Att möta sig själv

Pastorn i en EFK-församling citerade Tomas Tranströmer:

“Två sanningar närmar sig varann.

En kommer inifrån, en annan utifrån

och där de möts har man

en chans att få se sig själv.”

Min reflektion när jag å ena sidan läser det ovanstående, och å andra sidan reflekterar över att så många - från tidigt på dagen till sent på kvällen, men särskilt som det första man tar in - är något som "strömmar emot henne från internet" (typ FB, X, Snapchat, Instagram, Whats up, m.fl s.k sociala medier). Om man aldrig tar stunden på morgonen och lyssnar in sitt inre, vilken väg pekas då ut för en? Om man inte har något eget liv, utan man matar sig med vad andra tycker, tänker, skriver, "strömmar ut" till alla som likt tvättsvampar "suger" åt sig allt som kommer i deras mentala värld, vart tar det egna innersta vägen? Finns det inget där inne, som ens är värt att lyssna till?

Tranströmer har en oerhört viktig poäng här. Att börja med det som kommer inifrån. Innan man öppnar upp för det som kommer utifrån. Jag tror det är avgörande för vårt liv, för vår inriktning, för vilken väg som blir min. Det kanske till och med blir så, att jag blir så överraskad över allt det rika som fyller mitt inre, så influenserna utifrån blir i det närmaste överflödiga att ens ta in!?

Rom. 12:2 lyfter fram detta:

 Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.

bild från pixabay.com