Skogsbad

Forskarens 5 bästa tips för ett riktigt bra skogsbad

1. Besök en skog som är ordentligt uppvuxen och gammal

Vilken typ av träd spelar mindre roll, men de ska ha höga kronor så att man får en känsla av att befinna sig under en kupol. Det ger en trygg känsla.

2. Se till att du har varma kläder på dig

Under ett skogsbad ska man inte röra sig så snabbt så man kan behöva hålla värmen på andra sätt. Ta också gärna med en termos med något gott och varmt att dricka.

3. Ta med dig ett liggunderlag

Då kan du både sitta och ligga ned när du väl hittat rätt plats att skogsbada på.

4. Välj en plats där det är tyst

Man kan behöva gå en bra bit bort från de stora vägarna, för man stör sig jättemycket på trafikbrus när man väl sätter eller lägger sig ner. Det får också gärna finnas en utsikt över vatten, för det vet vi också är extra lugnande.

5. Blunda inte, för då är det risk att du somnar

Men låt gärna blicken vandra och upptäck vad som finns omkring dig. Du kan också göra en mindfulnessövning, särskilt om du är en ”orolig själ” och har svårt för att bara vara. Ta tag i något från skogen, till exempel ett litet blåbär, och zooma in på det. Titta på det i detalj. Känn hur bäret känns. Lukta på det. Och avsluta med att stoppa bäret i munnen.

(källa: mabra.se)

I Boken läser vi (Ps. 1):

"...den som har sin glädje i Herrens undervisning

och begrundar hans ord både dag och natt.

Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar,

som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar.

Och allt han gör, det lyckas väl."

Sveriges äldsta personnamn och Karlevistenen

Sveriges äldsta personnamn återfinns främst på runstenar från vikingatiden, där namn som Sibbe, Foldar, Ulf och Torgny är tidiga exempel. De äldsta skriftliga källorna från medeltiden (1300-talet) visar namn som Lars, Johan, Olof, Per, Anders, Kerstin och Karin. Adelsnamn som Bonde och Trolle är också kända sedan 1300-talet. 

Runstenar (ca år 1000): Exempel inkluderar Sibbe, Foldar, Torgny och Ulf från Karlevistenen*.

Medeltida förnamn (1300-tal): Lars, Joan (Johan), Olof, Per, Anders, Birgitta, Ragnhild.

Äldsta adelsnamnen (1300-tal): Bonde, Puke, Trolle, Natt och Dag.

Ortnamn: De äldsta ortnamnen är ofta naturnamn, som stora sjöar (t.ex. Vättern) och öar (t.ex. Tjörn), vilka kan dateras till bronsåldern. 

Många av våra äldsta namn är patronymikon (namn som anger fader, t.ex. Johansson) och har germanskt eller nordiskt ursprung.

* Karlevistenen (se bilden till höger): Stenen är ett 130 centimeter högt flyttblock av grå kvartsporfyr, troligen från trakten väster om Oskarshamn. Den står på sin ursprungliga plats, numera en åker i Karlevi bys sjömarker i Vickleby socken nära Kalmarsund, Färjestaden på Öland, och är rest omkring år 1000 , troligen i slutet av 900-talet, efter en dansk hövding, Sibbe den gode eller Sibbe den vise, Foldars son. Av en teckning från 1600-talet framgår att den stått mellan två nu bortodlade gravhögar.

(källa: Institutet för språk och folkminnen, och Wikipedia)

Ockhams rakkniv och Hanlons rakkniv

Glasmålning föreställande
William Ockham.

Ockhams rakkniv, uppkallad efter den medeltida engelske franciskanermunken och filosofen William Ockham (omkring 1287–1347), är en princip inom vetenskaplig metod som innebär att man inte ska anta fler företeelser eller ting än som behövs för att förklara de observationer man gör.

Beskrivning

Populärt brukar man även beskriva Ockhams rakkniv som att om flera olika förklaringar till ett fenomen föreligger, så bör man välja den enklaste av dem. Detta är en olycklig formulering eftersom den enklaste förklaringen inte alltid är den som förklarar alla relevanta observationer. Principen är inte ett formellt bevis för att den enklare förklaringen är korrekt, utan bara en princip för tänkandet. Rakkniv syftar på att man rakar bort onödiga antaganden för att nå den enklaste förklaringen.

William Ockham formulerade principen på latin: Non est ponenda pluralitas sine necessitate. Han brukar även tillskrivas den alternativa formen Entia non sunt multiplicanda praeter necessitatem, trots att den formuleringen inte kan återfinnas i något av hans verk. Detta kan översättas: Mångfald skall inte förutsättas om det inte är nödvändigt, eller som det oftast uttrycks: krångla inte till saker i onödan. Egentligen är det en princip som användes flitigt under medeltiden och kan spåras tillbaka ända till Aristoteles, men den har fått sitt namn efter Ockham eftersom han så ofta använde den.

En parafras på Ockhams rakkniv är Hanlons rakkniv, som beskrivs i författaren Robert A. Heinleins bok Logic of Empire (1941): Tillskriv aldrig något ont uppsåt när det är tillräckligt att förklara det med dumhet.

Exempel på Ockhams rakkniv

Om ett träd visar sig ha fallit ned, och ingen har sett det ske, skall man föredra förklaringen att "en storm blåste omkull trädet", framför andra möjliga förklaringar såsom "en elefant knuffade omkull trädet", eller "trädet rycktes upp med roten av 200 meter höga rymdvarelser", även om trädet ligger något annorlunda än stormfällda. Det är alltså rimligare att anta att vindriktningen var något annorlunda än vid de många andra tillfällen liknande händelser inträffat än att något, mer eller mindre fantastiskt, inträffat.

Om man drar en linje anpassad till en serie punkter i ett diagram kan man dra den på oändligt många sätt, men man bör dra linjen så att den ligger så nära punkterna som möjligt. Man bör alltså inte anta att det finns fler punkter än de som ritats in i diagrammet. Detta diskuteras av bland andra Thomas Kuhn.

Om en patient har bröstsmärta som kan bero på en hjärtinfarkt, så bör man inte fördröja behandlingen av denna för att leta efter eventuella andra sjukdomar som också kan ge bröstsmärta.

(källa: Wikipedia)

Berörd

 

Kapell

Okänd diktare

Ordet kapell har en intressant etymologisk bakgrund som härstammar från en medeltida legend om ett helgon och en mantel.

Etymologi (ursprung):

Senlatin: Ordet kommer från senlatinets capella, vilket betyder "liten kappa" eller "kort mantel".

Diminutiv: Det är en diminutivform (en avledningsform som betecknar något litet) av cappa ("kappa", "kåpa").

Legenden om Sankt Martin: Beteckningen (medeltidslatin capella, "kort kappa", "liten mantel") härrör från den plats – en bönkammare i borgen i Paris – där den helige Martins av Tours kappa förvarades. 

Skogskapellet i Stockholm

Ordet har sedan överförts till mindre andaktsrum i profana byggnader (borgar, slott etc.), till avskilda delar av kyrkobyggnader (kor- och sidokapell, dop- och gravkapell etc.) liksom mindre kyrkor vid vallfartsorter eller olika slag av institutioner (skolor, stiftsgårdar etc.).

(källa: Gemini/Wikipedia)

Tystnaden

 Sagt av och om Martin Lönnebo i boken Hoppets arkitekt.

JIT

Just-in-time

Frihet från tyckanden

 

Tänkvärt.