Mänsklig

 

Såg denna roliga skylt på en obemannad bensin- och dieselstation.

Tappat formen?

Det är till tystnaden du skall lyssna

Det är till tystnaden du skall lyssna
tystnaden bakom apostroferingar*, allusioner**
tystnaden i retoriken
eller i det så kallade formellt fulländade
[...]

Vad jag skrivit
är skrivet mellan raderna

(Gunnar Ekelöf i dikten Poetik)

............................

* Verbet apostrofera, betyder att man högtidligt vänder sig till, tilltalar eller särskilt framhäver någon eller något. Att tilltala eller rikta sig till: att plötsligt i tal eller skrift vända sig direkt till en person (närvarande eller frånvarande), en gudom eller ett begrepp.

** En allusion är en medveten, indirekt anspelning på något utanför sitt eget verk (till exempel en annan bok, en historisk händelse eller en känd person) som läsaren förväntas känna till. Ordformen allusioner är plural av substantivet allusion. Om man t.ex. skriver att någon är en Judas, så förutsätter man - utan förklaring - att läsaren känner till förrädaren Judas. 

Sången

Lyssna till den odöpta koltrastens sång.

Koltrasten har ingen samfundstillhörighet.

Han vet heller inte vad nationer är för någonting.

Han har ingen partibok.

Han sjunger bara.

(Adam Zagajewski)

Lära sig flyga

Mic Drop

En "mic drop" är handlingen att släppa mikrofonen i slutet av ett tal eller ett framträdande för markera en ultimat triumf.

Betydelse och historik

• Gesten: Att släppa mikrofonen visar att du anser att ditt framträdande var så bra att inget mer behöver sägas.

• Popkultur: Uttrycket blev ett stort mainstream-fenomen efter att USA:s före detta president Barack Obama avslutade sitt tal vid White House Correspondents' Dinner 2016 med just denna gest.

• BTS-låt: K-popgruppen BTS släppte en känd hiphoplåt med namnet "MIC Drop" 2017, inspirerad av just det Obama-ögonblicket.

Utväg

Gudsbild

Jag tror på en Gud som är helig och varm

som ger kampglöd och identitet,

en helande Gud som gör trasigt till helt

som stärker till medvetenhet.

Jag tror på en Gud som gråter med mig

när jag gråter så allting är gråt,

en tröstande Gud som kan trösta likt den,

som väntar tills gråten gått åt.

Jag tror på en Gud som bor inom mig

och som bor i allt utanför,

en skrattande Gud, som vill skratta med mig

som lever med mig när jag dör.

(Christina Lövestam)

Höststeg

 

Ovärdig

Vi är alla smålänningar inför vår Herre.

Ovärdig är ordet för dagen
om man känner sig genomstark eller slagen
man kanske bär de felaktiga anletsdragen
eller är en människa med de korrekta tagen

eller den korrekta kragen.

Ovärdig inför den Helige och inför lagen
Människors domar träffar som slag i magen
Men NÅDEN övervinner ovärdigheten
även för den som känner sig som en svag en.

NÅDEN säger till skulden och skammen: GÅ!
“Idag ska du vara med mig i Paradiset!”

................................................
Det borde vara de slutgiltiga orden för dagen!

Det ljusnar, trots att det mörknar

 
Fick bilden av en vän

Tråda en dans

Bild från pixabay.com

Att tråda dansen

innebär att man dansar eller rör sig i takt till musik, och ordet "tråda" kommer från det gamla ordet för att gå, stiga eller trampa. 

Jag kan tänka mig att det finns anknytning även till "träda in" i någonting, t.ex. en dans. 

Du använder det i en mening så här:
"Ska vi tråda en dans tillsammans?"

Vad betyder tråda dansen?

(föråldrat) börja dansa
Exempel: "Inte ett öga var torrt när brudparet trådde dansen"

Hur används ordet tråda dansen?

När hon nu plötsligt, som en blixt från klar himmel, återfaller i missbruket tvingas alla hennes anhöriga att ännu en gång tråda dansen som inte leder någon annanstans än spikrakt ned i katastrof och förtvivlan.

(källa: synonymer.se och Gemini)

Herre min je

Uttrycket "herre min je" kommer från en mild förkortning av namnet Jesus.

Fakta om uttrycket

Betydelse: Ett milt utrop av förvåning, bestörtning eller beklagande (i stil med ”herregud”).

Ursprung: Förr i tiden ville man undvika att missbruka eller svära vid Guds och Jesu namn. Därför kortades "Jesus" ner till en enklare stavelse, je.
(Egen kommentar: vi är många som fortfarande inte vill missbruka hans namn)

Varianter: Uttrycket kan även låta som herre je, min je eller bara je.

(källa: Gemini)

Ett gott råd

Den gamla kvinnan avslutade alltid sin bön med orden: 

och Gud, låt mig leva ända tills jag dör. 

En god intention

Gör som Gud: 

BLI MÄNNISKA!

Det finns en väg tillbaka

"Jag förändras inte. Jag blir bara mera jag.”

(Joyce Carol Oates. )

Ord som öppnar för en djupare förståelse av vad utveckling egentligen är.

Inte en resa bort från oss själva, utan hem.

Hem till den vi alltid varit men kanske inte vågat vara fullt ut.

Vi behöver komma hem.

Till vår egen röst, våra egna behov, vår egen sanning.

Till den vi alltid var.

(Marie på webbsidan blimeradu.se) 

Text från skrivarkurs (11): En trubadur (eller trubamoll) och en tamburin

Flödesskrivning: fick dessa ord från en skrivarkamrat: 
tambourin, ringblomma, svaja, späda, gräl

Hej, Mr Tambourine man, come and sing a song for me… sjunger Bob Dylan i en tidig låt, som handlar om blommor och blad, sol och vind, rörelsefrihet, att få lov att svaja, att få vara späd eller stark, grälande eller “snäll” mot allt och alla. 

Sången handlar för mig om att få vara den man är, “no matter what they say”. Inom mig hör jag Dylans enkla gitarrspelande och lite melankoliska munspelande och ser framför mig en rufsig kalufs, bredvid en skönsjungande Joan Baez som mot alla odds hängde ihop med Mr Tambourine himself. 

Och nästan ingen fattar hur han kunde få Nobelpriset i litteratur. Eller? 
(jag tror jag fattar, efter att ha bläddrat i not- och textboken med drygt 500 låtar från hans hand)

Text från skrivarkurs (10): Ordpar: svaga och starka ord

Svaga och starka ord att välja bland:  

kanske-matriarkat,
glappkontakt-älska,
kraft-osäker,
metall-nervös,
stålfadd,
vek-bjässe,
skör-hata,
framåt-vek,
glädje-vag,
knädans-ledare,
nästan-klippa

Vadå kanske-matriarkat? Finns även kanske-patriarkat? Det avgörande ordet verkar vara om kvinnan eller mannen är kraft-osäker, beroende på om ordet "kanske" är ett osäkert ord, eller tvärtom: ett mycket fast och säkert ord: KAN SKE!

Den som förefaller vara en intellektuell bjässe eller en vek-bjässe och som rör sig i landet "KAN SKE", kanske i själva verket i sanning är en bjässe, en klippa eller en nästan-klippa om han är lite ödmjuk. 

Även knädans-ledare som vågar stå för hoppets budskap: "KAN SKE" är de bästa, de mest avgörande - de som skriver historia? Just i skrivande stund, känner jag mig glädje-vag, men ändå. Kan-ske det närmaste glädje och insikt jag kommer just nu.

Text från skrivarkurs (9): Bruksanvisningen - för att få igång mig i gryningen

Bruksanvisning: för att få igång mig i gryningen

En ilsken signal. Någon har startat larmet på bilen. Blodet rusar, ögonen irrar i mörkret. Var är byxorna?

Var är ljusknappen? Var är jag? I vilket rum är jag? Var är bilnyckeln och vem har snott foppatofflorna?

Maskineriet är i full gång. Jag rusar ut. Adrenalinet pumpar. Pulsen är på topp. Snabbt ute vid bilen. Jag låser upp. Larmet upphör att tuta, lamporna slutar att blinka.

En nattfjäril inne i bilen har utlöst larmet via en av kupéns sensorer. Fjärilen flög ut när jag öppnade bildörren.

Men jag är kvar och igångsatt. 

Lycka

 

Ölands raukar

 

Att bli den man är

"Jag förändras inte. Jag blir bara mera jag.”
(Joyce Carol Oates. )

Ord som öppnar för en djupare förståelse av vad utveckling egentligen är. Inte en resa bort från oss själva, utan hem. Hem till den vi alltid varit men kanske inte vågat vara fullt ut. Vi behöver komma hem. Till vår egen röst, våra egna behov, vår egen sanning. Till den vi alltid var.

(Marie på webbsidan blimeradu.se)

------------

Jag tror som skribenten ovan att vi behöver komma åter till det vår Fader skapade oss till från början. Att alla avlagringar av krav, skuld, förväntningar, skam gjort något med oss. En snedvridning, en vilsenhet som fört oss långt långt bort från den vi innerst inne är. Och att komma till denna insikt, hjälper oss att återvända till den vi verkligen är, den som Gud tänkt att vi kan vara. Att komma hem. Att komma tillbaka till Honom som är Klippan, Hälleberget, Sanningen, på vilken vi kan stå säkra och trygga. Och återbygga våra liv med Hans hjälp. 

Jesus berättar i Luk.15 om sonen som återvände hem från sitt exodus. Inte hem till kraven och skammen, utan till ett liv i gemenskapen med sin Fader och med sitt rätta jag. En av de vackraste och mest hoppfulla texterna i Boken. Ord som öppnar upp möjligheter för den som gått bort från sig själv. 

Vidare sade han (Jesus): "En man hade två söner.  Den yngre av dem sade till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Då delade han sin egendom mellan dem.  Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet.

 När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd.  Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin.  Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen gav honom något.

 Då kom han till besinning ("han kom till sig själv") och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl!  Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig.  Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare.  Och han stod upp och gick till sin far.

Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom.  Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son.  Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter.  Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira,  för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.

..................

Välkommen hem!

Vi skådar in i frihetens lag

Den gode mannen och halvbrodern till Jesus ger oss i sitt brev (Jakobs brev 1:25) ett uttryck som jag funderat mycket över den senaste tiden. Han skriver om att "vi skådar in i frihetens lag", och det uttrycket sätter igång mina hjärnceller - och de associerar fritt åt olika håll.

1. frihetens lag - i juridisk mening måste betyda att denna lag handlar om frihet, helt enkelt. Frihet i tankar och sinne, i liv och leverne, i nuet, dået och framtiden. Att få leva sitt liv i frihet: det finns ingen fördömelse för den som är i Kristus Jesus. Att kunna leva utan skuld och skam. Jag tror att det är många som lever utan skuld, men de lever med skam. Och de som äntligen blivit kvitt sin skuld, kanske är än mer benägna att leva med skam. Hoppas jag har fel. Löftet gäller oss alla: vi skådar in i frihetens lag.
   
   
2. frihetens lag - begreppen saltlag, ättikslag och sockerlag, handlar i min värld om smaksättning och kulinariska upplevelser på hög nivå. Den som bemästrar lagen i köket, kan lyfta de enklaste råvaror till nya höjder. Och frihetens lag måste ju innebära att våra liv får smak, arom, upplevelser vi inte anat kunna vara möjliga att uppleva. Tack broder Jakob för dina ord om frihetens lag. Tänk också på att vår mat ska tillagas. Jag undrade alltid över - när jag var liten - vad det betydde att man skulle laga maten - var den trasig eller vad var problemet?
   
   
3. frihetens lag - vi tillhör ett frihetens lag. Vi tänker mest på lag som lagidrott, basketlag, fotbollslag, volleybollag, kricketlag, flick- och pojklag, bortalag och hemmalag. Oavsett vilket lag vi än talar om, så är idén med ett lag, att det finns en djup mening i att vi är tillsammans. Att det finns en bärande grund, en djupt rotad tanke och tro på det vi samlas kring och det skapas en laganda, ett dreamteam och vi får lagkamrater. 
   
   
4. frihetens lag - att vara till lags är inte alltid lätt och är inte alltid rätt. När något eller någon vill ta över ens liv och frihet att välja eller tänka, ska vi alltid vara skeptiska och på vår vakt. Ni är kallade till frihet, skriver vår vän Paulus. Och Gud har aldrig bett oss sluta tänka själva. När fri  tankeverksamhet ska åsidosättas och ersättas av en stark ledare eller ett tillslutet sammanhang, ska vi absolut reagera. Vi ska opponera oss och be vår Fader om nåden och kraften att vara oss själva, att vara dem vi i Kristus är. Inte det som någon annan anser att vi ska vara för att passa in. Kontroll och anpassning - låt oss inte gå in under detta. Det må låta hur fromt och andligt som helst - men jag hävdar att det är inte vår Faders väg eller vilja. Du är kallad till tankens och livets frihet. Håll fast vid den. Var inte till lags, om det innebär att du själv förintas. 

FRIHETENS LAG - den skådar vi in i. I Jesus. 

Ord att fundera över

Barnspråk, modeord och dialektalt vuxenspråk

åckejra

Internet of Things 

vett´inde

svällplugg

klipposören

hubb

laungalanns

övervänt

drajvinnen

bafatt

vettu

ändån

agil

Vad betyder orden?

Words don't come easy to me....

Om en fågel (3)

Jag gick från min första egna lägenhet, en liten enrummare med pyttelitet kök, med dusch/badkar i källaren. På väg till mitt jobb som ungdomsledare och fritidsledare i Korskyrkan i Nyköping. Vägen från min lägenhet ledde över Nyköpingsån med forsande vatten. En vacker morgon. Solen sken. Vattnet glittrade. 

När jag skulle passera över den trånga bron över ån, blev jag varse en brandbil med lång stege som stod nära vattnet vid ån, lite uppströms. Den långa stegen var aktiverad och hade riktats upp mot de översta delarna av alarna som vuxit sig så höga nära vattnet.  En brandman klättrade uppför stegen och jag såg inte först vad syftet med allt detta var. Men plötsligt såg jag en fiskmås som försökte flyga iväg från trädets krona, och bort från brandmannen som närmade sig och kom alltmer och oroande nära. 

Jag stannade och betraktade hela dramat på håll, i solljuset och värmen, och insåg att fiskmåsen betedde sig underligt. Den flaxade bara med ena vingen. Den andra vingen rörde sig inte. Och det ledde till att den bara kom iväg en bit, men måste nödlanda på en närsittande gren igen och igen. Jag tänkte att den måste ha brutit ena vingen, och därför inte kan flyga ordentligt. Och det visade sig vara både osant och sant. 

Måsen hade ingen bruten vinge, men hade bara en vinge som den kunde flyga med. Den andra vingen - såg jag efter en stund - hade snärjt in sig i en fiskelina och orsakade denna katastrof för måsen. Ibland händer det att fritidsfiskare med kastspö, svingar sitt spö och ska kasta ut sitt fiskedrag och det hamnar helt fel, så att draget fastnar i ett träd på den ena eller andra sidan av ån. Och lyckas inte få draget att släppa. Vad gör man då? Enda alternativet är att skära av linan och låta draget och linan liksom hänga kvar i grenen och i luften. Måsarna kommer och flyger fritt, och det händer då ibland - som hade hänt här vid Nyköpingsån - att en vinge snärjer in sig i den nästan osynliga fiskelinan eller fisketråden - oftast genomskinliga. Och ju mer rädda och hysteriska de blir - måsarna alltså - desto mer snärjer de in sig i tråden. 

Att flyga med en vinge är mycket svårt. Att flyga med en vinge, och den andra sitter fast i en än så tunn och genomskinlig tråd - är omöjligt. Utgången är tragisk.  

Att sitta fast i relationer, vanor, tänkesätt, beroenden, skuld, skam - det gör något med mig. Att liksom leva “till hälften”, istället för 100%. Vissa delar och områden är öppna och fungerande, andra är låsta och stängda. Tyvärr är det nog så att utgången för för olika personer ser väldigt olika ut. Jag kan tänka mig att några hittar ut från det inlåsta läget - på ett eller annat sätt. Andra hittar aldrig ut. Men vem är jag att bedöma vem som “hittat ut” eller är kvar i “det inlåsta” ?  

Prästen bad: Gud, hjälp oss med relationer som gör oss trötta och tomma.

Hur det gick för måsen den där soliga morgonen i Nyköping, vet jag inte. Vad jag däremot vet är att dramat fick mig att tänka och känna och bedja: Herre låt ingenting binda de vingar, vilka du en gång har givit till mig. Giv att jag fri över jorden mig svingar, lever och sjunger allenast för dig. (Lina Sandell)

Om en fågel (2)

Joggingpasset den där dagen blev 1 mil långt. 5 km åt ena hållet, och samma väg tillbaka. Det var fram emot kvällningen, så sommarsolen stod lågt i väster när jag passerade bron över till grannön, som leder i riktning mot fastlandet. Vändpunkten för löpningen nåddes, jag drack lite och stretchade innan jag påbörjade retursträckan. 

Efter 8 km var jag tillbaka där bron började. Jag sprang på vänstra sidan för att möta trafiken på den smala vägen och bron. På vägräcket satt en sädesärla som såg mig komma och började flyga i samma riktning som jag sprang. De är lite ryckiga i sitt sätt att flyga och liksom studsar upp och ner i en märklig vågrörelse. Den stannade till på vägräcket igen och väntade in mig. Så upprepades fågelns rörelse gång på gång. När jag närmade mig, flög den längs räcket och landade en bit längre fram, och när jag kom nära, gjorde den om proceduren igen. Bron är ca 500 meter lång, så det blev ett antal sådana korta flygningar. 

När jag förstod vad som  skedde, reagerade jag med en lågmäld tanke som slog rot inom mig. Jag sa: kära sädesärla, lär mig flyga med mina egna vingar. Sedan flög den en bit till. När bron sedan närmade sig marken på ön, flög den åt annat håll och jag såg den inte mer. Ungefär som Noa och duvan som flög ut från arken, när den strandat på Ararats berg.

Vad hände med mig där och då? Vet inte, men fågeln fick mig att tänka till. Och tänker, det gör jag fortfarande. Att flyga med egna vingar. 

Om en fågel (1)

Fågeln var där, på vår balkong. Nedersta våningen på trevåningshuset i Södertälje. Fåglar kommer ibland till balkongräcket innan de flyger iväg med rasande fart när de ser en människa innanför fönstren bredvid balkongdörren. Men inte den här. Den stannade. Och den satt inte på balkongräcket. Den stod liksom still på betonggolvet. När vi öppnade dörren, flög den inte iväg. Den tog bara några förskräckta steg bakåt, som om den inte hade förmågan att flyga bort. Jag kände inte till vad alla fåglar hette på den tiden - det gör jag fortfarande inte - men när jag nu efter så många år tänker på den där fågeln, och dess färger och storlek, så kan jag tänka mig att det nog var en björktrast. En björktrast på en balkong, och den flög inte iväg när vi kom ut till den. Konstigt. 

Den liksom sprang några steg innan den stannade. När någon av oss i familjen närmade sig, sprang den åt ett annat håll och stannade, tittade på oss. Den sprang till och med in över tröskeln till vardagsrummet. Bara en meter in. Stannade. Tittade på oss. Lät ingenting. Såg inte rädd ut. Den såg bara frågande ut (om nu fåglar kan se rädda eller frågande ut). Näbben var stängd hela tiden. 

Pappa böjde sig ner och tog upp fågeln i sin hand. Jag minns inte riktigt, men jag tror han hade en kökshandduk runt fågeln för att inte skada den, och fågeln verkade inte bli särskilt rädd. Den var så stilla i hans hand. 

Med den lediga handen försökte pappa öppna den stängda näbben, och efter en stund gav fågeln med sig och näbben öppnade sig. Då såg vi alla något märkligt. Innanför näbben satt det något rakt och konstigt, som en pinne, ungefär lika tjock som mitt långfinger är nu. Pinnen, eller om det var en rabarberstjälk, började strax innanför näbben och inåt, så vi såg inte slutet på den. Vi tittade alla på varandra, pappa, mamma, min lillebror och jag, och tänkte: vad gör vi nu? Pappa visste på råd. När näbben var öppen tog han tag i den där - vad det nu var - med tummen och pekfingret och nöp till ordentligt. Började långsamt dra ut stjälken ur fågelns mun (eller gap) och fick ut en decimeterlång stjälk ur fågelns gap. Vi tittade igen på varandra, och undrade “vad händer nu?”. Fågeln tittade på oss när pappa satte ner den på vardagsrumsgolvet, tog några hoppande steg ut över balkongtröskeln och började flaxa med vingarna, och lyfte från golvet, vingarna bar, och den gav ifrån sig ett läte som vi kände igen. Ingen skönsång, med det lät som det skulle. 

Fåglar ska inte förskräckta sitta stilla på ett betonggolv. Fåglar ska ju flyga och låta som den fågel de är. Den blev befriad från det som hindrade den att vara det den var (är). 

Franciskusbönen

Herre, gör mig till ett redskap för Din frid.

Där hatet gror, låt mig så kärlek,

där oförrätter begåtts, förlåtelse,

där misströstan råder, hopp,

där mörker utbreder sig, ljus,

där bedrövelse härskar, glädje.

O, Gudomlige Mästare,

tillstäd att jag icke må trakta lika mycket

efter att bli tröstad som att trösta,

att bli förstådd som att förstå,

att bli älskad som att älska,

ty det är i givandet som vi mottaga,

det är när vi skänka förlåtelse som vi blir förlåtna,

och det är genom döden som vi födas till evigt liv.

                        -----------------------------

                        En annan version:

                        -----------------------------

Herre, gör mig till ett redskap för din frid.

Där det finns hat,

låt mig bringa kärlek.

Där det finns överträdelser,

låt mig bringa nåd.

Där det finns splittring,

låt mig bringa enhet.

Där det finns villfarelse

låt mig bringa sanning.

Där det finns tvivel,

låt mig bringa tro.

Där det finns förtvivlan,

låt mig bringa hopp.

Där det finns mörker,

låt mig bringa ditt ljus.

Där det finns modlöshet,

låt mig bringa glädje.

O, Mästare, att jag må söka inte så mycket att bli tröstad som att trösta,

inte så mycket att bli förstådd som att förstå,

inte så mycket att bli älskad som att älska.

Ty det är genom att ge som man får,

Det är genom att glömma sig själv som man finner rätt,

Det är genom att förlåta som man blir förlåten,

Det är genom att dö som man uppstår till det eviga livet.

--------------------------------

Kronprinsessan Victoria läste denna bön vid kung Haralds begravning i Oslo domkyrka.

Du är tillräcklig

Vi (alla som prenumererar på hennes nyhetsbrev Omtankar) fick denna hälsning från Marie (webbsida: blimeradu.se):

Du är fortfarande tillräcklig även om du:

• inte orkar eller förmår
• missar målet
• faller tillbaka i gamla spår
• skjuter upp och förhalar
• inte vågar ta steget
• varken är bäst eller främst
• inte blir uppskattad
• gör din omgivning besviken.
  

Du är tillräcklig oavsett.

Tack Marie. Orden tar sig rakt in i hjärtat - på ett behagligt sätt. 
Andas ut och andas in. 

Flyg med dina egna vingar.

Bollywood

Bollywoodfilmer är det populära namnet på den indiska filmindustrin som har sitt centrum i Mumbai (tidigare Bombay, därav den initiala bokstaven B).  

Termen "Bollywood" är en sammanslagning av Bombay och Hollywood. Industrin producerar hundratals filmer varje år och är en av de största filmproducenterna i världen.

De är världskända för sina påkostade och färgsprakande sång- och dansnummer, romantiska melodramer och blandningar av action, komedi och drama.

Kännetecken för Bollywood

Sång och dans: Många filmer är musikaler. Dansnumren är ofta stora, koreograferade produktioner och musiken släpps ofta långt innan filmen har premiär för att bygga upp intresset.

Känslosam handling (Masala): Ordet "Masala" (efter den indiska kryddblandningen) används för att beskriva filmer som blandar högt och lågt, action, tårar, skratt och romantik i en och samma berättelse.

Längd: Filmerna är ofta långa, vanligtvis mellan två och tre timmar, och inkluderar ofta en paus (intermission).

Språk: Dialogerna är oftast på hindi, men det är mycket vanligt att engelska ord och fraser blandas in.

(källa:  (Wikipedia))

Höst vid Stockholms stadshus

 

Lyckan

Skuggan bevisar att det finns ljus

 

Sitting Bill

 

Hjärtat har skäl som ej tanken känner

Citatet ”Hjärtat har sina skäl, som förnuftet inte vet något om” (ofta översatt som "hjärtat har skäl som ej tanken känner") myntades av den franske filosofen, matematikern och fysikern Blaise Pascal (1600-talet). 

Bild från pixabay.com

Det härstammar från hans kända verk Pensées (Tankar), som gavs ut postumt år 1670.

Vad betyder det?

Känsla mot logik: Pascal menade att mänskliga beslut, tro och relationer inte alltid kan förklaras med strikt logik eller vetenskapliga argument.

Intuitiv insikt: Hjärtat representerar en djupare, intuitiv form av vetskap som förnuftet (tanken) inte har tillgång till.

Tro och kärlek: Han använde det framför allt för att förklara kristen tro och kärlek, områden där rationella argument ofta faller kort.

(källa: Gemini)

Listersjöarna

Kretiner

Ordet kretiner (singular kretin) är ett äldre och nedsättande ord för en person med en grav psykisk och fysisk utvecklingsstörning, eller i vardagligt språk som ett skällsord för någon som anses dum eller obegåvad (jämför med ord som idiot eller fåne).

Bakgrund och ursprung

Medicinskt ursprung: Ordet kommer från sjukdomstillståndet kretinism, vilket är en historisk term för medfödd brist på sköldkörtelhormon (hypotyreos) som obehandlad leder till dvärgväxt och svår utvecklingsstörning.

Språkligt ursprung: Det härstammar från franskans crétin, som i sin tur kommer från en dialektform av ordet för "kristen" (chrétien) – en antydan om att de drabbade, trots sin brist på förstånd, ändå räknades som människor och kristna själar.   

(källa: Wikipedia)

Roligt citat ur den läsvärda kriminalromanen Skördebarn (Rosenfeldt): 
Henriks sysslingar, Ray och Roy. Eller Dum och Dummare som han och Linda kallade dem efter filmen med samma namn. Fullt så korkade som Jim Carreys och Jeff Daniels rollfigurer var inte Ray och Roy, men de var bra mycket närmare dem än ett Mensamedlemskap om man säger så. Henriks far hade aldrig stuckit under stol med att han tyckte att kusinbarnen var kretiner, skyllde det på att deras föräldrar var kusiner, men det var naturligtvis möjligt att de stått bakom en vägg när Gud delade ut hjärnor även utan det släktskapet.  

Enrak

Ordet enrak (eller enraker, enrack) betyder envis, tjurskallig eller oresonlig.

Fakta om ordet

Betydelse: Att vara väldigt hårdnackad, svår att rubba eller omedgörlig. Det kan även betyda att någon är lättstött, arg eller elak.

Dialektalt: Det är ett äldre eller dialektalt ord som främst har använts på vissa håll i Sverige, till exempel i Västergötland.

Alternativ form: Ordet uttalas eller skrivs ibland som erak eller enrack.

(källa: Wikipedia)  

Hoppet i Sagan om ringen, lyser som en diamant mot en mörk bakgrund i Fagersta

En vacker och finstämd minnesgudstjänst i Fagersta igår (finns att se på svtplay). >>Klicka här!
En av ungdomarna i samlingen läste från Ps. 139:9-12, som lyder, och som lyser:  

Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.  Säger jag: "Låt mörker täcka mig och ljuset bli natt omkring mig", så är inte mörkret mörkt för dig. Natten lyser som dagen, mörkret är som ljuset.

Annie Lennox' sång Into the west sjöngs. Den avslutar filmen Sagan om Ringen. Lyssna på den i stilla betraktande. Vacker och stark. Hoppfull. När vi lyssnar, tänker vi på och ber för anhöriga och vänner till de drabbade i Fagersta. 

Ariadnetråd

En ariadnetråd är en metafor för en ledtråd eller ett räddningsmedel som hjälper en person att hitta en utväg ur en svår, rörig eller invecklad situation.

Ursprung och Betydelse

Uttrycket kommer från den grekiska mytologin:

Myten: Kunga­dottern Ariadne på Kreta gav hjälten Theseus ett trådnystan.

Labyrinten: Theseus fäste tråden vid ingången till Minotauros labyrint.

Räddningen: Med hjälp av tråden kunde han hitta ut igen efter att ha besegrat odjuret.

Användning i Språket: Används ofta bildligt i texter om vetenskap, filosofi eller deckargåtor.
Syftar på den röda tråd eller det logiska resonemang som leder fram till en lösning.

(källa: Wikipedia)

Flest vita tangenter, ta det piano

Ett fullstort piano har 52 vita tangenter och 36 svarta tangenter, vilket blir totalt 88 tangenter.

För övrigt vill jag tillägga; om livet är som ett piano,
med vita och svarta tangenter, så är det djupt
hoppfullt att de vita tangenterna är flera än de svarta.

Tangenternas fördelning

Vita tangenter: 52 stycken (grundtonerna A till G).

Svarta tangenter: 36 stycken (halvtonsteg med förtecken).

Totalt: 88 tangenter fördelade på drygt sju oktaver.

Ett standardpiano har 88 tangenter eftersom det täcker hela det frekvensomfång som det mänskliga örat kan uppfatta som tydliga toner.

Historien och fysiken bakom valet ser ut så här:

Tidiga instrument: Pianots föregångare (som cembalon) hade bara runt 60 tangenter (ca 5 oktaver).

Kompositörernas krav: När Mozart, Beethoven och Liszt skrev mer avancerad musik krävde de ett större omfång för att kunna uttrycka sina idéer.

Steinway satte standarden: År 1887 introducerade den kända pianotillverkaren Steinway det första pianot med 88 tangenter. Detta blev snabbt industristandard för alla tillverkare.

Det mänskliga örats begränsningar

De lägsta tonerna: 

Den lägsta tonen (ett djupt A) vibrerar med ungefär 27,5 Hz. Går man lägre uppfattar det mänskliga örat bara ett mullrande brus eller en rytm, snarare än en ren musikalisk ton.

De högsta tonerna: 

Den högsta tonen (ett högt C) vibrerar med runt 4 186 Hz. Går man högre blir ljudet ett extremt vasst, obehagligt pip som saknar musikalisk kvalitet.

Piano betyder svagt, långsamt, våning/plan eller flat på italienska, beroende på sammanhang.

Olika betydelser

Inom musiken: Betyder det "svagt" eller "lågt" (därav musiktermen i Musicca). Det fullständiga namnet på instrumentet piano är egentligen pianoforte, som betyder "svagt och starkt".

Som vardagligt uttryck ("ta det piano"): Betyder det att ta det lugnt.

Byggnader: Gäller det våning eller plan (till exempel piano terra, betyder det bottenvåning).

(källa: Gemini)

Text från skrivarkurs (8): Jag var - jag blev

Jag var. Jag blev.

Jag var en vandrare, gick i sol, gick i regn. Ibland jag stannade, under sol på en äng. ♬🎝♬🎝🎶

När jag gick i regn blev jag först fuktig - fukten under armarna var inte det värsta - sedan blev jag våt, slutligen dyblöt. Nästa tillstånd vill jag inte ens tänka på: drunknad.

Jag är - jag var - jag vore - jag har varit - jag hade varit - jag kommer att bli - jag blidde - jag blev.

I boken Tisdagarna med Morrie berättas det att författaren Mitch Albom får frågan av sin vän, professorn i sociologi, döende i ALS:  har du blivit den du vill vara? 

Jag var. Jag blev. Jag är. 

Text från skrivarkurs (7): Kommer - och går

En pilgrimsvandring

Åsikter kommer

åsikter går

aldrig kan detta förklaras

Drömmarna kommer

drömmarna går

aldrig kan detta förhindras

Pulsslagen kommer

pulsslagen går

aldrig kan detta förkastas

Tidevarv kommer

tidevarv går

aldrig kan detta förringas

Sorgerna kommer

sorgerna går

aldrig kan detta förändras

Tungsinnet kommer

Män på en gata i Paris

tungsinnet går

aldrig kan detta förskönas

Svaren kommer

svaren går

aldrig kan detta förenklas

Glädjen kommer

glädjen går

aldrig kan detta fördärvas

Insikten kommer

insikten går

aldrig kan detta förnekas

Text från skrivarkurs (6): Ordpar - mjuka och hårda ord

Ordpar: välj av dessa mjuka och hårda ord, skapa nya, sammansatta ord:
mossa, dy, dun, moln, kram, vadd, sammet, päls, fluff, humla, videung, stum, mule, valp, gryning, kudde. 
Ishacka,  glas, näbb, ångest, motstånd, järn, betong, hat. 

1. Betong-kram: På TV ser jag världsledare som avskyr varandra och som ändå kindpussas och ger en stel, armerad betong-kram.

2. Järngryning och hatkudde: Järngryningen kom till mig, den var hård, som en objuden gäst, en inbrottstjuv, en hård, sträv kylig inkräktare - omgiven av gryningsljus. Det kändes denna morgon som om jag “vilade” mitt huvud på en hatkudde. Gryningsljuset. Så vackert, men lömskt. 

3. Vaddångest: den håller en i sitt isolerande grepp. Man hör inget, känner inget. Eller rättare: man känner massor, men hittar inte igenom den. Vadden täpper till. Vadden bedövar. Vadden måste varsamt avlägsnas av en hjälpande hand. Vems hand? Guds? Samtalskamratens? Vännens? En annan medmänniska?

4. Sammetsnäbben: Sammetsnäbben har talat. Jag har mött två sorter: en vass, i sammet inbäddad näbb med blixtsnabba repliker, och denna dag: augusti-konsert ute i solen, i stolen, på berget, med varma koppen i handen och alla sammetsnäbbar som kvittrade och sjöng när det som mest glittrade i vattnet på innergården. Blåmes, talgoxe, pilfink - som tack och lov inte lärt sig att knipa näbb ända till kl. 10!

Knäppare kan ingen vara

Knäppare kan ingen vara

än en modern människoskara

tryck på knappen

och det händer

bli en mångsysslare

gör inte en sak i sänder.

Du kan trycka, tycka, trycka

leder knappast till nån lycka

ditt sinne fylls då 

utav mångfald

vilsen och splittrad

men känner dig utvald.

I själva verket blir det motsatt:

ditt inre rusar 

och du ej hinner

att hjärtat följa,

att inåt lyssna

och du själv 

bara försvinner. 

Två blir en (ett)

De tu skola varda ett.

 
Fick bilden av en vän.

Att vila i tonerna: Spiegel im Spiegel

Att släntra och få ta emot dagen med öppen famn

njuta av kaffets smak och arom och värme

ta in tonerna från "Spiegel im Spiegel" i 9 minuter

naket pianospel, en darrande cello gör något med mig

tysta röster ropar inom mig

om lugnet, tystnaden, den inre kompassens nål som pekar åt rätt håll

inte bortåt vägen

inte någon annanstans

utan nu och här - lika värdefullt som då eller sen eller bort

Att lyssna till tonen

lägga bort de andra tonerna

lyssna inåt, inte de utifrånkommande tonerna,

vad viskar den evige Anden, Hjälparen, just nu

Den lågmälda tonen ger mitt liv ett djup, som når längre än min fruktan,

når djupare än min rädsla,

når högre än det synliga

bortom det rimliga

bortom det osynliga

en tyst och ljudande ton

tondövhet

som är ett resultat av alltför många toner, alltför mycket ljud,

en reaktion på tempo, volym.

den tysta tonen, som enbart kan höras om jag lyssnar noga, i avskildhet,

kan återskapa förmågan att kunna lyssna in tonen,

och tondövheten kan ersättas av ett lugnt inlyssnande.

Skörden är mogen

Paus-musik

 Ole Paus sjunger: O, Bli Hos Meg

Läs om denne norske skald, klicka >>här!

Sissel sjunger denna sång av Ole Paus,
en av hans totalt över 800 sånger:

Ofullkomlig

Lovsång till bromsen

chatGPT skapade bilden

Jag tackar dig för bromsen

som får mig att inse

att speed och hastighet inte är allt

utan att stilla sig är viktigare

än att hålla hög fart.

Jag tackar dig för bromsen

till vänster om gasen

som finns där och som inte

är en frestelse

utan en möjlighet

som när som helst är villig

att tjäna till mitt bästa.

Jag tackar dig för bromsen

nödbroms, färdbroms, handbroms, fotbroms eller parkeringsbroms;

kärt barn har många namn,

och för mig är färdbromsen

den allra viktigaste.

Jag tackar dig för bromsen

som tyst och stilla

alltid åker med,

alltid är redo,

alltid lika viktig,

alltid lika avgörande för

den lyckliga resan och dess

lika lyckliga slut.

(första gången publicerad 2018)

Bekännelse av tron - detta är den tro jag har och vill dela med mig av

Jag tror på en Gud, som är helig och varm, som ger kampglöd och identitet, en helande Gud som gör trasigt till helt, som stärker till medvetenhet. 

Jag tror på en Gud, som gråter med mig, när jag gråter så allting är gråt, en tröstande Gud som kan trösta likt den, som väntar tills gråten gått åt. 

Jag tror på en Gud, som bor inom mig och som bor i allt utanför, en skrattande Gud som vill skratta med mig, som lever med mig när jag dör.

(Text: Christina Lövestam, Psalm 766 i Svenska psalmboken med tillägg.)

Jag tror på en Gud som är helig och varm är en svensk sjungen trosbekännelse och psalm med text skriven 1980 av prästen Christina Lövestam, med musik komponerad 1983 av pastorn Jan Mattsson i Equmeniakyrkan. Textens andra vers bygger på Jesaja 51:12 och Andra Korintierbrevet 1:4 och tredje versen på Psaltaren 139:5. (källa: Wikipedia)