Uppmuntran

 Jag dricker ibland mitt te i denna uppmuntrande mugg.

Det ljusnar uppifrån

 

Tävetorp (1) - i sällskap med Sissel

Snabbheten på E22:an och det sömnigt långsamma i den oansenliga dalen. Det gröna som nu växer på åkern framför mig. Vårsolen ger mig de långa långa skuggorna från träden jämte asfaltskantens sträckning. Den gamla stenmuren med vildvuxen och torr mossa, sträcker sig jämn och oberörd längs vägens kant. 

Skuggornas lojhet och järnvägsrälsens avvaktan får min själ att gå ner i varv, hjärtat att slå långsammare, det låga ljuset smeker kinden och den ibland rynkade pannan slätas ut. Ögonen vilar stilla och blicken dröjer sig kvar på den nysådda åkerns spikraka fåror. Det är något vilsamt i anblicken av det naturliga, den nyväckta grönskan, de mossiga stenarna, den frånvarande brisen, bilarnas - på håll - långsamma förflyttning, likt ett vackert pärlband och ett återkommande sus.

ljuset - det låga

skuggan - den långa

grödan - den korta

träden - de låga

stenarna - de hårda

grenarna - de nakna

asfalten - den svarta

ladan - den röda

bäcken - den smutsiga

brisen - den obefintliga

bilen - den rullande

friden - den omistliga

alltet - det hela, det heliga

kvällningen - den behagliga

Ensamheten kan vara positiv

 

Det ljusnar bland orosmolnen

Tröst

Fredagskören, Stockholm

 

Vila i denna förtröstan. Lyssna eller sjung med.
Tryggare kan ingen vara....

I befintligt, ovårdat skick...

"Kom till mig, alla ni som arbetar och tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. 

Då ska ni finna ro för era själar,  för mitt ok är milt och min börda är lätt."   (Jesus)

Poeten Werner Aspenström skriver, att vi får komma i 
"I befintligt, ovårdat skick...."

Nödvändighet

Rainer Maria Rilke skriver (ur den mycket tunna boken Brev till en ung poet): 

Och om det ur denna vändning inåt, denna nedsänkning i din egen värld, kommer dikter, då kommer du inte ens att överväga att fråga någon om det är bra dikter. Du kommer inte heller att försöka få tidningar intresserade för dessa arbeten, för du kommer att se dem som en naturlig tillhörighet, en del av ditt liv, en röst från det. Ett konstverk är bra om det har uppstått ur en nödvändighet. Någon annan bedömningsgrund finns inte. 

Därför [...] kan jag inte ge dig något annat råd än detta: gå in i dig själv och utforska de djup som ditt liv flödar från; vid källan kommer du att hitta svaret på frågan om du måste skapa. Acceptera svaret, precis som som du får det, utan att försöka tolka det.  [...]  För den som skapar måste vara en värld i sig själv och måste finna allting inom sig och i naturen, som hon förenat sig med.  [...] 

Utforska den grund som manar dig att skriva; undersök om dess rötter sträcker sig in i den djupaste delen av ditt hjärta, erkänn för dig själv huruvida du var tvungen att dö om du förbjöds att skriva. Detta framför allt: Fråga dig själv i nattens tystaste timme: Måste jag skriva? [...] Om det blir ja, om ditt enda möjliga svar på denna centrala fråga är ett starkt och självklart “jag måste”, bygg då hela ditt liv enligt denna nödvändighet; ditt liv måste ända in i sitt mest likgiltiga och oansenliga ögonblick bli ett tecken på och ett vittne till denna drift. 
..................

När jag läste dessa ord från Rilke till en ung poet, finner jag en samstämmighet inom mig som viskar: det ligger något viktigt och lite förborgat i dessa ord, de går inte att förpassa till ett hörn eller till glömska. Är det inte så att allt det vi gör - som är en nödvändighet för oss - är det som vi verkligen VILL? Och gäller inte även motsatsen: det som inte är en verklig nödvändighet för oss, sådant som vi vill lägga av, lägga bakom oss, slippa bära med oss, upphöra att ägna oss åt, av den enkla anledningen att vi egentligen och innerst inne inte VILL?! Jag tänker på våra arbeten; de utgör ju till viss del sådant som i våra liv är en nödvändighet. Vi behöver pengar för att kunna leva och bo och inte frysa ihjäl. En nödvändighet. Jag lägger den diskussionen åt sidan för tillfället om huruvida arbetet är en livsnödvändighet. Återkommer kanske om det ämnet. Då tänker vi vidare på vår fritid (dvs. den tid som vi inte arbetar); vad ägnar vi vår tid och kraft åt? Även där finns det sådant som är (livs-) nödvändigt: att ta hand om våra barn, att äta och sova. Dessa saker som tillhör det mänskliga, det arbetsmässiga och det kroppsliga, de är var och en på sitt sätt helt nödvändiga, inte tu tal om den saken, och inte möjliga att välja bort om mänskligt liv och hälsa ska bestå.

Jag fortsätter till de sysslor, de intressen, de saker, de ting jag vill ägna mig åt och som jag väljer själv. Om de är sprungna ur det som är nödvändigt för mig, då kan jag förstå att dessa ting verkligen är helt avgörande för mig. Jag kan bara uppmuntra dig och mig själv till att söka dessa ting som är livsavgörande och inte missa chansen att ta oss själva på sådant allvar, att ägna kropp, själ och ande åt det som är nödvändigt. 

Det måste betyda något betydelsefullt när vi läser Jesu ord: ett är nödvändigt, och hon (Maria) har valt den goda delen och den ska inte tas ifrån henne (sagt i hans möte med syskonen i Betania). Helt klart är det så att det finns sådant som är nödvändigt, och när vi väljer det, kan det egentligen aldrig tas ifrån oss. Det blir ett med våra liv.

I det inledande citatet ur Rilkes Brev till en ung poet, handlade det om den unge mannens undringar och frågor kring sitt skrivande, och det svar han får - anser jag - kan appliceras på våra liv. Sätt in det som du undrar över om det är en nödvändighet för dig eller inte, du vet bäst själv vad det är och som -  om det togs ifrån dig - skulle orsaka din död (och det behöver nödvändigtvis inte enbart syfta på den lekamliga varianten).

Vad är så viktigt för dig?

Skriv för ditt liv! Älska för ditt liv! Spela för ditt liv! Förlåt för ditt liv! Börja träna för ditt liv! Avhåll dig från träningsplikten för ditt liv! Sjung för ditt liv! Läs för ditt liv! Lyssna för ditt liv! Avstå från alkohol för ditt liv! Avstå från rökning och snusning för ditt liv! Ät lite mer för ditt liv! Ät lite mindre för ditt liv! Var lite mer tyst och lyssnande för ditt liv!

Fråga dig: vad är nödvändigt?

(första gången publicerad 2017, avsnittet finns med i min bok Tack för ordet - heta ord i vår tid)

Gott Nytt År

Älskad

De många misslyckandena (i våra liv) kan öppna den där platsen i oss där vi inte har något att skryta över, men ändå blir högt älskade. 

Det är att bli barn på nytt, ett barn som är älskat bara för att det finns, bara för sitt leende, bara för att det ber om hjälp. 

(Henri Nouwen)

Julen handlar om Jesu storhet

Om Jesus:

Se på er själva som Kristus Jesus såg på sig. Han hade samma ställning som Gud, men att vara Guds like var inget han till varje pris klamrade sig fast vid. Tvärtom.

När tiden var inne avsade han sig gudomlighetens privilegier och fick samma ställning som en slav. Han blev som vi - en människa! Och när han hade blivit människa förblev han människa. Det är en ofattbar ödmjukhet.

Han krävde inga särskilda förmåner. Nej, han levde i osjälvisk lydnad och dog i osjälvisk lydnad - dog genom korsfästelse, den värsta tänkbara döden.

Tack vare hans lydnad upphöjde och hedrade Gud honom högt över allt och alla som någonsin funnits, för att allt skapat i himlen och på jorden - även de sedan länge döda och begravna - ska böja knä och tillbe Jesus Kristus och kalla honom alltings Mästare, till Guds Faderns stora ära. 

(Filipperbrevet 2:5-11 i The Message svenska översättning)

Hoppet som bär oss

En hoppfull sång denna Allhelgonadag, med Ingemar Olsson.
 

Fokus

 

Fick denna bild i tackmail från min bilverkstad. 
Lite uppmuntrande. 

Glöm inte: du är värdefull!

Det lutar åt höst

 

O crux ave spes unica

De latinska orden betyder: Var hälsat kors, mitt enda hopp.

August Strindbergs grav, Norra kyrkogården, Stockholm.

i

Höstens färger: Dalian

 

Sunset Jordö

Septembersol

 En skön joggingrunda på Almö i septembersol och sydostlig vind.
Kan det bli mycket bättre?

Dalen invid den stora vägen

Vindens sus talar om stillhet och frid
distanserad från larmet från bilarnas stereotypa stereoapparater
som kör igång med musik och reklam
omedelbart när bilarna startar.

Hjärnan vill inte ta in det
själen protesterar och revolterar momentant.
Direkt, alltid, för alltid.
Reningsbadet i kvällens susning
öppnar sinnet inåt.
Allt är tillrättalagt.
Home is where the Son (sun) is, thats where I belong.

Jag andas ut. Djupt.
Jag andas in. Djupt.
Och jag får göra det. Igen.

Mitt hem är där solen, värmen, det inkluderande är 
- där hör jag hemma.

Detta måste få vara ledstjärnan, utgångspunkten och ingångsvärdet.
Även utgångsvärdet.

När detta är passé - bortprioriterat, passerat -
måste min väg gå åt ett annat håll.

Dalen jag ser framför mig viskar detta till mig.

Inte de döda benens dal, utan den fria vindens dal,
den grönskande dalens vind,
den fridfulla dalens stilla vind.