larmet från bilarnas stereotypa stereoapparater som kör igång musik med reklam så fort bilarna startar. Hjärnan vill inte ta in det, själen protesterar och revolterar momentant. Direkt. Alltid. För alltid. 

Reningsbadet i kvällens susning öppnar sinnet inåt. Allt är tillrättalagt.

Home is where the sun (Son) is - that´s where I belong.

Jag andas ut. Djupt.
Jag andas in. Djupt.
Och jag gör det igen och igen.

Home is where the sun (Son) is - that´s where I belong. 
Listen to your heart, when he is calling for you…

Mitt hem är där solen, värmen, det inkluderande är - där hör jag hemma.

Detta måste få vara och ÄR ledstjärnan, utgångspunkten och ingångsvärdet. Det måste även få vara utgångsvärdet. När detta är passé (passerat, bortprioriterat) måste min väg gå åt ett annat håll.

Dalen jag ser framför mig viskar detta till mig. Inte de döda benens dal, utan den fria vindens dal, den grönskande dalens vind, den fridfulla dalens stilla vind. Profeten Hesekiel är med i skeendet i “de döda benens dal” när dessa ord uttalas:

Så säger Herren Gud: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna så att de får liv.”  Och jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom Anden in i dem, och de fick liv och reste sig upp på sina fötter, en mycket stor skara.          (Hesekiel 37:1-10)

Undret ägde rum. 
Att äntligen andas igen, som om ingenting hänt.

Fynd

 

Tävetorp (2)

Landskapet ligger vid mina fötter, det breder ut sig som i en dalsänka vid Tävetorpsvägen. Jag känner harmonin och samhörigheten med den uppvaknande naturen. Vitsippor, blåsippor, ginst, fåglar i sina bon och bobyggen. Stenmuren framför mig - långsträckt och vidsträckt. Järnvägen och europavägen i fjärran med ett milt susande ljud. Regndroppar på biltaket. Tåget som smidigt skär genom landskapet på väg österut, för att senare återvända västerut. 

Tomas Sjödin skriver i sin andaktsbok: “var rädd om det heliga” utifrån Matteus 7:6. Ta det heliga på stort allvar. Låt allvaret finnas som en naturlig del av ditt liv. (av flera) ooo 

Läs gärna mitt resonemang om begreppet helighet. För mig har ordet och förståelsen av det fördjupats och förgrenats jämfört med hur jag uppfattade det tidigare i mitt liv.  Här är länken:   
https://bjornolof.blogspot.com/2017/06/heta-ord-31-helighet.html 

Resonemanget i länken ovan inleds så här:

Helighet kanske inte är det vanligaste samtalsämnet i våra dagar. Men det är icke desto mindre viktigt ämne. Till jul är det helt ok att sjunga Stilla natt, heliga natt, men i övrigt är orden och begreppen helig och helighet knappast något vi pratar om. Det är möjligen annorlunda för dig, men så är det för mig i alla fall. Okej, vissa gånger kan vi höra ett omdöme om någon att han är en “skenhelig skit” eller något liknande, men då handlar det om något helt annat än motsatsen till helig till och med.

Jag tänker mig helighet mer som ett tillstånd, en plats, en belägenhet som bygger på ett val. Många andra har säkert en annan innebörd i ordet som går ut på att vara perfekt, otadlig, oantastlig, kliniskt ren i tankar, vilja och handlingar, fläckfri m.fl. betydelser. Och när det står i 1 Korintierbrevet i Boken att Kristus är vår helighet, i det avseendet handlar det inte om en egenproducerad helighet, som Jesaja uttrycker sig om självrättfärdighet - att den är som en fläckad klädnad.

Ordet helig, eller helgad, betyder avskild. Helig/helgad är då något som en person eller plats Är. Om en person eller plats är helig, eller helgad, betyder det att personen eller platsen är avskild för något särskilt, eller för någon särskild. En helig person. En avskild person. En helig plats. En avskild plats. För ett särskilt ändamål, eller för en särskild uppgift. Att personen bär med sig en HELHET, där både ande, själ och kropp får finnas med. 

Läs gärna mera: https://bjornolof.blogspot.com/2017/06/heta-ord-31-helighet.html

Du som hela tiden gick längre ner - bli kvar hos mig

Så kom du då till oss, du var en främling, en mytgestalt som jag hört talas om. Många hade målat din bilder, men det var bortom bilderna du kom.
Vi trodde du var användbar till salu, vi skrev ditt namn på våra stridsbanér. Vi byggde katedraler högt mot himlen, men du gick hela tiden längre ner. 

Du är ett barn som ligger på ett jordgolv du fryser om vi inte griper in.
Du rör vid kroppar, hatar orättvisor.
Du bjuder älskande på moget vin.
Du stiger ut ur alla tomma gravar
Du är en vind som säger: det blir vår.
Du kommer som en flykting över bergen, Du följer oss dit ingen annan når.

Du är den sång om livet som jag glömde,
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv; den spegel som jag gömde,
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.
Kom närmare, bli kvar hos mig det mörknar
och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig; jag hör en koltrast som
sjunger timman innan gryningen.

Text: Ylva Eggehorn

Ge det tid

 

Tid - är det enda den fattige har. (citat från min mamma)

Fotot taget i Karlskrona.

Tävetorp (1) - i sällskap med Sissel

Snabbheten på E22:an och det sömnigt långsamma i den oansenliga dalen. Det gröna som nu växer på åkern framför mig. Vårsolen ger mig de långa långa skuggorna från träden jämte asfaltskantens sträckning. Den gamla stenmuren med vildvuxen och torr mossa, sträcker sig jämn och oberörd längs vägens kant. 

Skuggornas lojhet och järnvägsrälsens avvaktan får min själ att gå ner i varv, hjärtat att slå långsammare, det låga ljuset smeker kinden och den ibland rynkade pannan slätas ut. Ögonen vilar stilla och blicken dröjer sig kvar på den nysådda åkerns spikraka fåror. Det är något vilsamt i anblicken av det naturliga, den nyväckta grönskan, de mossiga stenarna, den frånvarande brisen, bilarnas - på håll - långsamma förflyttning, likt ett vackert pärlband och ett återkommande sus.

ljuset - det låga

skuggan - den långa

grödan - den korta

träden - de låga

stenarna - de hårda

grenarna - de nakna

asfalten - den svarta

ladan - den röda

bäcken - den smutsiga

brisen - den obefintliga

bilen - den rullande

friden - den omistliga

alltet - det hela, det heliga

kvällningen - den behagliga