Skuggan bevisar att det finns ljus

 

Hoppet i Sagan om ringen, lyser som en diamant mot en mörk bakgrund i Fagersta

En vacker och finstämd minnesgudstjänst i Fagersta igår (finns att se på svtplay). >>Klicka här!
En av ungdomarna i samlingen läste från Ps. 139:9-12, som lyder, och som lyser:  

Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.  Säger jag: "Låt mörker täcka mig och ljuset bli natt omkring mig", så är inte mörkret mörkt för dig. Natten lyser som dagen, mörkret är som ljuset.

Annie Lennox' sång Into the west sjöngs. Den avslutar filmen Sagan om Ringen. Lyssna på den i stilla betraktande. Vacker och stark. Hoppfull. När vi lyssnar, tänker vi på och ber för anhöriga och vänner till de drabbade i Fagersta. 

When life is broken

 Denna låt med Sandi Patty ger hopp.

Jeremia 29:11

Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren,
nämligen fridens tankar och inte ofärdens
för att ge er en framtid och ett hopp.

Påskdagen öppnar hoppets möjligheter

När Jesus kommer, blir det uppståndelse

Den första veckodagen kom de tidigt i gryningen till graven med de väldoftande oljorna som de hade gjort i ordning.  Då fann de att stenen var bortrullad från graven.  De gick in, men fann inte Herren Jesu kropp.

 När de inte visste vad de skulle tro, då stod plötsligt två män i skinande kläder framför dem.  Kvinnorna blev rädda och böjde ansiktet mot marken, men männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda?  Han är inte här, han har uppstått! Kom ihåg vad han sade till er medan han fortfarande var i Galileen:  Människosonen måste utlämnas i syndares händer och bli korsfäst och uppstå på tredje dagen."  Då kom de ihåg hans ord.

 Och de återvände från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra.  Det var Maria Magdalena och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna,  men de tyckte deras ord var tomt prat och trodde inte på dem.

 Men Petrus reste sig och sprang till graven, och när han lutade sig in såg han bara linnebindlarna. Och han gick hem, full av förundran över det som hade hänt.

(Luk. 24:1-12)

Det ljusnar bland orosmolnen

Intervju med Tomas Sjödin om hans författarskap

Tröst

Hoppfullt om dörrar och fönster

Fick denna hoppfulla bild/text av en vän.

Emmanuel

 
Henri Nouwen

I befintligt, ovårdat skick...

"Kom till mig, alla ni som arbetar och tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. 

Då ska ni finna ro för era själar,  för mitt ok är milt och min börda är lätt."   (Jesus)

Poeten Werner Aspenström skriver, att vi får komma i 
"I befintligt, ovårdat skick...."

Hoppets ord

(Henri Nouwen)

Tre korta ord

Tre korta ord

Tro, hopp och kärlek –

tre små korta ord

verkar så sköra och veka

på en grym och hatisk jord.

Kanske ändå de små orden

om de får blomma ut

kan ge kraft och frid på jorden

där hatet rådde förut.

Låt tron växa sig stark

och hoppet ge dig framtiden åter

så att kärleken i mänsklighetens mark

kan slå rot och att du oförrätten förlåter.

Helt säkert får då vår närmiljö

en ny atmosfär

och världen långt borta blir ett eko av

atmosfären vi har här.

(Björn, 1994)

Hoppet som bär oss

En hoppfull sång denna Allhelgonadag, med Ingemar Olsson.
 

O crux ave spes unica

De latinska orden betyder: Var hälsat kors, mitt enda hopp.

August Strindbergs grav, Norra kyrkogården, Stockholm.

i

Hoppets sång

Nöden i våra liv har olika namn, olika ansikten. Och vi ropar i vår nöd:

”Väktare, vad lider natten?
Väktare, vad lider natten?”

Väktaren svarar:
”Morgon har kommit,
och likväl är det natt.

(Jes. 21:11, 1917 års övers.)

"Väktare, vad är kvar av natten?

Väktare, vad är kvar av natten?"

Väktaren svarar: 

"Morgon kommer, ändå är det natt."

(Jes. 21:11, Folkbibeln 2015)

Det sägs att det är som allra mörkast, just innan gryningsljuset kommer. I skapelseberättelsen (1 Mos. 1) kommer detta uttryck flera gånger: Och det blev afton - och det blev morgon...

Detta ger oss hopp om att tillvaron inte avslutas i mörker, det finns ett ljus, ett hopp, en gryning.

Tankar från Gunnel Vallquist (6): Vandrare

Kapellet i Rögle - vindskydd vid gränsen. Här samlas de kringströvande, de vinddrivna, tillsammans med nybyggarna och motionspromenerande av alla slag. Gränsmänniskornas hemvist, öppet för alla, med lågan på härden men samtidigt med de kalla vindstråken som sveper in.

Vår bräckliga trygghet, trots allt oförstörbar. Vår sköra gemenskap, ändå så oupplöslig. Gemenskapen med alla som sökt sig hit, varaktigt och tillfälligt. Den särskilda atmosfären av både-och, av fäste och oro, ljus och mörker, värme och kyla.

        Någon fastare stad har vi inte, vandrare. 

----------------------

Hebr. 11:13 lyder:
I tron dog alla dessa (trons hjältar) utan att ha fått det som var utlovat. Men de hade sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden.

Göran Fristorp sjunger Beppe Wolgers vackra sång: 

Jag var en vandrare
Gick i sol, gick i regn
Ibland jag stannade
Vid en flod på en äng
Jag var fri, den luft jag andades
Var ännu ren och himmelen var vid
Då blev jag vuxen och jag förstod
Vi har alla ont om tid

Jag var en luffare
I en värld utan hem
En värld av bluffare
Vem är god, säg mig vem?
Man blir rädd, man vill bli tuffare
Vem vill va bland de undanskuffade?
Knappast förbluffande, man blir van
Vi blev lurade som barn

Jag blev en sångare
Som vill ha kvar vår jord
Vill va en sångare, som kan stå för sitt ord
Jag vill inte bli en månglare
Av sorg och leda av en bitter strid
Jag vill hinna sjunga "jag älskar dig"

Medan ännu alls finns tid.

En vacker begravning i ljusets tecken

I Hasslö kyrka. Ljust, värdigt och stilrent. En hoppets stund.

Förundran

Ord av Caroline Krook:

Var rädd om din undran,
låt den inte gå sönder.
Var rädd om din förundran,
låt inte någon ta den ifrån dig.
Försök dig inte på
att göra det obegripliga begripligt.

Den som gör upp med det underliga
förlorar så lätt det underbara,
sin häpna förundran
över livets storslagenhet och skönhet.

(Från Ett bönens år av Caroline Krook)

VÄND PÅ STEKEN

Uttryckets historia:

Vänd på steken: Att passera en viktig milstolpe eller händelse som hade en hög grad av inflytande. Historia: Uttrycket tros ha myntats av sjömän efter att de rundat Godahoppsudden eller Kap Horn och sedan fortsatt sin resa.

Tydligen, när dessa uråldriga spelare ville öka sina insatser och anta en riktigt stor utmaning, erbjöd de sig (för ett pris, naturligtvis) att vända bordet och ta över motståndarens position. Således kom fraserna "vänd på steken" och möjligen till och med "vändpunkten" in i vårt språk. (källa: Wikipedia)

Jag vill idag vända på steken och se på allting som icke oviktigt. Allt har sitt värde. En författare fick höra från en annan författare - och han tog det som en komplimang - “jaha, det är du som skriver så bra om ingenting!” 

Ett av Carl von Linnés motton var:  omnia etiam tritissima (förundras över allt, även det mest vardagliga).  Han såg det stora i det lilla. Ibland i det oerhört småskaliga.

Att nu mentalt vända på steken och göra en Linné: det är ett roligt och hisnande uppdrag, ett viktigt steg i rätt riktning. Att börja se de små och till synes obetydliga sakerna som betydelsefulla - det är som att tillerkänna Livet sin ursprungliga plats, sitt värde, sin valör. 

Vad är ingenting? Vem sätter det epitetet på någonting? A complete unknown sjöng Dylan. Vem är det? Jag tror att den som väljer vägen som leder bort från det som i mångas ögon är Ingenting, kommer inte till Någonting heller. Att vända på steken kan innebära att varje steg, varje dag, varje möte, varje ord, varje insikt (om högt eller lågt - vad nu det betyder…) kan vara viktig. Och det har egentligen ingenting med något sorts neurotiskt tillstånd att göra, där varje fluga och varje liten sten i skon, skulle vara av avgörande betydelse. Inte så. 

Däremot kan detta resonemang leda till en stor tacksamhet, en djupt meningsfull insikt, där varje del av livet får sin rätta plats, sitt rätta värde, sin dignitet. För vem av oss kan avgöra vad som är viktigt i det långa loppet? Det handlar i mångt och mycket om att upptäcka Det vanliga. En vila i det vanliga.

Ett ord kan förändra allt. Ett möte kan betyda allt. En blick kan ändra riktningen. En tystnad kan hela. Ett skratt kan lyfta. En utsträckt hand kan läka. En sång lyder: “Gud låt mitt leende få berätta vem du är”. 

Bön om fred: I saved the world today

Monday finds you like a bomb
That's been left ticking there too long
You're bleeding
Some days there's nothing left to learn
From the point of no return
You're leaving

Hey Hey I saved the world today
Everybody's happy now
The bad thing's gone away
And everybody's happy now
The good thing's here to stay
Please let it stay

There's a million mouths to feed
And I've got everything I need
I'm breathing
And there's a hurting thing inside
But I've got everything to hide
I'm grieving

Hey Hey I saved the world today
Everybody's happy now
The bad thing's gone away
And everybody's happy now
The good thing's here to stay
Please let it stay

Let it stay
Let it stay