En god intention

Gör som Gud: 

BLI MÄNNISKA!

Det finns en väg tillbaka

"Jag förändras inte. Jag blir bara mera jag.”

(Joyce Carol Oates. )

Ord som öppnar för en djupare förståelse av vad utveckling egentligen är.

Inte en resa bort från oss själva, utan hem.

Hem till den vi alltid varit men kanske inte vågat vara fullt ut.

Vi behöver komma hem.

Till vår egen röst, våra egna behov, vår egen sanning.

Till den vi alltid var.

(Marie på webbsidan blimeradu.se) 

Text från skrivarkurs (11): En trubadur (eller trubamoll) och en tamburin

Flödesskrivning: fick dessa ord från en skrivarkamrat: 
tambourin, ringblomma, svaja, späda, gräl

Hej, Mr Tambourine man, come and sing a song for me… sjunger Bob Dylan i en tidig låt, som handlar om blommor och blad, sol och vind, rörelsefrihet, att få lov att svaja, att få vara späd eller stark, grälande eller “snäll” mot allt och alla. 

Sången handlar för mig om att få vara den man är, “no matter what they say”. Inom mig hör jag Dylans enkla gitarrspelande och lite melankoliska munspelande och ser framför mig en rufsig kalufs, bredvid en skönsjungande Joan Baez som mot alla odds hängde ihop med Mr Tambourine himself. 

Och nästan ingen fattar hur han kunde få Nobelpriset i litteratur. Eller? 
(jag tror jag fattar, efter att ha bläddrat i not- och textboken med drygt 500 låtar från hans hand)

Text från skrivarkurs (10): Ordpar: svaga och starka ord

Svaga och starka ord att välja bland:  

kanske-matriarkat,
glappkontakt-älska,
kraft-osäker,
metall-nervös,
stålfadd,
vek-bjässe,
skör-hata,
framåt-vek,
glädje-vag,
knädans-ledare,
nästan-klippa

Vadå kanske-matriarkat? Finns även kanske-patriarkat? Det avgörande ordet verkar vara om kvinnan eller mannen är kraft-osäker, beroende på om ordet "kanske" är ett osäkert ord, eller tvärtom: ett mycket fast och säkert ord: KAN SKE!

Den som förefaller vara en intellektuell bjässe eller en vek-bjässe och som rör sig i landet "KAN SKE", kanske i själva verket i sanning är en bjässe, en klippa eller en nästan-klippa om han är lite ödmjuk. 

Även knädans-ledare som vågar stå för hoppets budskap: "KAN SKE" är de bästa, de mest avgörande - de som skriver historia? Just i skrivande stund, känner jag mig glädje-vag, men ändå. Kan-ske det närmaste glädje och insikt jag kommer just nu.

Text från skrivarkurs (9): Bruksanvisningen - för att få igång mig i gryningen

Bruksanvisning: för att få igång mig i gryningen

En ilsken signal. Någon har startat larmet på bilen. Blodet rusar, ögonen irrar i mörkret. Var är byxorna?

Var är ljusknappen? Var är jag? I vilket rum är jag? Var är bilnyckeln och vem har snott foppatofflorna?

Maskineriet är i full gång. Jag rusar ut. Adrenalinet pumpar. Pulsen är på topp. Snabbt ute vid bilen. Jag låser upp. Larmet upphör att tuta, lamporna slutar att blinka.

En nattfjäril inne i bilen har utlöst larmet via en av kupéns sensorer. Fjärilen flög ut när jag öppnade bildörren.

Men jag är kvar och igångsatt. 

Lycka

 

Ölands raukar

 

Att bli den man är

"Jag förändras inte. Jag blir bara mera jag.”
(Joyce Carol Oates. )

Ord som öppnar för en djupare förståelse av vad utveckling egentligen är. Inte en resa bort från oss själva, utan hem. Hem till den vi alltid varit men kanske inte vågat vara fullt ut. Vi behöver komma hem. Till vår egen röst, våra egna behov, vår egen sanning. Till den vi alltid var.

(Marie på webbsidan blimeradu.se)

------------

Jag tror som skribenten ovan att vi behöver komma åter till det vår Fader skapade oss till från början. Att alla avlagringar av krav, skuld, förväntningar, skam gjort något med oss. En snedvridning, en vilsenhet som fört oss långt långt bort från den vi innerst inne är. Och att komma till denna insikt, hjälper oss att återvända till den vi verkligen är, den som Gud tänkt att vi kan vara. Att komma hem. Att komma tillbaka till Honom som är Klippan, Hälleberget, Sanningen, på vilken vi kan stå säkra och trygga. Och återbygga våra liv med Hans hjälp. 

Jesus berättar i Luk.15 om sonen som återvände hem från sitt exodus. Inte hem till kraven och skammen, utan till ett liv i gemenskapen med sin Fader och med sitt rätta jag. En av de vackraste och mest hoppfulla texterna i Boken. Ord som öppnar upp möjligheter för den som gått bort från sig själv. 

Vidare sade han (Jesus): "En man hade två söner.  Den yngre av dem sade till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Då delade han sin egendom mellan dem.  Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet.

 När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd.  Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin.  Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen gav honom något.

 Då kom han till besinning ("han kom till sig själv") och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl!  Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig.  Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare.  Och han stod upp och gick till sin far.

Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom.  Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son.  Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter.  Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira,  för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.

..................

Välkommen hem!

Vi skådar in i frihetens lag

Den gode mannen och halvbrodern till Jesus ger oss i sitt brev (Jakobs brev 1:25) ett uttryck som jag funderat mycket över den senaste tiden. Han skriver om att "vi skådar in i frihetens lag", och det uttrycket sätter igång mina hjärnceller - och de associerar fritt åt olika håll.

1. frihetens lag - i juridisk mening måste betyda att denna lag handlar om frihet, helt enkelt. Frihet i tankar och sinne, i liv och leverne, i nuet, dået och framtiden. Att få leva sitt liv i frihet: det finns ingen fördömelse för den som är i Kristus Jesus. Att kunna leva utan skuld och skam. Jag tror att det är många som lever utan skuld, men de lever med skam. Och de som äntligen blivit kvitt sin skuld, kanske är än mer benägna att leva med skam. Hoppas jag har fel. Löftet gäller oss alla: vi skådar in i frihetens lag.
   
   
2. frihetens lag - begreppen saltlag, ättikslag och sockerlag, handlar i min värld om smaksättning och kulinariska upplevelser på hög nivå. Den som bemästrar lagen i köket, kan lyfta de enklaste råvaror till nya höjder. Och frihetens lag måste ju innebära att våra liv får smak, arom, upplevelser vi inte anat kunna vara möjliga att uppleva. Tack broder Jakob för dina ord om frihetens lag. Tänk också på att vår mat ska tillagas. Jag undrade alltid över - när jag var liten - vad det betydde att man skulle laga maten - var den trasig eller vad var problemet?
   
   
3. frihetens lag - vi tillhör ett frihetens lag. Vi tänker mest på lag som lagidrott, basketlag, fotbollslag, volleybollag, kricketlag, flick- och pojklag, bortalag och hemmalag. Oavsett vilket lag vi än talar om, så är idén med ett lag, att det finns en djup mening i att vi är tillsammans. Att det finns en bärande grund, en djupt rotad tanke och tro på det vi samlas kring och det skapas en laganda, ett dreamteam och vi får lagkamrater. 
   
   
4. frihetens lag - att vara till lags är inte alltid lätt och är inte alltid rätt. När något eller någon vill ta över ens liv och frihet att välja eller tänka, ska vi alltid vara skeptiska och på vår vakt. Ni är kallade till frihet, skriver vår vän Paulus. Och Gud har aldrig bett oss sluta tänka själva. När fri  tankeverksamhet ska åsidosättas och ersättas av en stark ledare eller ett tillslutet sammanhang, ska vi absolut reagera. Vi ska opponera oss och be vår Fader om nåden och kraften att vara oss själva, att vara dem vi i Kristus är. Inte det som någon annan anser att vi ska vara för att passa in. Kontroll och anpassning - låt oss inte gå in under detta. Det må låta hur fromt och andligt som helst - men jag hävdar att det är inte vår Faders väg eller vilja. Du är kallad till tankens och livets frihet. Håll fast vid den. Var inte till lags, om det innebär att du själv förintas. 

FRIHETENS LAG - den skådar vi in i. I Jesus. 

Ord att fundera över

Barnspråk, modeord och dialektalt vuxenspråk

åckejra

Internet of Things 

vett´inde

svällplugg

klipposören

hubb

laungalanns

övervänt

drajvinnen

bafatt

vettu

ändån

agil

Vad betyder orden?

Words don't come easy to me....

Om en fågel (3)

Jag gick från min första egna lägenhet, en liten enrummare med pyttelitet kök, med dusch/badkar i källaren. På väg till mitt jobb som ungdomsledare och fritidsledare i Korskyrkan i Nyköping. Vägen från min lägenhet ledde över Nyköpingsån med forsande vatten. En vacker morgon. Solen sken. Vattnet glittrade. 

När jag skulle passera över den trånga bron över ån, blev jag varse en brandbil med lång stege som stod nära vattnet vid ån, lite uppströms. Den långa stegen var aktiverad och hade riktats upp mot de översta delarna av alarna som vuxit sig så höga nära vattnet.  En brandman klättrade uppför stegen och jag såg inte först vad syftet med allt detta var. Men plötsligt såg jag en fiskmås som försökte flyga iväg från trädets krona, och bort från brandmannen som närmade sig och kom alltmer och oroande nära. 

Jag stannade och betraktade hela dramat på håll, i solljuset och värmen, och insåg att fiskmåsen betedde sig underligt. Den flaxade bara med ena vingen. Den andra vingen rörde sig inte. Och det ledde till att den bara kom iväg en bit, men måste nödlanda på en närsittande gren igen och igen. Jag tänkte att den måste ha brutit ena vingen, och därför inte kan flyga ordentligt. Och det visade sig vara både osant och sant. 

Måsen hade ingen bruten vinge, men hade bara en vinge som den kunde flyga med. Den andra vingen - såg jag efter en stund - hade snärjt in sig i en fiskelina och orsakade denna katastrof för måsen. Ibland händer det att fritidsfiskare med kastspö, svingar sitt spö och ska kasta ut sitt fiskedrag och det hamnar helt fel, så att draget fastnar i ett träd på den ena eller andra sidan av ån. Och lyckas inte få draget att släppa. Vad gör man då? Enda alternativet är att skära av linan och låta draget och linan liksom hänga kvar i grenen och i luften. Måsarna kommer och flyger fritt, och det händer då ibland - som hade hänt här vid Nyköpingsån - att en vinge snärjer in sig i den nästan osynliga fiskelinan eller fisketråden - oftast genomskinliga. Och ju mer rädda och hysteriska de blir - måsarna alltså - desto mer snärjer de in sig i tråden. 

Att flyga med en vinge är mycket svårt. Att flyga med en vinge, och den andra sitter fast i en än så tunn och genomskinlig tråd - är omöjligt. Utgången är tragisk.  

Att sitta fast i relationer, vanor, tänkesätt, beroenden, skuld, skam - det gör något med mig. Att liksom leva “till hälften”, istället för 100%. Vissa delar och områden är öppna och fungerande, andra är låsta och stängda. Tyvärr är det nog så att utgången för för olika personer ser väldigt olika ut. Jag kan tänka mig att några hittar ut från det inlåsta läget - på ett eller annat sätt. Andra hittar aldrig ut. Men vem är jag att bedöma vem som “hittat ut” eller är kvar i “det inlåsta” ?  

Prästen bad: Gud, hjälp oss med relationer som gör oss trötta och tomma.

Hur det gick för måsen den där soliga morgonen i Nyköping, vet jag inte. Vad jag däremot vet är att dramat fick mig att tänka och känna och bedja: Herre låt ingenting binda de vingar, vilka du en gång har givit till mig. Giv att jag fri över jorden mig svingar, lever och sjunger allenast för dig. (Lina Sandell)

Om en fågel (2)

Joggingpasset den där dagen blev 1 mil långt. 5 km åt ena hållet, och samma väg tillbaka. Det var fram emot kvällningen, så sommarsolen stod lågt i väster när jag passerade bron över till grannön, som leder i riktning mot fastlandet. Vändpunkten för löpningen nåddes, jag drack lite och stretchade innan jag påbörjade retursträckan. 

Efter 8 km var jag tillbaka där bron började. Jag sprang på vänstra sidan för att möta trafiken på den smala vägen och bron. På vägräcket satt en sädesärla som såg mig komma och började flyga i samma riktning som jag sprang. De är lite ryckiga i sitt sätt att flyga och liksom studsar upp och ner i en märklig vågrörelse. Den stannade till på vägräcket igen och väntade in mig. Så upprepades fågelns rörelse gång på gång. När jag närmade mig, flög den längs räcket och landade en bit längre fram, och när jag kom nära, gjorde den om proceduren igen. Bron är ca 500 meter lång, så det blev ett antal sådana korta flygningar. 

När jag förstod vad som  skedde, reagerade jag med en lågmäld tanke som slog rot inom mig. Jag sa: kära sädesärla, lär mig flyga med mina egna vingar. Sedan flög den en bit till. När bron sedan närmade sig marken på ön, flög den åt annat håll och jag såg den inte mer. Ungefär som Noa och duvan som flög ut från arken, när den strandat på Ararats berg.

Vad hände med mig där och då? Vet inte, men fågeln fick mig att tänka till. Och tänker, det gör jag fortfarande. Att flyga med egna vingar. 

Om en fågel (1)

Fågeln var där, på vår balkong. Nedersta våningen på trevåningshuset i Södertälje. Fåglar kommer ibland till balkongräcket innan de flyger iväg med rasande fart när de ser en människa innanför fönstren bredvid balkongdörren. Men inte den här. Den stannade. Och den satt inte på balkongräcket. Den stod liksom still på betonggolvet. När vi öppnade dörren, flög den inte iväg. Den tog bara några förskräckta steg bakåt, som om den inte hade förmågan att flyga bort. Jag kände inte till vad alla fåglar hette på den tiden - det gör jag fortfarande inte - men när jag nu efter så många år tänker på den där fågeln, och dess färger och storlek, så kan jag tänka mig att det nog var en björktrast. En björktrast på en balkong, och den flög inte iväg när vi kom ut till den. Konstigt. 

Den liksom sprang några steg innan den stannade. När någon av oss i familjen närmade sig, sprang den åt ett annat håll och stannade, tittade på oss. Den sprang till och med in över tröskeln till vardagsrummet. Bara en meter in. Stannade. Tittade på oss. Lät ingenting. Såg inte rädd ut. Den såg bara frågande ut (om nu fåglar kan se rädda eller frågande ut). Näbben var stängd hela tiden. 

Pappa böjde sig ner och tog upp fågeln i sin hand. Jag minns inte riktigt, men jag tror han hade en kökshandduk runt fågeln för att inte skada den, och fågeln verkade inte bli särskilt rädd. Den var så stilla i hans hand. 

Med den lediga handen försökte pappa öppna den stängda näbben, och efter en stund gav fågeln med sig och näbben öppnade sig. Då såg vi alla något märkligt. Innanför näbben satt det något rakt och konstigt, som en pinne, ungefär lika tjock som mitt långfinger är nu. Pinnen, eller om det var en rabarberstjälk, började strax innanför näbben och inåt, så vi såg inte slutet på den. Vi tittade alla på varandra, pappa, mamma, min lillebror och jag, och tänkte: vad gör vi nu? Pappa visste på råd. När näbben var öppen tog han tag i den där - vad det nu var - med tummen och pekfingret och nöp till ordentligt. Började långsamt dra ut stjälken ur fågelns mun (eller gap) och fick ut en decimeterlång stjälk ur fågelns gap. Vi tittade igen på varandra, och undrade “vad händer nu?”. Fågeln tittade på oss när pappa satte ner den på vardagsrumsgolvet, tog några hoppande steg ut över balkongtröskeln och började flaxa med vingarna, och lyfte från golvet, vingarna bar, och den gav ifrån sig ett läte som vi kände igen. Ingen skönsång, med det lät som det skulle. 

Fåglar ska inte förskräckta sitta stilla på ett betonggolv. Fåglar ska ju flyga och låta som den fågel de är. Den blev befriad från det som hindrade den att vara det den var (är). 

Franciskusbönen

Herre, gör mig till ett redskap för Din frid.

Där hatet gror, låt mig så kärlek,

där oförrätter begåtts, förlåtelse,

där misströstan råder, hopp,

där mörker utbreder sig, ljus,

där bedrövelse härskar, glädje.

O, Gudomlige Mästare,

tillstäd att jag icke må trakta lika mycket

efter att bli tröstad som att trösta,

att bli förstådd som att förstå,

att bli älskad som att älska,

ty det är i givandet som vi mottaga,

det är när vi skänka förlåtelse som vi blir förlåtna,

och det är genom döden som vi födas till evigt liv.

                        -----------------------------

                        En annan version:

                        -----------------------------

Herre, gör mig till ett redskap för din frid.

Där det finns hat,

låt mig bringa kärlek.

Där det finns överträdelser,

låt mig bringa nåd.

Där det finns splittring,

låt mig bringa enhet.

Där det finns villfarelse

låt mig bringa sanning.

Där det finns tvivel,

låt mig bringa tro.

Där det finns förtvivlan,

låt mig bringa hopp.

Där det finns mörker,

låt mig bringa ditt ljus.

Där det finns modlöshet,

låt mig bringa glädje.

O, Mästare, att jag må söka inte så mycket att bli tröstad som att trösta,

inte så mycket att bli förstådd som att förstå,

inte så mycket att bli älskad som att älska.

Ty det är genom att ge som man får,

Det är genom att glömma sig själv som man finner rätt,

Det är genom att förlåta som man blir förlåten,

Det är genom att dö som man uppstår till det eviga livet.

--------------------------------

Kronprinsessan Victoria läste denna bön vid kung Haralds begravning i Oslo domkyrka.

Du är tillräcklig

Vi (alla som prenumererar på hennes nyhetsbrev Omtankar) fick denna hälsning från Marie (webbsida: blimeradu.se):

Du är fortfarande tillräcklig även om du:

• inte orkar eller förmår
• missar målet
• faller tillbaka i gamla spår
• skjuter upp och förhalar
• inte vågar ta steget
• varken är bäst eller främst
• inte blir uppskattad
• gör din omgivning besviken.
  

Du är tillräcklig oavsett.

Tack Marie. Orden tar sig rakt in i hjärtat - på ett behagligt sätt. 
Andas ut och andas in. 

Flyg med dina egna vingar.

Bollywood

Bollywoodfilmer är det populära namnet på den indiska filmindustrin som har sitt centrum i Mumbai (tidigare Bombay, därav den initiala bokstaven B).  

Termen "Bollywood" är en sammanslagning av Bombay och Hollywood. Industrin producerar hundratals filmer varje år och är en av de största filmproducenterna i världen.

De är världskända för sina påkostade och färgsprakande sång- och dansnummer, romantiska melodramer och blandningar av action, komedi och drama.

Kännetecken för Bollywood

Sång och dans: Många filmer är musikaler. Dansnumren är ofta stora, koreograferade produktioner och musiken släpps ofta långt innan filmen har premiär för att bygga upp intresset.

Känslosam handling (Masala): Ordet "Masala" (efter den indiska kryddblandningen) används för att beskriva filmer som blandar högt och lågt, action, tårar, skratt och romantik i en och samma berättelse.

Längd: Filmerna är ofta långa, vanligtvis mellan två och tre timmar, och inkluderar ofta en paus (intermission).

Språk: Dialogerna är oftast på hindi, men det är mycket vanligt att engelska ord och fraser blandas in.

(källa:  (Wikipedia))

Höst vid Stockholms stadshus

 

Lyckan

Skuggan bevisar att det finns ljus

 

Sitting Bill