Om bön

Henri Nouwen skriver:

Så fort vi börjar dela upp våra tankar i det som handlar om Gud och det som handlar om annat, som människor och händelser, så separerar vi Gud från vårt övriga liv. Då förflyttar vi Gud till en from liten vrå i någon hörna av våra liv där vi endast tänker fromma tankar och erfar fromma känslor.

…. vår bön kan bara bli en ständig bön när alla våra tankar - vackra eller fula - höga eller låga, stolta eller skamfyllda, sorgsna eller glada - kan tänkas i närvaro av Honom som bor i oss och omger oss.

Genom att försöka leva så, omvandlas våra ständiga tankar till ständig bön som förflyttar oss från en självcentrerad monolog till en Gudscentrerad dialog.

Vi måste alltså omvandla våra tankar till samtal. Den viktigaste frågan blir då inte hur mycket vi tänker, utan vem vi delar våra tankar med. 

Be ständigt. Umgås med Fadern i allt. Han omsluter dig på alla sidor och håller dig i sin hand. Bön är själens andning. Sluta andas - då slutar du leva. 

Kol. 3:2 - Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden.