Filmen om Bob Dylan - A complete unknown - handlar om en speciell och särartad låtskrivare och sångare, munspelare och gitarrist. Den skildrar det dekadenta New York, första hälften av 60-talet, med mängder av musikfyllda krogar, brytningstider för sång- och musikstilar, levnadssätt och ifrågasättande av normer och traditioner. I kölvattnet efter Woody Guthrie, Pete Seeger, en ung Johnny Cash. Samtida med Beatles och Donovan.
I Dylans fall en brytning - på ytan - mellan folkmusik och popmusik. Men det är det inre skeendet som tydligt kommer fram i filmen, där frågan ställs på sin spets: ska jag leverera det folk vill höra, eller det som kommer fram ur mitt inre? En fråga Dylan kastar ur sig lite i förbigående, dröjer sig kvar inom mig (fritt återgiven): varför kommer alla dessa texter till mig? Nästan utan uppehåll, oavsett tid på dygnet eller oavsett omgivningen, fortsätter texter och melodier komma som ett ständigt flöde. Jag kan tänka mig att det är en konstnärs drömsituation. Så även för Dylan. Men säkert är det så att det också är ett flöde som tvingar till det oundvikliga ställningstagandet: ska jag leverera det folk vill höra, eller det som kommer fram ur mitt inre? Han var - och är - populär, men också kontroversiell. Filmen och hans liv; med ett ord: Fenomenet Dylan - är i många delar epok(av)görande. Och skådespelaren Timothée Chalamet med solglasögon är slående lik den verklige Dylan.
Det här är ingen recension av filmen eller Dylans liv och musik. Denna text hoppas jag ska uppfattas som en glimt från en människas liv, och en rekommendation till dig att se en berörande film, och reflektera över den där frågan som är ställd två gånger i texten ovan. Och betänk: döda fiskar flyter med strömmen. Den levande laxen simmar mot strömmen.
Se klipp ur filmen: https://www.imdb.com/title/tt11563598/
Här två favoritlåtar från albumet Slow train coming (1979), från en period då Dylan bekände sig som kristen, och med ett musikaliskt samarbete med gitarristen Mark Knopfler (Dire Straits). Låtarna heter Precious angel och I belive in you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar