Ballistisk

Ballistik (grekiska ba'llein, "kasta") är läran om kastade kroppars eller med skjutvapen avfyrade projektilers rörelse i lufthavet. Beträffande eldvapen innefattar ballistik även läran om projektilers rörelse inom vapnet. Jfr. ballistisk raket.

Historia

Den förste som studerade projektilers rörelse lär ha varit Tartaglia, som under 1500-talet kom fram till att den största teoretiska skottvidden erhålls om avfyrningsvinkeln är ca. 45°. Om man räknar med luftmotstånd får man dock den längsta praktiska skottvidden runt 43--44°. Galileo Galilei visade 1638 att om projektilen rör sig i ett lufttomt rum och endast påverkas av tyngdkraften, kommer rörelsen att följa en parabelbana, en så kallad ideal kastparabel. Om ingen gravitation verkade på projektilen skulle denna kurva vara en rät linje. Men luftmotståndet påverkar banrörelsen, och ju högre hastighet och ju större luftmotstånd desto mer avviker banan från den ideala ballistiska kurvan. Även andra vetenskapsmän såsom Euler, Poisson, Piobert och Didion har sysselsatt sig med ballistikens teori. (Se kulbana för mer historik).

Eftersom man inte lyckats finna någon allmän lag om luftens motstånd har beräkningarna varit svåra att utföra. Men med dagens datorer kan de emellertid utföras snabbt och noggrant.

(källa: Wikipedia)

Skillnaden mellan en målstyrd robot och en ballistisk robot är alltså, att den förra har ett inbyggt styrsystem, och den ballistiska styrs av kraften i uppskjutandet, riktningen den har vid uppskjutandet och de krafter som påverkar dess bana (väder, vind, gravitation m.m.). Det betyder att ballistiska robotar är mycket oförutsägbara när det gäller VAR de träffar marken. 

(källa: Wikipedia)