Tröst

Sentiment

Sentiment avser en känsla, åsikt, attityd eller uppfattning, ofta färgad av emotioner snarare än rena fakta. Det används för att beskriva en allmän stämning (t.ex. marknadssentiment) eller en tender, nostalgisk känsla. I en kommun t.ex kan man göra undersökningar som registrerar medborgarnas reaktioner när de kontaktar kommunens telefonväxel eller kommunvägledare. I syfte att förbättra servicen till allmänheten.

På svenska kan det översättas till känsla, stämning, uppfattning eller sentimentalitet. 

Här är en uppdelning av betydelsen av "sentiment":

• Allmän känsla eller attityd: En kollektiv eller individuell inställning till en fråga, såsom "marknadssentiment" (optimism eller pessimism på finansmarknaden).
• Åsikt/Tanke: En uppfattning baserad på känslor.
• Känslosamhet: En finstämd, ibland överdriven, känslomässig reaktion (sentimentalitet).
• Sentimentanalys (Inom IT/Data): Automatisk identifiering av åsikter och känslolägen i text, t.ex. om en recension är positiv eller negativ. 
• undersökningar för att få koll på allmänhetens sentiment, görs t.ex. av kundtjänst hos ett företag eller en kommun, för att kunna förbättra servicen till medborgarna

Ordet sentiment (känsla, åsikt, stämning) härstammar från medeltidslatinets sentimentum, som betyder "känsla, tillgivenhet, åsikt". Detta är i sin tur bildat av latinets sentire, vilket betyder "att känna, förnimma, tycka". Begreppet kom in i engelskan via fornfranskans santement/sentement under 1300-talet. 

Etymologisk utveckling:

Latin: Sentire (känna, uppfatta).

Medeltidslatin: Sentimentum (känsla, känsla/åsikt).

Fornfranska: Sentement.

Moderna språk: Sentimentalitet, från franskans sentiment, började användas för att beskriva känslosamhet och en viss längtan tillbaka, ofta kopplat till gamla minnen. 

Ursprungligen innebar ordet "personlig erfarenhet" eller "egen känsla" under 1300-talet, men utvecklades under 1600-talet till att betyda en tanke som präglas av känsla eller emotion. 

(källa: Gemini)

En frusen kung

Sidensvansen

Clochard

Clochard (substantiv)

Andra former: clocharden, clocharder

[klo∫a´rd]   ljust sj-ljud 

Fransk, sär­skilt parisisk ute­liggare, som ofta lever av lumpsamling el. tiggeri.

Belagt sedan 1965; av franska clochard med samma betydelse, till clocher 'linka, halta'

(källa: SAOB)

"Maigret och clocharden" är en kriminalroman av Georges Simenon (originaltitel: Maigret et le clochard) där kommissarie Maigret utreder mordförsöket på en hemlös man fiskad ur Seine i Paris. Boken utgavs på svenska 1964 och har även utgivits som talbok. 

I nobelföreläsning av László Krasznahorkai, Nobelpristagare i litteratur 2025, i börssalen i Gamla stan. 

Han berättar i sin föreläsning om en clochard, en luffare (uteliggare) som överträder en viss linje i tunnelbanan i Berlin, och utifrån den skildringen drar han paralleller med de mänskliga fenomenen Det Onda och Det Goda.

Läs mer på sid. 10 i hans föreläsning, som återfinns på denna länk: >>klicka här! 

Hur man kan ha allt, men på samma gång ändå missa allt

 
a capella-gruppen Pros & Cons sjunger sången
Allting går så bra för oss.
Skrattet fastnar i halsen.
I förväg ber jag å gruppens vägnar om ursäkt för 
den lilla svordomen i en av verserna, 
som finns där för rimmets skull.
Budskapet i sången är klockrent.

Internetkulturen formar våra liv

Internetkulturen formar våra liv i en riktning vi inte kontrollerar själva, skriver Magnus Malm i en artikel i tidningen Dagen (dagen.se):

Neil Postmans bok Amusing Ourselves to Death kom ut 1985, och väckte stor uppmärksamhet genom sitt frontalangrepp på tv:s kulturrevolution i USA. 40 år senare är boken precis som det står på baksidan: mer relevant än någonsin.

Bildmediet har enligt Postman förvandlat allt offentligt samtal till underhållning.

Postman nämner tre egenskaper som obönhörligen tycks prägla allt som passerar genom elektroniska medier:

1. Irrelevans. Vi överöses ständigt av information och nyheter som inte har någon som helst relevans för vår konkreta livssituation.

2. Brist på sammanhang. Eftersom dessa medier undviker det långsamma och sammanhängande, bryts allt ner i lösryckta klipp utan bakgrund eller mening.

3. Vanmakt. Effekten av allt detta är att vi upplever en allt djupare vanmakt inför allt som sker, eftersom vi inte förväntas eller ser någon möjlighet att göra något.

Postman upprepar att det alltså inte är de dåliga programmen som är problemet, utan det sätt på vilket bildmediet förvandlar allt annat i samhället till yta och underhållning. Vi kan ju bara göra en liten reflektion över hur våra gudstjänster, och inte minst våra predikningar, påverkas av de tre budord Postman lyfter fram som vägledande för TV-mediets syn på utbildning:

1. Du ska icke kräva några förkunskaper. ”Varje tv-program måste vara en färdig produkt. Inga förkunskaper får krävas. Det får inte finnas en antydan om att inlärning är hierarkisk, att det är ett hus som bygger på en grund. Eleven måste kunna gå in var som helst utan förutfattade meningar … tv undergräver föreställningen att orsaksföljd och kontinuitet har något att göra med själva tänkandet.”

2. Du ska icke inleda någon i förvirring. ”I TV-undervisning är förvirring motorvägen till låga tittarsiffror. En förvirrad tittare är en tittare som byter till en annan kanal. Det betyder att det inte får finnas något som man behöver komma ihåg, studera, tillämpa eller (värst av allt) uthärda. Det utgås från att varje information, berättelse eller idé kan göras omedelbart tillgänglig, eftersom det inte är tittarens mognad utan tillfredsställelse som är målet.”

3. Du ska undvika förklaringar..... ”Argument, hypoteser, diskussioner, förnuftsskäl, vederlägganden och andra traditionella verktyg för rationella samtal förvandlar tv till radio eller ännu värre: tredje sortens tryckta texter. Alltså sker tv:s undervisning alltid i form av historieberättande, framförd med dramatiska bilder och uppbackad av musik.”

Bild från pixabay.com

Är du hemma?

Hälsning från Henri Nouwen: