Du som hela tiden gick längre ner - bli kvar hos mig

Så kom du då till oss, du var en främling, en mytgestalt som jag hört talas om. Många hade målat din bilder, men det var bortom bilderna du kom.
Vi trodde du var användbar till salu, vi skrev ditt namn på våra stridsbanér. Vi byggde katedraler högt mot himlen, men du gick hela tiden längre ner. 

Du är ett barn som ligger på ett jordgolv du fryser om vi inte griper in.
Du rör vid kroppar, hatar orättvisor.
Du bjuder älskande på moget vin.
Du stiger ut ur alla tomma gravar
Du är en vind som säger: det blir vår.
Du kommer som en flykting över bergen, Du följer oss dit ingen annan når.

Du är den sång om livet som jag glömde,
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv; den spegel som jag gömde,
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.
Kom närmare, bli kvar hos mig det mörknar
och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig; jag hör en koltrast som
sjunger timman innan gryningen.

Text: Ylva Eggehorn

Ge det tid

 

Tid - är det enda den fattige har. (citat från min mamma)

Fotot taget i Karlskrona.

Tävetorp (1) - i sällskap med Sissel

Snabbheten på E22:an och det sömnigt långsamma i den oansenliga dalen. Det gröna som nu växer på åkern framför mig. Vårsolen ger mig de långa långa skuggorna från träden jämte asfaltskantens sträckning. Den gamla stenmuren med vildvuxen och torr mossa, sträcker sig jämn och oberörd längs vägens kant. 

Skuggornas lojhet och järnvägsrälsens avvaktan får min själ att gå ner i varv, hjärtat att slå långsammare, det låga ljuset smeker kinden och den ibland rynkade pannan slätas ut. Ögonen vilar stilla och blicken dröjer sig kvar på den nysådda åkerns spikraka fåror. Det är något vilsamt i anblicken av det naturliga, den nyväckta grönskan, de mossiga stenarna, den frånvarande brisen, bilarnas - på håll - långsamma förflyttning, likt ett vackert pärlband och ett återkommande sus.

ljuset - det låga

skuggan - den långa

grödan - den korta

träden - de låga

stenarna - de hårda

grenarna - de nakna

asfalten - den svarta

ladan - den röda

bäcken - den smutsiga

brisen - den obefintliga

bilen - den rullande

friden - den omistliga

alltet - det hela, det heliga

kvällningen - den behagliga

5 tips på hur du tar dig ur ett destruktivt förhållande

 

Viktiga lärdomar. Ger perspektiv.

Att lämna något för att vinna något annat.

Klippet är från 2017.

Kränka & respekt

Kränka kommer från samma ord som tyskans krank som betyder sjuk. Det är just det man blir när man blir kränkt. Man blir sjuk. Det är det som händer när vi inte blir sedda, bekräftade, bejakade, uppmuntrade eller får tydliga gränser.

bildspel

Att bli sedd är faktiskt samma sak som att få respekt. Att se heter på latin spectare och att bli sedd är att få re-spekt.

(Christina Doctare i boken Vändpunkter, sammanställd av Agneta Sjödin)

Sedd, men inte bedömd. Sedd, men inte dömd. 

Horace Engdahl knyter an till begreppet KRÄNKA (i boken Den sista grisen):

"Jag sätter ner ljudet, så att musiken bara skall angå mig själv. Först då talar den som en vän och 'filosoferar inte för hela Grekland', som Epikuros sa. Jag står inte ut med att någon ifrågasätter den musik jag valt att lyssna till – det är vad det handlar om. De andras likgiltighet skulle kränka mig i det ögonblick jag tar emot tonerna som en form av sanning, en hjärtats sanning, som musikerna gör mig delaktig av.

Känslor kan delas, men de kan inte vara allmängiltiga. Vetenskapliga sanningar och samhällets lagar är allmängiltiga. Att säga om dem att 'de delas av många' vore meningslöst. Deras modus liknar skylten 'Förbjudet att'. På liknande sätt eftersträvar reklamen och politiken att alla skall ta till sig budskapet. Det ligger i deras natur att vilja erövra massan.

Därför kan vetenskapen, lagen, reklamen och politiken aldrig beröra det som gör livet värt att leva, det som inte är allmängiltigt utan lever av att delas: konsten, vänskapen, tron. "

...........................................................

I Boken läser vi: 
"Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd."

Lagom är bäst

”Lagom” är bäst enligt ny undersökning

Svenskarnas favoritord är kanske inte oväntat ”lagom”, visar en undersökning som Språktidningen låtit Novus göra. Av dem som svarat på enkäten var det 27 procent som valde det ordet som det bästa ordet i svenskan.

”Lagom är för många en symbol för ett slags svensk mentalitet. För vissa handlar det om att sträva efter jämvikt i livet, för andra om att inte sticka ut på ett negativt sätt genom att till exempel enbart tänka på sig själv. Att ordet uppfattas som svårt att översätta till andra språk bidrar till känslan av att lagom är något unikt för Sverige och svenskan” skriver Anders Svensson, chefredaktör för Språktidningen i en kommentar.

