- inte orkar eller förmår
- missar målet
- faller tillbaka i gamla spår
- skjuter upp och förhalar
- inte vågar ta steget
- varken är bäst eller främst
- inte blir uppskattad
- gör din omgivning besviken.
Andas ut och andas in.
| Flyg med dina egna vingar. |
ord skapar och en bild säger mer än tusen ord...
| Flyg med dina egna vingar. |
![]() |
| Bild från pixabay.com |
Ordet enrak (eller enraker, enrack) betyder envis, tjurskallig eller oresonlig.
Fakta om ordet
Betydelse: Att vara väldigt hårdnackad, svår att rubba eller omedgörlig. Det kan även betyda att någon är lättstött, arg eller elak.
Dialektalt: Det är ett äldre eller dialektalt ord som främst har använts på vissa håll i Sverige, till exempel i Västergötland.
Alternativ form: Ordet uttalas eller skrivs ibland som erak eller enrack.
(källa: Wikipedia)
En vacker och finstämd minnesgudstjänst i Fagersta igår (finns att se på svtplay). >>Klicka här!
En av ungdomarna i samlingen läste från Ps. 139:9-12, som lyder, och som lyser:
Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig. Säger jag: "Låt mörker täcka mig och ljuset bli natt omkring mig", så är inte mörkret mörkt för dig. Natten lyser som dagen, mörkret är som ljuset.
Annie Lennox' sång Into the west sjöngs. Den avslutar filmen Sagan om Ringen. Lyssna på den i stilla betraktande. Vacker och stark. Hoppfull. När vi lyssnar, tänker vi på och ber för anhöriga och vänner till de drabbade i Fagersta.
![]() |
| För övrigt vill jag tillägga; om livet är som ett piano, med vita och svarta tangenter, så är det djupt hoppfullt att de vita tangenterna är flera än de svarta. |
Jag var. Jag blev.
Jag var en vandrare, gick i sol, gick i regn. Ibland jag stannade, under sol på en äng. ♬🎝♬🎝🎶
När jag gick i regn blev jag först fuktig - fukten under armarna var inte det värsta - sedan blev jag våt, slutligen dyblöt. Nästa tillstånd vill jag inte ens tänka på: drunknad.
Jag är - jag var - jag vore - jag har varit - jag hade varit - jag kommer att bli - jag blidde - jag blev.
I boken Tisdagarna med Morrie berättas det att författaren Mitch Albom får frågan av sin vän, professorn i sociologi, döende i ALS: har du blivit den du vill vara?
Jag var. Jag blev. Jag är.
2. Järngryning och hatkudde: Järngryningen kom till mig, den var hård, som en objuden gäst, en inbrottstjuv, en hård, sträv kylig inkräktare - omgiven av gryningsljus. Det kändes denna morgon som om jag “vilade” mitt huvud på en hatkudde. Gryningsljuset. Så vackert, men lömskt.
3. Vaddångest: den håller en i sitt isolerande grepp. Man hör inget, känner inget. Eller rättare: man känner massor, men hittar inte igenom den. Vadden täpper till. Vadden bedövar. Vadden måste varsamt avlägsnas av en hjälpande hand. Vems hand? Guds? Samtalskamratens? Vännens? En annan medmänniska?4. Sammetsnäbben: Sammetsnäbben har talat. Jag har mött två sorter: en vass, i sammet inbäddad näbb med blixtsnabba repliker, och denna dag: augusti-konsert ute i solen, i stolen, på berget, med varma koppen i handen och alla sammetsnäbbar som kvittrade och sjöng när det som mest glittrade i vattnet på innergården. Blåmes, talgoxe, pilfink - som tack och lov inte lärt sig att knipa näbb ända till kl. 10!