Foton och bildtrötthet

Ett foto är ett fruset ögonblick brukar man säga. Fotot är omedelbart en del av historien. Det handlar om det som varit. Fruset låter lite väl kyligt för mig, men jag förstår vad som menas: på fotot har tiden stannat. Allt är exakt som det är, just då. Fotot har en berättelse att förtälja, en omkringstory som - om vi har tid och intresse - säkert kan få ta del av. Fotografer brukar vilja berätta om sina foton. Orsaken till att de tog just den bilden, just då och just där. Ibland är det bättre att inte höra fotografens berättelse om fotot, utan själv tänka till lite, titta på bilden igen och återvända gång på gång och uppleva att bilden har mer att berätta än bara det jag först ser.

Den enorma mängd foton som tas varje sekund runt om i världen med kameror och mobiltelefoner orsakar - tror jag - att bildens valör tas ner rätt så rejält. Vi blir “bildtrötta”. Vi kan omöjligt ge varje bild en rättvis behandling, helt enkelt på grund av tidsbrist. Därför blir det med det som med så mycket annat: ett ytligt bläddrande på datorskärmen eller i telefonen där bild efter bild blir en snabb resumé av en händelse eller ett möte. Det går inflation i bildvärdet.

Vad betyder ”fotografi”? Ordet fotografi kommer från grekiskans ”phos”, som betyder ljus, och ”graphis” som betyder pensel. Att fotografera betyder alltså ”att måla med ljus”.

“Internet är ett annat ord för bilddelande” var det en föreläsare som sa. Internet är som en störtflod av bilder som matas ut varje sekund, hela dygnet, överallt ifrån. Det är - på ett personligt plan - dags att bli lite mer selektiv både med det egna fotograferandet och tittandet på bilder.

Att betrakta bilder ger mer. Då kommer ljuskonstnären att mer komma till sin rätt, inte utifrån termer av rätt eller fel, utan för att bilden får leva sitt liv, leva ut sin berättelse, målandet med ljus är ett faktum.

Den här bilden är värd att betrakta. Eller hur...