Dagarna rusar eller susar förbi
men någonstans djupt därinne
är det stilla
ögonblicksstilla
väntandestilla
Det är som att ju längre från centrum
jag befinner mig, desto snabbare rör sig allting
men i centrum, nära själva navet,
är det i princip rörelsefritt
och lugnt
Ofta - mot min vilja -
dras jag utåt från centrum,
men en målmedveten, osynlig, obändig vilja
för mig inåt mot tillvarons centrum igen och igen
där alltings tempo minskar
där allting blir tydligare i konturerna
där det finns utrymme att
reflektera över sakernas tillstånd
att lyssna på någons berättelse -
inte bara höra, utan lyssna -
och uppfatta det som verkligen sägs
denna dag är en sådan dag
en lyssnardag; med båda öronen
och med hjärtats finstämda hörsel,
som kan uppfatta när mitt namn uttalas
om natten, om dagen, i mötet med någon, med Någon
Här är jag, omvänd mig
här är jag, tänd mig
här är jag, sänd mig
här är jag, använd mig
Gud, låt mitt leende få berätta vem Du är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar