Det nya är att vi inte längre ser allt det som omger oss av människor och händelser som ständiga skäl till oro, utan börjar se det som många vägar för Gud att göra sin närvaro känd för oss.
(Henri Nouwen)
......................................
Att leva annorlunda, både i tanke och handling. Inte låta sig styras av andras uppfattningar och levnadssätt, andras längtan och behov, utan låta sig (mig) styras av mitt innersta. Inte styras av andras uppmuntrande ord eller ifrågasättande ord, utan av mitt eget innersta djup. Där finns både omsorg, beslutsamhet, villighet att tjäna, gränssättande och i allt detta en djup frid och tillfredsställelse.
Att hela tiden låta det inre råda. Att inte dras med i känslornas luriga spel med mitt liv. Att gå framåt på den väg du nu går framåt på.
"Vi är de frågor vi ställer" sa någon; och ur det nämnda perspektivet om att låta det innersta styra och påverka det jag i praktisk handling gör, leder fram till dessa - för mig - viktiga frågor: vad hör du inom dig? Vad vill du innerst inne? Vad är det viktigaste för dig just nu och inför resten av ditt liv?
Dag Hammarskjölds ord viskar inom mig:
Om jag får fortsätta:
fastare, enklare - tystare, varmare
Att använda ord och uttryck som kommer inifrån mig själv, inte från någon handbok i predikokonst eller liturgi, inte från andras uppfattningar om att "så måste man uttrycka sig", eller "så kan eller ska man inte säga". Jag har slagit in på den vägen, och kommer fortsätta på den. Det må bära eller brista. Och brister det, så hoppas jag att jag landar mjukt (eller hårt) i mig själv, och/eller i Gud.
 |
| AI-genererad bild |
VINTERVILAMinus 14 grader igårbilen morrar igångallt helt stillai kylans greppallt är liksom avstängtman tar sig från punkt A till punkt Bså fort som det är möjligtför att undkommaUndkomma vad?Stillheten när allt är frostigt vitt, frasigt kallt
är speciellvilsam och stillaknorrandet under skorna mot den frostiga snönvälbehagligt och verkligtmotbjudande och skyndsamtnaturen vilarsmåkrypen soverfåglarna burrar upp sig för att motståkatten smyger omkringdet är kallt om tassarna och nosendet är en lisa för själennär allt är stillanär rörelserna är långsammaoch andningen lugnallt är vitt sendet är vitsenvitt ljus är när alla färgerna och variationerna förenasnär de blandas i lika stora mängderalla färger blandade blir vittdet du ser när solens ljus delas uppgenom ett prisma eller en vattendroppe:regnbågens alla färgernär ljuset inte finns, blir det svartinga färger är svart, mörker
DU ÄR MIN RENASTE TRÖSTNär morgonens sol genom rutan smyger,
glad och försiktig,
lik ett barn, som vill överraska
tidigt, tidigt en festlig dag –
då sträcker jag full av växande jubel
öppna famnen mot stundande dag –
ty dagen är du,
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!
(Ur Moln, 1922)