Tidningen har också efterlyst svenskarnas bästa ord och ”lagom” stack ut med tio gånger så många nomineringar som något annat. Efter lagom kom orden: allemansrätt och fika. 

(källa: dn.se och Språktidningen)

LAGOM - not too little, not too much. Just right.

i mellanmjölkens land

Kintsugi

Kintsugi ("gyllene sammanfogning") är en uråldrig japansk konstform där trasig keramik lagas med guld-, silver- eller platinapulverig lack. Istället för att dölja skadorna framhävs sprickorna som en del av föremålets historia och skönhet. Tekniken är rotad i filosofin wabi-sabi, som hyllar det ofullkomliga och förgängliga. 

Bild från Britannica.com

Viktiga aspekter av Kintsugi:

• Filosofi: Det trasiga ses inte som värdelöst, utan snarare vackrare och mer unikt genom sin skada och reparation.
• Traditionell metod: Använder urushi-lack (naturlig sav) och äkta ädelmetallpulver, en process som kan ta veckor.
• Modern DIY-metod (Do It Yourself/Gör det själv): Många använder idag snabblim, epoxy och guldpenna eller guldfärg för att laga keramik som dekoration.
• Användning: Traditionellt för matservis, men moderna DIY-metoder rekommenderas oftast endast för prydnadsföremål. 

Kintsugi lär oss att omfamna brister och se skönheten i att laga och ta vara på saker. 

(källa: Wikipedia)

Process

Skålen på omslaget har varit
sönder, obrukbar.
Nu är den lagad.
Inte på ett sådant sätt
att skadan ska döljas,
utan med guld så att
den ska synas. Den dyra
och vackra lagningen
syftar till att hedra skålens historia. 
Kintsugi – att laga föremål på
det sättet – är
en japansk konstform, och
jag tycker att
den påminner om
psykiatrin så som jag vill
se den. 
(Åsa Nilsonne)

Ordet process härstammar från latinets processus, vilket betyder "framskridande" eller "förlopp". Det är bildat av procedere ("gå framåt", "fortskrida"), som i sin tur består av pro- ("framåt") och cedere ("gå", "vika"). 

Här är en genomgång av ordets etymologiska utveckling:

Latin: Processus (framskridande, förlopp).

Gammelfranska: Procés (1200-tal), betydde en resa, fortsättning, utveckling eller en rättslig process (rättegång).

Medelengelska/Svenska: Ordet kom in i språken under 1300-talet (på svenska via t.ex. lågtyska eller direkt från latin/franska) med betydelsen av att något fortgår. 

Betydelseutveckling:

Ursprungligen syftade det på fysisk rörelse framåt. Under 1600-talet började det användas för en "kontinuerlig serie av handlingar för att uppnå ett resultat" (modern juridisk och teknisk mening). 

Relaterade ord:

Procedur

Procession

Processor

Procedere (att gå framåt) 

(källa: Gemini AI)

.............................

Nuförtiden brukar man använda uttrycket: lita på processen. Det stämmer bra med tankar om att slå rot, gro, växa, att gå från åsikt till insikt, att processen får ha sin gång, att inte anpassa sig, att "jag inte är färdig - och det är som det ska", att inte ha bråttom (det viktiga är sällan bråttom, det som är bråttom är sällan viktigt). 

Molnformationer

Fariséerna eller Jesus

Till fariséerna sa Jesus:

Sedan talade Jesus till folket och till sina lärjungar: "De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol.  Allt som de lär er ska ni därför göra och hålla. Men deras gärningar ska ni inte ta efter, för de talar, men handlar inte. De binder ihop tunga bördor och lägger på människornas axlar, men själva vill de inte röra ett finger för att lätta på dem.

Alla sina gärningar gör de för att bli sedda av människor. De gör sina böneremmar breda och sina hörntofsar stora.  De älskar att få hedersplatserna vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna, och de vill gärna bli hälsade på torgen och kallas rabbi av människorna".

(Matt. 23)

...Jesus gick till Olivberget.  Tidigt på morgonen var han tillbaka på tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem.

Då förde de skriftlärda och fariseerna dit en kvinna som hade blivit gripen för äktenskapsbrott. De ställde henne i mitten  och sade: "Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?"  

Detta sade de för att pröva honom och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och började skriva med fingret på marken.

När de fortsatte fråga honom, reste han sig och sade: "Den av er som är utan synd kan kasta första stenen på henne." Sedan böjde han sig ner igen och skrev på marken. När de hörde detta började de gå därifrån en efter en, de äldste först. Han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?"  Hon svarade: "Nej, Herre." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda nu inte mer!" (Joh. 8)

Författaren Karl Vennberg skriver:

"Det finns en kristendom som kan lägga sig grå och kall som en marsdimma över en människas barndom, fylla den med skräck och skuld och ångest.

Den kristendomen har jag upplevt, och jag hatade den till blods redan när jag var 12 år.

Men det finns en annan kristendom också, försoningens, den hemlighetsfulla stillhetens kristendom."

(Karl Vennberg, ur Mänsklighetens hemliga tecken, 1950)

Till oss alla säger Jesus:

Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt." (Matt. 11)

Prästen bad: Gud hjälp oss med relationer som gör oss trötta och tomma. 

Sedd, men inte bedömd

Herden och pojken

 Herren är min herde, mig skall inget fattas. (Ps. 23)

Pojken mindes texten lite fel, men det blev så rätt: 
Herren är min herde, jag ska inte fattas. 

Pojken har ditt namn, och mitt. 

Lev!

När människors domar är hårda, lev i nuet.

Tänk på din Fader i himlen, som vet allt som ryms i ditt inre.

Han vet det som de dömande inte vet.

Han känner dig innan och utan.

Han ser helheten.
Du behöver inte förklara eller försvara.

Och han älskar dig.

Och mig.

Påskdagen öppnar hoppets möjligheter

När Jesus kommer, blir det uppståndelse

Den första veckodagen kom de tidigt i gryningen till graven med de väldoftande oljorna som de hade gjort i ordning.  Då fann de att stenen var bortrullad från graven.  De gick in, men fann inte Herren Jesu kropp.

 När de inte visste vad de skulle tro, då stod plötsligt två män i skinande kläder framför dem.  Kvinnorna blev rädda och böjde ansiktet mot marken, men männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda?  Han är inte här, han har uppstått! Kom ihåg vad han sade till er medan han fortfarande var i Galileen:  Människosonen måste utlämnas i syndares händer och bli korsfäst och uppstå på tredje dagen."  Då kom de ihåg hans ord.

 Och de återvände från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra.  Det var Maria Magdalena och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna,  men de tyckte deras ord var tomt prat och trodde inte på dem.

 Men Petrus reste sig och sprang till graven, och när han lutade sig in såg han bara linnebindlarna. Och han gick hem, full av förundran över det som hade hänt.

(Luk. 24:1-12)

Vem är han, påskens huvudperson?

Fick följande i nyhetsbrev från Berget i Rättvik

En vän till Berget i Rättvik skriver:

Så frågar jag mig: vem är Kristus?

Inte den historiske Jesus som vandrade vägarna i Galiléen, inte läraren som talade till folket vid sjöar och kullar. Utan Kristus, den som Paulus talade om. Den uppståndne. Den levande.

Ja, så säger orden: segraren över döden, han som graven inte kunde hålla kvar. Så har man sagt i århundraden. Men när orden har tystnat och tanken står ensam i stillheten återstår ändå frågan: vem?

Teologin ger sina svar.

Den bygger sina formuleringar, väger sina begrepp, samlar sina beslut från konciliernas långa rådslag. Där fastställs ord, definitioner formas, och trosbekännelser skrivs som väktare över mysteriet. Men bakom alla dessa ord står något som inte låter sig fångas.

För vad eller vem är Kristus egentligen? Inte en formel i en trosbekännelse. Inte en tanke som kan läggas i minnet.

Paulus tycks ana något djupare när han skriver att Kristus lever i människan. Inte bara ovanför henne, inte bara i historien, utan i hennes eget hjärtas djup.

Som ett liv som väntar på att vakna.

Som ett ljus som inte tänds av världen och därför inte heller kan släckas av den.

Så kanske är frågan inte bara: vem är Kristus?

Kanske är den djupare frågan; den som Paulus själv antyder utan att helt säga den:

vad är Kristus?

Och när den frågan ställs i tystnad börjar svaret långsamt skymta — inte i lärans ord utan i den stilla närvaro som plötsligt kan kännas i hjärtats djup.

The cross was enough

 

Ett panoramafönster till barnen

Bild från pixabay.com

Du ska få ett panoramafönster

i barnbidrag. 
Stjärnhimlen ska vara din vardagsrumstapet
och Mozart ska skriva musiken.

Du ska få ett hem som älskar dig.
Du ska få ett sinne
för humor.
Och Strindbergs samlade verk.
Och alla mina barnbarn.

Min present till dig

är att du ska tala många
språk och tåla all
slags väderlek.
Du ska få god
markkontakt och
svindlande takhöjd
med stuckaturer.
Du ska få ett liv som
förlåter dig allt.

Klar i tanken ska du vara.
Och stark i känslan.
Du ska få ha roligt.
Allt detta står i
hemförsäkringen.
Du ska få vara ifred.

Mitt underhållsbidrag
till dig är att du aldrig
någonsin kommer att
sluta hoppas.
Du ska få ett modigt hjärta.
Och ett dristigt intellekt.
Och ett gott omdöme.

Den du litar på
släpper inte din hand.
Min julklapp till dig
är att om du faller
så ska medmänniskorna
glädjas åt att
få ta emot dig.

Ett vänligt leende ska gå genom
hela din resa.
En frisedel ska jag sända från
min ensamhet.
Du ska inte få ärva någonting
alls av mig.
Men du ska få alla pengarna.

........................................................

(Kristina Lugn, ord till sin dotter) 
(publicerad här första gången 2021-09-17)

Patience