Jag gick från min första egna lägenhet, en liten enrummare med pyttelitet kök, med dusch/badkar i källaren. På väg till mitt jobb som ungdomsledare och fritidsledare i Korskyrkan i Nyköping. Vägen från min lägenhet ledde över Nyköpingsån med forsande vatten. En vacker morgon. Solen sken. Vattnet glittrade.
När jag skulle passera över den trånga bron över ån, blev jag varse en brandbil med lång stege som stod nära vattnet vid ån, lite uppströms. Den långa stegen var aktiverad och hade riktats upp mot de översta delarna av alarna som vuxit sig så höga nära vattnet. En brandman klättrade uppför stegen och jag såg inte först vad syftet med allt detta var. Men plötsligt såg jag en fiskmås som försökte flyga iväg från trädets krona, och bort från brandmannen som närmade sig och kom alltmer och oroande nära.
Jag stannade och betraktade hela dramat på håll, i solljuset och värmen, och insåg att fiskmåsen betedde sig underligt. Den flaxade bara med ena vingen. Den andra vingen rörde sig inte. Och det ledde till att den bara kom iväg en bit, men måste nödlanda på en närsittande gren igen och igen. Jag tänkte att den måste ha brutit ena vingen, och därför inte kan flyga ordentligt. Och det visade sig vara både osant och sant.
Måsen hade ingen bruten vinge, men hade bara en vinge som den kunde flyga med. Den andra vingen - såg jag efter en stund - hade snärjt in sig i en fiskelina och orsakade denna katastrof för måsen. Ibland händer det att fritidsfiskare med kastspö, svingar sitt spö och ska kasta ut sitt fiskedrag och det hamnar helt fel, så att draget fastnar i ett träd på den ena eller andra sidan av ån. Och lyckas inte få draget att släppa. Vad gör man då? Enda alternativet är att skära av linan och låta draget och linan liksom hänga kvar i grenen och i luften. Måsarna kommer och flyger fritt, och det händer då ibland - som hade hänt här vid Nyköpingsån - att en vinge snärjer in sig i den nästan osynliga fiskelinan eller fisketråden - oftast genomskinliga. Och ju mer rädda och hysteriska de blir - måsarna alltså - desto mer snärjer de in sig i tråden.
Att flyga med en vinge är mycket svårt. Att flyga med en vinge, och den andra sitter fast i en än så tunn och genomskinlig tråd - är omöjligt. Utgången är tragisk.
Att sitta fast i relationer, vanor, tänkesätt, beroenden, skuld, skam - det gör något med mig. Att liksom leva “till hälften”, istället för 100%. Vissa delar och områden är öppna och fungerande, andra är låsta och stängda. Tyvärr är det nog så att utgången för för olika personer ser väldigt olika ut. Jag kan tänka mig att några hittar ut från det inlåsta läget - på ett eller annat sätt. Andra hittar aldrig ut. Men vem är jag att bedöma vem som “hittat ut” eller är kvar i “det inlåsta” ?
Prästen bad: Gud, hjälp oss med relationer som gör oss trötta och tomma.
Hur det gick för måsen den där soliga morgonen i Nyköping, vet jag inte. Vad jag däremot vet är att dramat fick mig att tänka och känna och bedja: Herre låt ingenting binda de vingar, vilka du en gång har givit till mig. Giv att jag fri över jorden mig svingar, lever och sjunger allenast för dig. (Lina Sandell)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar