Det andliga livet kan levas på lika många sätt som det finns människor. Det nya är att vi har gått från det myckna till Guds rike. Det nya är att vi är befriade från världens krav och siktet inställt på det allra viktigaste. Det nya är att vi inte längre ser allt det som omger oss av människor och händelser som ständiga skäl till oro, utan börjar se det som många vägar för Gud att göra sin närvaro känd för oss.
(Henri Nouwen)
......................................
Att leva annorlunda, både i tanke och handling. Inte låta sig styras av andras uppfattningar och levnadssätt, andras längtan och behov, utan låta sig (mig) styras av mitt innersta. Inte styras av andras uppmuntrande ord eller ifrågasättande ord, utan av mitt eget innersta djup. Där finns både omsorg, beslutsamhet, villighet att tjäna, gränssättande och i allt detta en djup frid och tillfredsställelse.
Att hela tiden låta det inre råda. Att inte dras med i känslornas luriga spel med mitt liv. Att gå framåt på den väg du nu går framåt på.
"Vi är de frågor vi ställer" sa någon; och ur det nämnda perspektivet om att låta det innersta styra och påverka det jag i praktisk handling gör, leder fram till dessa - för mig - viktiga frågor: vad hör du inom dig? Vad vill du innerst inne? Vad är det viktigaste för dig just nu och inför resten av ditt liv?
Dag Hammarskjölds ord viskar inom mig:
Om jag får fortsätta:
fastare, enklare - tystare, varmare
Att använda ord och uttryck som kommer inifrån mig själv, inte från någon handbok i predikokonst eller liturgi, inte från andras uppfattningar om att "så måste man uttrycka sig", eller "så kan eller ska man inte säga". Jag har slagit in på den vägen, och kommer fortsätta på den. Det må bära eller brista. Och brister det, så hoppas jag att jag landar mjukt (eller hårt) i mig själv, och/eller i Gud.
