onsdag 31 juli 2013

På väg

Sitter just nu, denna onsdag, på Hotel Connect vid Skavsta flygplats efter övernattning här på hotellet/vandrarhemmet som ligger 75 m från flygplatsen. Helt ok standard för att vara vandrarhem med frukost. Rent och snyggt, modernt och ljust. Jag är nu 3 dagar i Nyköping för att hälsa på "gamla" kompisar och vänner. Roligt. 

Jag har varit på resande fot sen förra onsdagen och det känns som en evighet. Det har varit en resa, inte bara i geografiskt avseende, utan ännu mer i inre avseende. Jag har varit i Orsa i Dalarna på återträff på en skola där jag gick i min ungdom. Jag flyttade hemifrån Södertälje till Orsa när jag var 17 år och tog klivet ut i vuxenlivet (på flera sätt). Nu återupplevde jag platsen, stämningen, miljön, byggnaderna, minnena, människorna. De som kom alltså. Det var många från 60-, 70-, 80- och 90-talet som kom, men ganska många kom inte. Jag förstår att det finns många orsaker till att man inte kom tillbaka. Livet bjuder så mycket som vi inte räknar med när vi är unga. De som ändå kom - de kom också av särskilda skäl. Precis som jag. Det var SÅ roligt, SÅ givande, SÅ berörande att träffa alla vänner och kompisar, många med respektive. Jag ångrar inte resan. Tidsresan, den inre resan, den yttre resan med så många soliga dagar, skratt och gråt, glada och sorgsna ögon, befriande kommentarer och delgivning av vad livet inneburit för var och en. 

Jag sitter nu här vid Skavsta flygplats i lobbyn och skriver. Jag är glad för de underbara dagar som ligger kvar inom mig, ögonblick som likt diamanter blivit putsade och blänker så vackert och levande och livgivande i solljuset som finns här utanför väggen.

Tack för den vecka jag fått uppleva. Så länge jag har minnet i behåll, kommer jag inte att glömma den. Och tack till alla er som var med och som bjöd på er själva, delade med er av livet och allt det ni varit med om under alla år. 

tisdag 23 juli 2013

Värme och kyla




En vän är krönikör i tidningen Dagen och han skrev förra veckan om vårt behov av värme. Läs krönikan i sin helhet: http://www.dagen.se/kronikor/gastkronika/ulf-sundkvist-en-varm-vind-full-av-hopp/

En mycket välformulerad krönika med förankring i verkligheten.

Ett passande tema så här i den varmaste julimånaden på många år. Det handlade om spänningsfältet mellan det mänskliga och det politiska som kom till uttryck när vi träffade en f.d. kommunalpolitiker i Karlskrona. Läs krönikan själv, så förstår du.

Det är märkligt med värme, stark värme; den triggar igång en massa processer i kropp och själ. Vi blir mer avslappnade, mer uppknäppta, mer “sydeuropeiska” här uppe i norden. Vi åker till badstränder och vi svalkar oss gärna med en glass, vi får nya gemensamma samtalsämnen: temperaturen i vattnet, i luften, vinden som drar förbi, “ska molnen ta den här vägen?”, det uteblivna regnet och de gula gräsmattorna, den nya glassorten, hur ska man skydda små barn från solens strålar, “när kommer algblomningen?” och många fler frågor. Frågor som vi inte tar upp lika frekvent en regnig sommar eller i oktober.

Vi behöver värme. En varm samtalston. En varm umgängeston. Vänliga ord och uppmuntrande tillmälen. Man mår så bra av det och man påverkas själv till att vara likadan: öppen, generös och omfamnande.

På torsdagen före midsommar var det Lövmarknad i Karlskrona och den dagen stod luften stilla. Torget var fyllt av försäljare och marknadsstånd - och människor! I alla åldrar. Jag kan säga att det räckte med att lyfta armarna, så kom det svettpärlor i pannan (och inte bara där). I väntan på mitt sällskap tog jag min tillflykt till Fredrikskyrkan, portarna stod öppna, och en välkomnande präst tog emot. Det var kyrkoherden Pamela som välkomnade besökare och delade ut lite broschyrer ämnade för turister. Det var SÅ skönt och svalt i kyrkan, så jag kunde inte låta bli att dela tanken med henne: “jag brukar uppskatta värmen i kyrkan, men idag uppskattar jag ännu mer kylan som råder här”. Hon tog det på ett bra sätt med ett befriande skratt och med glimten i ögat. Ibland måste vi få kyla, eller lite mer positivt uttryckt: svalka och befrielse från det tryck vi kan uppleva från krafter utanför oss själva (och nu syftar jag mest på den åskvärme och det tryck som vilade över torget den dagen).

Någon sa: "En vän är som ett glas friskt vatten". Tänk vad vi kan betyda för varandra. Och göra skillnad. Idag.


Mångubbens benvita glans...

Fullmåne ikväll...
Du skrattar åt mångubbens benvita glans,
som högt över tallen står...

söndag 21 juli 2013

Årets dag på havet

En tradition som återkommer en dag varje sommar är min kompis´ Stefans och min dag ute på havet. Vi packar vår kappsäck med engångsgrillen, kött att grilla, potatissallad, grönsaker, mazariner, kall dryck, muffins och kaffe. Förstås hänger badbyxor och badlakan också med i packningen. Kl. 9.30 åkte vi från hemmabryggan då havet låg i stort sett som en spegel och väntade på oss.

Från 15 grader i vattnet nådde vi in till sköna vikar med 19,8 grader istället och - enligt kompisen - helt ok badtemperatur. Och jag som de senaste dagar badat i just 15-16 grader kallt vatten, tyckte att dagens värme i vattnet var helt suveränt. Små, lätta moln över våra huvuden och framför allt: solen som värmde oss. Karlskrona skärgård inbjuder verkligen till härliga naturupplevelser. När vi åkte in i Nättrabyån blev vi ifattåkna av skärgådsbåten Axel (som syns på bilden).

När vi hade grillat köttet på Högholmen och ätit oss mätta, började jag småsjunga: “Små lätta moln, ser jag på min himmel, min himmel som är blå....” och Stefan började sjunga med. Vi skrattade och hade det allmänt väldigt skönt och avkopplande. Inga bekymmer. Inga orosmoln på himlen. Vi åkte runt i skärgården och in ibland Karlskronas småöar som staden är byggd på: Trossö, Långö, Saltö, Pantarholmen, Hästö, Vämö, Ekholmen, Björkholmen, Dragsö, Stumholmen, Verkö, Ringö m.fl. En spännande idé som Karl XI fick en gång i världen, år 1680; att bygga en stad på öar ytterst i skärgården.

Det är skatter som ligger väldigt nära: havet, skogen, himlen, vänskapen, sången, poesin och det är en stor förmån att få uppleva detta så enkelt och naturligt. Årets dag på havet.



fredag 19 juli 2013

Strandkanten


Sitter i solen vid den strandkant där mina barn lekt som små. De har badat, simmat, hoppat och dykt, fångat spigg med håv och samlat dem i en hink med lite stenar och sjögräs. Nu är det "nya" barn här, andras barn och barnbarn som springer runt och bluddrar och leker. Hink och spade, strandkant, sand, små stenar som glittrar och sjögräs och vasstrån som prydnad. Det är ovärderligt för barnen. Skatter som är förborgade för oss som "stelnat till män" som diktaren skrev en gång.

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land
detta land är ett regn och en pöl
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland
och dom glider så fint utan köl

Där går en flicka, som samlar på stenar
hon har en miljon
Kungen av träd sitter stilla bland grenar
i trädkungens tron

Där går en pojke som skrattar åt snö
Där går en flicka som gjorde en ö
av femton kuddar
Där går en pojke och allting blir glass
som han snuddar
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land
detta land är en äng och en vind
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand
och far bort på en svängande grind

Där går en flicka, som sjunger om kottar
Själv äger hon två
Där vid ett plank står en pojke och klottrar att
jorden är blå

Där går en pojke som blev indian
Där, där går kungen av skugga runt stan
och skuggar bovar
Där fann en flicka en festlig grimas
som hon provar
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land
detta land är en gård och ett skjul
Där sker det farliga tågöverfallet ibland
vackra kvällar när månen är gul

Där går en pojke och gissar på bilar
själv vinner han jämt
Fåglarnas sånger i olika stilar
är magiska skämt

Där blir en värdelös sak till en skatt
Där, där blir sängar till fartyg en natt
och går till månen
Där finns det riken som ingen av oss
tar ifrån dem
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket

(Olle Adolphson)

Båtarna guppar i den lilla hamnen, det höga gräset vajar för vinden, ganska kraftig vind idag - kulingvindar från sydost, endast 15 grader i vattnet. Har nog aldrig varit med om det den 19 juli någon sommar. Det brukar åtminstone ligga på18 grader minst. Cumulu cirrusmolnen ligger flera kilometer upp och ser ut som brudslöjor mot den klarblå himlen. Svalorna studsar fram och åter, upp och ner i sin flykt genom luften. Det ser så somrigt ut och jag vill inte vara utan detta. Det är sommar, det är ledighet, det är underbart. Kommer på det gång på gång.

tisdag 16 juli 2013

Reflektion

Samtalade med en god vän om reflektion. Vi reflekterade helt enkelt över ordet reflektion.

Reflexer kan vara impulsivt motoriska (t.ex. benet som sprätter iväg när doktorn slår den lilla klubben precis under knäskålen) eller inlärda (t.ex. att gå eller cykla). Reflex kan även vara när ljuset kastas tillbaka till avsändaren.

Reflektans handlar om hur stor del av det utsända ljuset som kastas tillbaka och hur mycket som absorberas av mottagaren.

På sommaren, under lediga stunder, finns tid och ork för att reflektera. Somliga gör det nog aldrig och andra gör det oftare. Varför gör man det? Någon uttryckte sig så här:

Reflektera för att:
  • Upptäcka dig själv - vem är du?
  • Bli medveten om dina egenskaper - vilka egenskaper styr mig?
  • Få distans till rutiner och invanda handlingar - kan jag göra på något annat sätt?
  • Pröva, ompröva och söka kunskap - vad har livet att lära mig?
  • Kunna handla i nya situationer - vid nästa vägskäl, vilken väg tar jag där?
Du reflekterar för att komma till insikt.
  • Vad kan du lära dig om dig själv och dina medmänniskor? 
  • Att reflektera är att ställa sig utanför sig själv och se på sig själv. Byta perspektiv en stund.
  • Att reflektera är att ta sig själv och sitt liv på allvar. Lägg gärna på ett leende när du gör det.
Lite sund självdistans är nyttig. Och precis som ordet reflektera kan innebära (att kasta tillbaka ljus), så kan reflektionen faktiskt kasta tillbaka ljus och möjligheter till dig.


måndag 15 juli 2013

Behovets barn

När vi var små, behövde vi hjälp med allt. Odiskutabelt. På alla områden. När vi blir gamla eller sjuka, kommer den tiden tillbaka.  Vi kommer att behöva hjälp, nästan (?) med allt. Igen.

Tiden däremellan, däremot, är vi självständiga och klarar oss rätt bra  utan hjälp från någon. Vare sig från människor eller osynliga krafter. Eller? 

Hur är det med sanningshalten i det jag skriver? Har det alltid varit så här eller är det ett nutida fenomen? Jag tror att människor i högre grad var beroende av andra förr. I  skogen, i lantbruket, med djuren, äldre släktingar bodde med sina barn och barnbarn och den här gränsdragningen som görs idag med dagis, förskola, skola, fritidsgårdar, PRO, åldringsboende m.m. påverkar våra naturliga relationer och skyddsnät. Allt detta bidrar till segregationen, avståndet, mellan oss människor. Vi behöver inte längre varandra på samma vis. 

Vår tid präglas av individualism och exklusivitet. Jag är mig själv nog. Vår strävan är att vara solitära, solokörare, oberoende av alla andra. Vår tids välsignelse. Och måhända vår tids förbannelse. Jag tror att denna vår exklusiva körfil i livet även gäller vår relation till och våra tankar om högre makter. VI behöver ingen hjälp utifrån längre, vi klarar oss själva. 

Jag skulle vilja tillägga: så länge vi mår bra och att våra liv inte drabbas av någon allvarlig förlust eller katastrof. Och katastrofer kan ha olika namn och dignitet. 

Igår satt jag en och en halv timme (minst) med en liten baby i famnen. Hon sov, log, ryckte till ibland, somnade om och såg väldigt avslappnad och trygg ut. Stunden var outtalbart fin och oförglömlig. Jag satt och pratade med Elin, ord som hon kanske inte uppfattade - möjligen som ett dovt muller i fjärran - men jag hoppas att  hon kände att det var ord som var fyllda av värme och omtanke. Hon är ett behovets barn. Precis som alla andra små barn. 

På något sätt anar jag ändå att t.o.m vi vuxna också  behöver hjälp - fast kanske inte med toabesöket eller att få i oss mat - men på andra sätt och på andra områden. Fast vi inte vill tillstå detta. Trots att vår stolthet säger oss något annat. "Skulle jag  behöva hjälp? Jag som är så stark, jag som är så självständig, jag som så länge stått på egna ben?" Vi har en resa att  göra, vi "vuxna" som blivit oberoende av allt och alla, innan vi inser att vi faktiskt behöver hjälp av andra människor och krafter utanför oss själva.

Behovets barn... Jag tror att vi alla tillhör den gruppen. Vare sig vi vill eller inte.




Två böcker



Två mycket spännande böcker för läsning i sommarvärmen!


Lars Keplers Eldvittnet och Jo Nesbös Huvudjägarna.

Det är svårt att göra annat när man väl börjat läsa dem...

söndag 14 juli 2013

I livets villervalla

I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll -

Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår -

Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind -

I livets villervalla
så nära vi gå -
men så fjärran från varandra
ändå.

(Nils Ferlin, 1930)

lördag 13 juli 2013

Eau de camouflage

"Eau de camouflage" är ett begrepp jag läste i Joe Nesbös bok Huvudjägarna.
Det är när man använder på tok för mycket deo, t.ex. före en anställningsintervju, för att
dölja besvärande nervositetssvettning...
Man försöker kamouflera något...
Bilden har jag gjort delvis alldeles själv.

fredag 12 juli 2013

Festivaldags

Festivaldags i skärgården på ön där jag bor. Bilar i en aldrig sinande ström tar sig söderut över bron, båtar från Ronneby och Karlskrona siktar på småbåtshamnarna för att få en lämplig bryggplats med övernattningsmöjlighet, bajamaja och goda båtgrannar. Det är musikfestival på ön denna helg. En festival som på några år vuxit från nästan 0 till att i år - enligt arrangörerna - locka till sig ca 7-8.000 deltagare. Storheter som Kim Larsen och Magnus Uggla är de stora publiknamnen denna gång.  Förra årets dragplåster var Loreen och Status Quo. Gamla och unga kommer och är med.  Och det blir en påtagligt intensiv känsla över  hela ön just denna helg. Många ö-bor är stolta över att just DERAS ö kommit att placeras på festivalkartan i Sverige. Att denna festival går bra, när t.ex. Hultsfredsfestivalen har lagts ner p.g.a ekonomiska problem, det ger en viss stolthet åt en ort. Den saken är helt uppenbar. "Jaha, bor du där - är det inte där den stora musikfestivalen är varje år i juli?" Såna kommentarer kan man få från folk som inte bor i Blekinge.

Jag funderar på vad det är som händer med dem som är  festivaldeltagare? Vad är den gemensamma nämnaren? Är de musiken, artisterna, själva festivalandet, maten, ölen, skratten, gemenskapen? Kanske är det flera faktorer. Och att vädret denna helg brukar vara helt  sagolikt gör ju inte saken ett dugg sämre. Just nu är klockan halv sju på kvällen och solen börjar dala en smula, men det är underbart i solen och i skuggan. Sitter just nu och skriver under mitt parasoll medan kycklingen grillas på utegrillen, potatisen bereds i ugnen, såsen produceras och sodastreamern får jobba för högtryck.

Det är behagligt att sitta här efter en solig dag vid sjön, 4 km löpning och 2 mil cykling, lite god läsning och barn som pratar och lilla barnbarnet som snarkar bredvid. 



Elins room

Vad säger bilden dig om du betraktar den en stund? Vad förmedlar den för känsla? Vilka tankar framkallar den hos dig? Vilka associationer föds och vilka reflektioner gör du? 


En bild säger mer än 1000 ord. Bilden är tagen i en barnkammare, men det har du nog redan räknat ut.

torsdag 11 juli 2013

Foton och bildtrötthet

Ett foto är ett fruset ögonblick brukar man säga. Fotot är omedelbart en del av historien. Det handlar om det som varit. Fruset låter lite väl kyligt för mig, men jag förstår vad som menas: på fotot har tiden stannat. Allt är exakt som det är, just då. Fotot har en berättelse att förtälja, en omkringstory som - om vi har tid och intresse - säkert kan få ta del av. Fotografer brukar vilja berätta om sina foton. Orsaken till att de tog just den bilden, just då och just där. Ibland är det bättre att inte höra fotografens berättelse om fotot, utan själv tänka till lite, titta på bilden igen och återvända gång på gång och uppleva att bilden har mer att berätta än bara det jag först ser.

Den enorma mängd foton som tas varje sekund runt om i världen med kameror och mobiltelefoner orsakar - tror jag - att bildens valör tas ner rätt så rejält. Vi blir “bildtrötta”. Vi kan omöjligt ge varje bild en rättvis behandling, helt enkelt på grund av tidsbrist. Därför blir det med det som med så mycket annat: ett ytligt bläddrande på datorskärmen eller i telefonen där bild efter bild blir en snabb resumé av en händelse eller ett möte. Det går inflation i bildvärdet.

Vad betyder ”fotografi”? Ordet fotografi kommer från grekiskans ”phos”, som betyder ljus, och ”graphis” som betyder pensel. Att fotografera betyder alltså ”att måla med ljus”.

Internet är ett annat ord för bilddelande” var det en föreläsare som sa. Internet är som en störtflod av bilder som matas ut varje sekund, hela dygnet, överallt ifrån. Det är - på ett personligt plan - dags att bli lite mer selektiv både med det egna fotograferandet och tittandet på bilder.

Att betrakta bilder ger mer. Då kommer ljuskonstnären att mer komma till sin rätt, inte utifrån termer av rätt eller fel, utan för att bilden får leva sitt liv, leva ut sin berättelse, målandet med ljus är ett faktum.

Den här bilden är värd att betrakta. Eller hur...


onsdag 10 juli 2013

Rätt element

Fåglarna i flykt i luftrummet. Fiskarna simmande i havet. Fjärilarna bland lavendel. Humlorna bland klöverblommorna. Barnen i lekparken. Båten kluckande vid en brygga. Bilen på vägen. De röda rosorna som klänger i spaljén. Cykeln, en vacker försommarkväll, rullande på en bilfri landsväg. Författaren vid sitt tangentbord. Fotbollsspelaren i målområdet vid hörnspark. Tankarna i fritt spelrum och som får utvecklas i en atmosfär av acceptans och mottaglighet. Själens frihet att vara.

Att få vara i rätt element. Där jag hör hemma. Denna dag.


tisdag 9 juli 2013

Tomma skålar

Tomma fat och tomma skålar på ett middagsbord vittnar om gemenskap, samvaro, skratt och nojsande, barn och vuxna i en skön blandning. De halvt urdruckna glasen, de överblivna köttresterna och tre gurkskivor som ligger bredvid några salladsblad - de berättar något. Kladdiga bestick och vattenkaraffernas sista droppar talar sitt tydliga språk. Ord har uttalats, historier har berättats, småroliga spydigheter har levererats, barnskrik har hörts, blöjor bytts, tankar utbytts och altanen andas sommar och grillos.

En skön känsla. Känner tacksamhet  och semesterro. Och till allt detta: en poppelsvärmare eller är det kanske en videsvärmare som stolt gör oss ett besök? Det här är sommar.


måndag 8 juli 2013

8 juli

En liten ängel var nyss vid min sida. Elin är 10 dagar gammal. En liten människa med öppna ögon, sprattlande och söker med munnen efter matkällan. Ett oskrivet ark. En människa i vardande. Just nu är frågor som: vem är hon lik, vilka drag har hon, vilken kommer ögonfärgen att bli? de stora frågorna.. De andra frågorna kommer sen: vad ska hon bli när hon blir stor? Vem är hon? Vilka egenskaper har hon? Vad vill hon? Ja, ni vet själva.

Hon låg här nyss på sin pappas bröstkorg och tittade på mig och sen förbi mig med sin ögon som ännu inte kan fixera riktigt. Hon trampade otåligt och började leta med munnen, men pappa kunde tyvärr inte bistå med något som kunde mätta magen. Det blev att knalla ner till sovrummet där mamma finns. Och sen blev det tyst igen.

Kvar sitter jag här med tangenterna och tittar ut på en klarblå himmel, gröna blad på träd och buskar och en jasmin i full blomning. Livet är härligt. Nu dags för lite gröt och mackor (Näsby grova, en favorit). Och kaffe. Jag anar att båten kommer att luftas idag och badbyxorna kommer vara på plats.


söndag 7 juli 2013

S som i semester

S som i semester. Skönt.
S som i sommar. Splendid.
S som i sol. Suveränt.
S som i stora scenen på Nostalgia festival där vårt band spelade igår. Skitkul.

S som i salta stänk när båten bryter vågorna. Sant.
S som i släktskap med andra som har samma inriktning. Själsligt läkande.
S som i sällskap i tankar och ord. Sunt.
S som i slöa dagar med glass, kaffe och singoallakex. Smaskens.

S som i sittande med en god bok som ger energi. Selleri - går det inte lika bra med.
S som i skrivande. Stilistiskt korrekt? Inte alltid. Vem bryr sig?

S som i SEMESTERKÄNSLA, SOLFAKTOR, SOMMARVILA, SKÖNHET.


fredag 5 juli 2013

Kanske inte expert?

Glöm aldrig det! Även en lång väg börjar med första stegen.

torsdag 4 juli 2013

Tomhet och saknad

På kort tid har två personer i min närhet blivit allvarligt sjuka. Båda fick tumörer i hjärnan. Sjukdomsförloppet blev snabbt och slutade med att livstråden klipptes av. I tisdags fick jag beskedet om den andre. Från beskedet till att livet avslutades gick det 7 veckor. Hans bryggplats kommer att vara tom i sommar och nästa sommar och nästa... Jag finner inga ord i stunder som denna. Så grymt och fruktansvärt för dessa fina personer och för deras anhöriga. Jag tänker på er idag.

Tomhet och saknad. Livet är inte alltid rättvist.


onsdag 3 juli 2013

I believe in You

They ask me how I feel
And if my love is real
And how I know I’ll make it through
And they, they look at me and frown
They’d like to drive me from this town
They don’t want me around
’Cause I believe in you

They show me to the door
They say don’t come back no more
’Cause I don’t be like they’d like me to
And I walk out on my own
A thousand miles from home
But I don’t feel alone
’Cause I believe in you

I believe in you even through the tears and the laughter
I believe in you even though we be apart
I believe in you even on the morning after
Oh, when the dawn is nearing
Oh, when the night is disappearing
Oh, this feeling is still here in my heart

Don’t let me drift too far
Keep me where you are
Where I will always be renewed
And that which you’ve given me today
Is worth more than I could pay
And no matter what they say
I believe in you

I believe in you when winter turn to summer
I believe in you when white turn to black
I believe in you even though I be outnumbered
Oh, though the earth may shake me
Oh, though my friends forsake me
Oh, even that couldn’t make me go back

Don’t let me change my heart
Keep me set apart
From all the plans they do pursue
And I, I don’t mind the pain
Don’t mind the driving rain
I know I will sustain
’Cause I believe in you

Read more: http://www.bobdylan.com/us#ixzz2XxgCeumP


tisdag 2 juli 2013

Härskartekniker

De fem härskarteknikerna:

  • Osynliggörande
  • Förlöjligande
  • Undanhållande av information
  • Dubbelbestraffning
  • Påförande av skuld och skam
(Enligt Berit Ås, som definierade och populariserade de fem härskarteknikerna efter psykologen Ingjald Nissens teori, är tidigare professor i socialpsykologi.)
Ås skriver om dessa tekniker framför allt utifrån ett kvinnoperspektiv och hur kvinnor kan uppleva det i sina relationer med män. Jag lämnar det därhän och ger några reflektioner utifrån mitt perspektiv, både i nära relationer, i föreningsliv och på arbetsplatser. Jag menar att dessa tekniker finns överallt där människor interagerar med varandra. Där det finns kontrollbehov, avundsjuka, brist på bekräftelse och ett inre behov av dominans. Och detta behov kan finnas hos både män och kvinnor. Det är jag helt övertygad om.
Jag har sett och upplevt chefer som utövar sin makt med ett par av ovanstående tekniker, i föreningssammanhang, jag har sett i familje- och släktrelationer hur man tillämpat en del av de fem punkterna, jag har sett i sammanhang där avundsjuka råder att någon eller några av punkterna används på ett mycket sofistikerat sätt. Påtagligt.
Och under allt ligger någon form av dåligt självkänsla, dåligt självförtroende, en svag självbild, en enorm osäkerhet omkring frågan: “vem är jag”? Då ligger de fem punkterna av härskarteknik väldigt nära till hands att ta till för att komma i “överläge” igen.
Det finns mycket att skriva om och fundera på kring dessa frågor. Jag lär nog återkomma tror jag.