Strandkanten

Sitter i solen vid den strandkant där mina barn lekt som små. De har badat, simmat, hoppat och dykt, fångat spigg med håv och samlat dem i en hink med lite stenar och sjögräs. Nu är det "nya" barn här, andras barn och barnbarn som springer runt och bluddrar och leker. Hink och spade, strandkant, sand, små stenar som glittrar och sjögräs och vasstrån som prydnad. Det är ovärderligt för barnen. Skatter som är förborgade för oss som "stelnat till män" som diktaren skrev en gång.

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land
detta land är ett regn och en pöl
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland
och dom glider så fint utan köl

Där går en flicka, som samlar på stenar
hon har en miljon
Kungen av träd sitter stilla bland grenar
i trädkungens tron

Där går en pojke som skrattar åt snö
Där går en flicka som gjorde en ö
av femton kuddar
Där går en pojke och allting blir glass
som han snuddar
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land
detta land är en äng och en vind
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand
och far bort på en svängande grind

Där går en flicka, som sjunger om kottar
Själv äger hon två
Där vid ett plank står en pojke och klottrar att
jorden är blå

Där går en pojke som blev indian
Där, där går kungen av skugga runt stan
och skuggar bovar
Där fann en flicka en festlig grimas
som hon provar

Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land
detta land är en gård och ett skjul
Där sker det farliga tågöverfallet ibland
vackra kvällar när månen är gul

Där går en pojke och gissar på bilar

själv vinner han jämt
Fåglarnas sånger i olika stilar
är magiska skämt

Där blir en värdelös sak till en skatt
Där, där blir sängar till fartyg en natt
och går till månen
Där finns det riken som ingen av oss
tar ifrån dem
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket

(Olle Adolphson)

Båtarna guppar i den lilla hamnen, det höga gräset vajar för vinden, ganska kraftig vind idag - kulingvindar från sydost, endast 15 grader i vattnet. Har nog aldrig varit med om det den 19 juli någon sommar. Det brukar åtminstone ligga på18 grader minst. Cumulu cirrusmolnen ligger flera kilometer upp och ser ut som brudslöjor mot den klarblå himlen. Svalorna studsar fram och åter, upp och ner i sin flykt genom luften. Det ser så somrigt ut och jag vill inte vara utan detta. Det är sommar, det är ledighet, det är underbart. Kommer på det gång på gång.