Tankar på nyårsafton 2024, inför ett nytt år

TANKAR på NYÅRSAFTON 2024, inför ett nytt år

Irrar lite i tankarna. Än hit, än dit.
Den romerska guden Janus - som gett namn åt årets första månad januari; är guden med två ansikten (s.k. Janusansikte), ett som blickar in i framtiden och ett som ser tillbaka till det förflutna.

Jag funderar och summerar. Utesluter och tar till mig.
Hur har vägen sett ut? Hur har möten med människor tett sig?
Drömmar och verklighet. Arbete och fritid.
Engagemang och vila.

Med hjälp av lite trendspaning är två av nyorden i Svenska språknämndens nyordslista 2024, ordet grisch, som betyder:   framtoning som går ut på att se välbeställd (rik) ut.

Ett annat av orden i listan är looksmaxing och betydelsen är:
strävan att optimera sitt utseende med hjälp av exempelvis kost, träning, hudvård och kirurgi.

Inför det nya året kommer då tankarna på vad som är viktigt och riktigt för mig. Utan att fördenskull mena att det behöver vara viktigt eller riktigt för någon annan.

Jag tänker i tacksamhet på att den oerhörda tyngd som grisch och looksmaxing lägger på en människa, är inriktningar vi kan välja bort.

Tomas Sjödin skriver - utan pekpinnar - i sin senaste bok, bl.a om nyårslöften, och de orden kommer väl till pass:
En examensuppsats som ledde till en bok, med titeln Tio i tolv handlar om nyårslöften. Där skiljer författaren på närmandemål och undvikandemål. Att börja med någonting bra har större chanser att lyckas än att sluta med något dåligt, menar författaren.

Sjödin kommenterar (inför ett nytt år):
Jag ska använda några dagar till att ta mig en rejäl funderare på vad jag skulle vilja närma mig, vad jag vill att mitt liv fylls mer av, och så bestämma mig för att sätta fokus på det, och så tråka ut de svagheter som inte förtjänar mitt intresse. Inte ens mitt undvikande.

Jag funderar vidare:
Helhjärtat vara den jag är. Att grundvattenkällan finns där under ytan som porlar och inte vara beroende av att andra källor sinar. Att rotsystemet växer sig allt djupare, och att det är viktigare än trädkronan.

Att få vara i Hans närhet, ja I HONOM som bär namnet JAG ÄR.
IMMANUEL - Gud med oss. 

I barnets lyckliga tillstånd: 

leva här och nu!

From dusk till dawn

 

Inbunden (med glimten i ögat)

Det man hittills sett av Mats Malm (Sv. akademiens ständige sekreterare); (han var) en smula mer inbunden än de andra, sammanbiten och lite tagen, som om han svalt en handgranat och ännu inte var säker på om pluggen var utdragen eller inte.

(Alex Schulman i dn.se vid deklarationen av årets nobelpristagare i litteratur, Han Kang från Sydkorea, hon på bilden)

Shangri-La

Shangri-La Hotels and Resorts är ett multinationellt gästfrihetsföretag, grundat 1971 av tycoonen (pampen) Robert Kuok och bär namnet på ett mytiskt land av tillfredsställelse i Fjärran Östern som skildras i romanen Lost Horizon från 1933. Shangri-La.

Lost Horizon är en roman från 1933 av den engelske författaren James Hilton. Boken blev filmatiserad 1937. Filmen har samma namn: Lost Horizon, och är regisserad av Frank Capra. En påkostad musikalisk remake gjordes 1973 av producenten Ross Hunter med musik av Burt Bacharach. Boken och filmen är bäst ihågkomna som ursprunget till Shangri-La, ett fiktivt utopiskt kloster som ligger högt uppe i Tibets berg.

Citat ur Anne Holts bok Tolv otämdja hästar:

Ebba Braut satt vaken i det stora vardagsrummet på Kruses gate, i en lägenhet som tills nyligen hade varit en tillflyktsort. Ett Shangri-La, en vänlig fristad, långt från allt annat som utgjorde Ebbas övriga tillvaro. I nattens tystnad var det som om hon kunde höra ekot av samtalen runt bordet. Treenigheten Nefis, Ida och Hanne. 

Henrik och Ebba, två utomstående som hade blivit en del av familjen i den stilfulla lägenheten som nu hade blivit alldeles, alldeles för stor.

Ur boken "Processen", av David Baldacci

Nedan ett citat ur denna mycket spännande och välskrivna bok (se artikel här den 17/8 om samma bok). Samtalet nedan utspelar sig mellan en ung präst och en kvinnlig advokat, som är inblandad i en rättegång där rättvisan står mot mångårig rasism. Advokaten DuBose råkar hamna i en kyrka, och hon träffar där den unga, fördomsfria, prästen Kelly (efter att först ha konfronterats med den gamle och fördomsfulle Matthew):

Kelly log. ”Jag misstänker att det finns fler än jag här som fascineras av statskunskap.”

”Jag har alltid tyckt att det är ett viktigt ämne.”

”Det, och goda kunskaper i historia, om så bara för att undvika att upprepa de misstag som begåtts i det förflutna. Men för att återgå till den gyllene regeln: ’Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem’. Den kombinerar vetskapen om att vi är självupptagna djur med insikten att vi måste komma överens för att nå framgång och leva i fred. Och är det verkligen en sådan börda att vara vänlig och visa respekt mot andra?”

”För en hel del människor verkar det vara fullständigt omöjligt. Och regeln fungerar enbart om vi verkligen praktiserar den på alla”, påpekade DuBose.

”Instämmer. Det får inte finnas några halvmesyrer, för då kommer samhället – och faktiskt hela vårt land – ofrånkomligt att falla sönder.”

”Så vad föreslår ni att vi gör åt det?” sa hon bryskt.

”Jag fortsätter med mitt och ni fortsätter med ert, miss DuBose.”

”Och vad händer med alla världens fader Matthew?”

”Han och hans gelikar kommer inte att leva i evighet.”

”Det där fungerar inte, och det vet ni”, sa hon med en grimas. ”Rasism är ett virus som smittar från de gamla till de unga.”

”Så vår uppgift är inte bara att vänta på att källan till hatet dör ut, utan att röra vid sinnena hos dem som växer upp nu så att rasismen inte slår rot.”

”Genom att predika den gyllene regeln?” sa DuBose tvivlande.

”Genom att visa att kärlek, tolerans och empati är betydligt bättre än sina motsatser, för oss alla. Empati lockar fram det bästa hos människor. Det gör dem till Guds avbild, sådana han vill att vi ska vara. Guds son var en enkel tjänare som aldrig sökte materiellt välstånd; hans rikedom fanns i hans tro. Och i hans kärlek till andra. Alla andra.”

”Och bristen på empati?” sa hon.

”Tar fram det allra sämsta hos oss. Den gör oss enbart arga, hela tiden, och får oss att leta efter andra människor att hata utan någon egentlig anledning.” Han betraktade altaret. ”Jag tror att ni kom hit för att be. Har ni något emot om jag ber tillsammans med er?”

”Fader, ni bör veta att jag är en avfällig katolik.”

”Det finns inga avfälliga katoliker, miss DuBose. Det finns bara ofullkomliga mänskliga varelser som tar sig igenom alla de svåra utmaningar som följer med livet. Ibland faller de, men sedan reser de sig igen. Precis som Guds son. För vår eviga frälsnings skull.”

”Fader Kelly, att träffa er i dag har gett mig hopp”, sa hon sakta. ”Vad var oddsen för det? Jag kunde lika gärna ha kört rakt förbi, och då hade det här mötet aldrig ägt rum.”

”När man har tro, vilken form den än må ha, ökar oddsen för att goda saker ska hända. Och även om vi inte hade träffats i dag tror jag att vi hade nått samma resultat någon annanstans.”

”På grund av Guds vilja?” sa hon, återigen skeptisk.

”Eftersom Gud försåg oss med de bästa hjärnorna på jorden. Jag föreställer mig att han väntade sig att vi skulle göra något positivt av dem.” Han reste sig. ”Ska vi?”

Tillsammans gick de fram till altaret och knäböjde.

Allt talade om dig

Från Henri Nouwens andaktbok

I Guds tystnad får jag vara
ordlös, stilla, utan krav.
Klara rymder, öppna dagar,
här en strand vid Nådens hav.

(Jonas Jonsson)

Sorgsen

Ur Håkan Nessers bok Det kom ett brev från München läser vi denna humoristiska skildring av ett bostadsområde där det till största delen bor enbart frånskilda kvinnor och en poliskollega vid namn Borgsen:

Kriminalinspektör Lars Borgsen var frånskild sedan några år och bodde numera ensam i en trerumslägenhet på Tussilagovägen i en nybyggd stadsdel där gatorna alla hade namn efter blommor.

Vilka unisont lyste med sin frånvaro en grådimmig januarimorgon som den här, noterade Gunnar Barbarotti när han körde in i området. Det hette egentligen Kvarnbo efter en gammal kvarn som en gång stått här. I folkmun bar det dock namnet Pittlösa, eftersom de flesta som bodde här var frånskilda kvinnor. Den första tillflykten efter ett havererat äktenskap.

Och så herr Sorgsen då, lätt omdöpt på grund av sin melankoliska aura. Om han planerar att gifta om sig behöver han i alla fall inte gå över ån efter vatten, tänkte Barbarotti när han äntligen lyckats hitta rätt till en parkering för besökande.

Men det planerade han säkert inte. Åtminstone inte så länge han led av sviterna efter covid-19 och förmodligen inte senare heller. Det vilade något inåtvänt och hämmat över Sorgsen, de hade arbetat under samma tak i mer än tjugo år, och ändå kunde inte Barbarotti påstå att han kände sin kollega.
--------------------------

En mycket spännande bok, med krocketklubbor i centrum! 

Att möta sig själv

Pastorn i en EFK-församling citerade Tomas Tranströmer:

“Två sanningar närmar sig varann.

En kommer inifrån, en annan utifrån

och där de möts har man

en chans att få se sig själv.”

Min reflektion när jag å ena sidan läser det ovanstående, och å andra sidan reflekterar över att så många - från tidigt på dagen till sent på kvällen, men särskilt som det första man tar in - är något som "strömmar emot henne från internet" (typ FB, X, Snapchat, Instagram, Whats up, m.fl s.k sociala medier). Om man aldrig tar stunden på morgonen och lyssnar in sitt inre, vilken väg pekas då ut för en? Om man inte har något eget liv, utan man matar sig med vad andra tycker, tänker, skriver, "strömmar ut" till alla som likt tvättsvampar "suger" åt sig allt som kommer i deras mentala värld, vart tar det egna innersta vägen? Finns det inget där inne, som ens är värt att lyssna till?

Tranströmer har en oerhört viktig poäng här. Att börja med det som kommer inifrån. Innan man öppnar upp för det som kommer utifrån. Jag tror det är avgörande för vårt liv, för vår inriktning, för vilken väg som blir min. Det kanske till och med blir så, att jag blir så överraskad över allt det rika som fyller mitt inre, så influenserna utifrån blir i det närmaste överflödiga att ens ta in!?

Rom. 12:2 lyfter fram detta:

 Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.

bild från pixabay.com

Tomas

Jag läser på webbsidan dagen.se om pastorn, författaren och radioprataren (både sommar- och vinterpratare) Tomas Sjödin som i helgen avtackades efter 40 år som pastor i Smyrnaförsamlingen i Göteborg. Många lovord om honom som person och pastor och hjälparbetare/volontär i socialt arbete i Göteborg under åren. Tomas själv lär ha tagit emot lovorden med denna inställning:

I samband med sin predikan tar Tomas Sjödin tillfället att säga sitt tack till församlingen för att de tagit emot honom, trott på honom, tillåtit honom att vara som han är, gett honom friheten att växa i uppdraget, bjudit motstånd när det har varit nödvändigt.

"– Att ni har låtit mig få känna den här välsignade trögheten som räddat mig från en massa snabba och ogenomtänkta upptåg och att jag har fått fortsätta att vara lekfull." 

Det låter i mina öron som en person med ödmjuk självkännedom och en stor portion självdistans och humor. Och Tomas, jag är mycket tacksam för alla dina böcker, din ärlighet, och att du behållit "dig själv" genom allt. Det stämmer väldigt väl med vad någon yttrade till en lite överspänd och onaturligt  "överandlig" person: Var som Gud, bli människa. 

Auto-Brewery Syndrome

Vad är Auto-Brewery Syndrome (ABS)?

ABS innebär alltså att kroppen själv tillverkar alkohol. Detta sker i tarmarna och beror på en störning i bakteriefloran, som gör att det bildas en svamp i mag- och tarmkanalen som skapar en jäsning när personen äter kolhydrater, och etanol blir en restprodukt av jäsningen.

Bild från pixabay.com

Om personen äter stora mängder snabba kolhydrater kan mängden alkohol i blodet bli extrem, vilket har samma effekt på kroppen som för den som drucket alldeles för mycket. Även om det kan låta ”roligt” med ett inomkroppsligt bryggeri så ställer det till en hel del problem för den drabbade, som kanske ska köra bil eller något annat transportfordon, eller operera en patient eller fatta viktiga beslut. Eller tänk om det är en gravid kvinna som drabbas?

Auto-Brewery Syndrome uppstår oftare hos personer med diabetes, fetma eller Chrons sjukdom, men är lika vanlig hos kvinnor, män och barn. Sjukdomen tros även öka risken för att utveckla fettlever. Även om sjukdomen är ovanlig och det inte är många som får diagnosen varje år, så tror forskare att det finns ett mörkertal.

(källa: https://www.mabra.com)

En kvinna i Kanada svimmade och slog i huvudet i köksbänken. Läkarna konstaterade att hon hade höga halter alkohol i kroppen – trots att hon sade sig vara nykterist. Det visade sig att hon led av ett syndrom som gör att hennes mage tillverkar alkohol på egen hand, skriver CNN. (saxat ur dn.se)

Styrka och mättnad

 Vår Fader säger:

Löftet till oss

 

Löftet och uppfyllelsen som pingsten handlar om

Jesus kallar den helige Ande för
vår Hjälpare.

Bli stilla och vänta

Kanske har jag levt alldeles för fort, för rastlöst, för ivrigt, glömt att vara uppmärksam på det som sker här och nu, rakt under min näsa. 

Precis som en hel värld av skönhet kan upptäckas i en enda blomma, kan Guds rika nåd smakas i ett enda litet ögonblick.  Precis som att inga stora resor är nödvändiga för att se skapelsens skönhet, behövs ingen större hänryckning för att upptäcka Guds kärlek. 

Men du måste bli stilla och vänta så att du kan se att Gud inte finns i jordskalvet, i stormen eller i blixten, utan i den stilla bris med vilken han berör din rygg. 

(text från Henri Nouwens andaktsbok Ovillkorligt älskad)

Om bön

Henri Nouwen skriver:

Så fort vi börjar dela upp våra tankar i det som handlar om Gud och det som handlar om annat, som människor och händelser, så separerar vi Gud från vårt övriga liv. Då förflyttar vi Gud till en from liten vrå i någon hörna av våra liv där vi endast tänker fromma tankar och erfar fromma känslor.

…. vår bön kan bara bli en ständig bön när alla våra tankar - vackra eller fula - höga eller låga, stolta eller skamfyllda, sorgsna eller glada - kan tänkas i närvaro av Honom som bor i oss och omger oss.

Genom att försöka leva så, omvandlas våra ständiga tankar till ständig bön som förflyttar oss från en självcentrerad monolog till en Gudscentrerad dialog.

Vi måste alltså omvandla våra tankar till samtal. Den viktigaste frågan blir då inte hur mycket vi tänker, utan vem vi delar våra tankar med. 

Be ständigt. Umgås med Fadern i allt. Han omsluter dig på alla sidor och håller dig i sin hand. Bön är själens andning. Sluta andas - då slutar du leva. 

Kol. 3:2 - Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. 

Friheten att kunna Andas

 Att andas

Det har fallit ett lätt regn under natten. Himlen är alltjämt överdragen av moln, och då och då kommer några fina stänk. Jag står under ett snart överblommat äppelträd – och andas.

Inte bara äppelträdet utan också gräset runtom ger ifrån sig en aromatisk ånga efter regnet, och det finns inget namn för den ljuvliga vällukt som fyller luften. Jag drar in den med fulla lungor, förnimmer dess arom med hela mitt bröst, andas, andas, än med öppna, än med slutna ögon, jag vet inte vilket som är bättre.

Detta är den enda frihet, den enda men också dyrbaraste frihet, som fängelset berövar oss, att få andas på detta sätt, andas här. Ingen jordisk föda, inget vin, inte ens en kvinnas kyss är för mig ljuvligare än denna luft, som är fylld av blomdoft, fuktighet och friskhet.

Vad gör det sedan, att det blott är fråga om en liten stackars trädgård, inklämd mellan femvåningshusens burar.

Jag hör inte längre motorcyklarnas knatter, radiogrammofonernas vrål och högtalarnas smattrande. Så länge man ännu kan andas under ett äppelträd efter ett regn, är livet alltjämt värt att leva!

(översättning Hans Björkegren)

Alexander Solsjenitsyn, 1918-2008. Solsjenitsyn skickades till fängelse och arbetsläger i Gulag och kom att tillbringa åtta år i olika specialfängelser och läger fram till 1953 då han benådades efter Stalins död. När han 1970 fick Nobelpriset i litteratur, tvingades han till exil. Han mottog priset och höll sitt tacktal 1974.

Blåsipporna - vårens äldsta trick

Att förtrollas – ingenting är enklare. Det är ett av markens och
vårens äldsta trick: blåsipporna. De är på något vis oväntade.
De skjuter upp ur det bruna fjolårsprasslet på förbisedda platser
där blicken annars aldrig stannar. De brinner och svävar, ja
just svävar, och det beror på färgen. Den där ivriga violettblå
färgen väger numera ingenting. Här är extas men lågt i tak.

”Karriär” – ovidkommande! ”Makt” och ”publicitet” – löjeväckande!

De ställde visst till med stor mottagning uppe i Nineve, the giordo rusk ok mykit bangh*. Högt i tak – över alla hjässor hängde kristallkronorna som gamar av glas. Istället för en sådan överdekorerad och larmande återvändsgränd öppnar blåsipporna en lönngång till den verkliga festen, som är dödstyst.

(Kommentar: ”the giordo rusk” etc. citat ur Erikskrönikan (1300-talet), beskriver musikutövning).

Lyssna när Tomas Tranströmer läser denna text:

Grå marsdimma - eller stillhetens frid

 "Det finns en kristendom som kan lägga sig grå och kall som en marsdimma
över en människas barndom, fylla den med skräck och skuld och ångest.
Den kristendomen har jag upplevt, och jag hatade den till blods
redan när jag var 12 år.
Men det finns en annan kristendom också, försoningens,
den hemlighetsfulla stillhetens kristendom."

(Karl Vennberg, ur Mänsklighetens hemliga tecken, 1950)

Uppmuntran

 

Tänk att få  gå i dessa goda gärningar.

Han har återwandt!

Marcus Wandt och hans astronautvänner har återvänt till moder Jord. Vilken upplevelse att få vara däruppe, 40 mil ovan molnen, i viktlöst tillstånd. Och allt har gått bra. Vet inte varför jag blir så glad när jag tänker på den där resan, men om jag förstår saken rätt, blir man rätt så ödmjuk inför det storslagna i universum, och hur vacker jorden är när man ser den "utifrån".

Jesaja skriver (i kap. 40):

Vem har mätt vattnen
i sin kupade hand
och mätt upp himlens vidd
med sina fingrar?
Vem har samlat jordens stoft
i ett mått,
vägt bergen på en våg
och höjderna i en vågskål?

Vem har utforskat Herrens Ande?
Vem kan ge honom råd
och undervisa honom?
Vem rådfrågar han,
vem ska ge honom förstånd
och lära honom den rätta stigen,
lära honom kunskap
och visa honom förståndets väg?

Se, folken är som en droppe
i en spann,
som ett dammkorn i en vågskål.

Kustländerna lyfter han
som ett stoftkorn.
Libanons skog
räcker inte till offerved,
dess djur inte till brännoffer.
Alla folk är som ingenting
inför honom,
mindre än noll och tomhet
anser han dem vara.

Vem vill ni likna Gud vid?
Vad vill ni jämföra honom med?

Hantverkaren gjuter en gudabild,
och guldsmeden belägger den
med guld
och smider silverkedjor.
Den som inte har råd
att offra så mycket
väljer ett stycke trä
som inte ruttnar.
Sedan söker han
en skicklig hantverkare
som kan forma en gudabild
som inte faller omkull.

Vet ni inte det?
Har ni inte hört?
Har det inte förkunnats för er
från begynnelsen?
Har ni inte förstått det
sedan jordens grund blev lagd?
För honom som tronar
över jordens rund
är dess invånare som gräshoppor.
Han breder ut himlen som ett flor,
spänner ut den som ett tält
att bo under.

Han gör furstar till intet,
förvandlar jordens domare
till tomhet.
Knappt är de planterade,
knappt är de sådda,
knappt har deras stam
slagit rot i jorden,
så blåser han på dem
och de förtorkar,
och en stormvind
för bort dem som strå.

Vem vill ni då likna mig vid,
vem är min like?
säger den Helige.
Lyft blicken mot höjden och se:
Vem har skapat allt detta?
Det är han som för fram härskaran
däruppe i räknade skaror.
Med sin stora makt
och sin väldiga kraft
nämner han dem alla vid namn –
ingen enda uteblir.

Hur kan du Jakob säga,
du Israel påstå:
"Min väg är dold för Herren,
Gud bryr sig inte om min rätt"?
Vet du inte? Har du inte hört
att Herren är en evig Gud
som har skapat jordens ändar?
Han blir inte trött och mattas inte,
hans förstånd kan inte utforskas.

Han ger den trötte kraft
och ökar den maktlöses styrka.
Ynglingar kan bli trötta och ge upp,
unga män kan falla.
Men de som hoppas på Herren
får ny kraft,
de lyfter med vingar som örnar.
De springer utan att mattas,
de vandrar utan att bli trötta.