Begreppen kronos och kairos härstammar från förkristen tid där kronos är den sekventiella, mätbara och kronologiska tiden, medan kairos är förmågan att göra och säga rätt sak i rätt tid – viktigt inom retoriken och senare i den kristna läran där Gud tänks existera i kairostid, i en icke mätbar evighet och ett ständigt pågående nu – som den tidlöshet man upplever i flow eller i lek, då tid och rum tycks upphöra. Den förståelsen kring tid är den som vi är överens om i västvärlden. Den enar oss i en förståelse.
Kairos står för en annan tid. En upplevelse av en stund då polletten ramlar ner, då vi fattar allting, då vi kan utbrista “Eureka, jag förstår” eller liknande. En tid där vi landar i en mjuk förståelse och hela vi växer med den förståelsen och insikten. Och att då vi längtar efter fler stunder av kairos genom att vara kontemplation kan uppbringa en tillit till denna “djupa tid” (kairos) så att vi landar mjukt i förståelse kring fler och fler delar i och av livet. Och kan våga komma så djupt som möjligt i de stunder vi har möjlighet till “djup tid”. Att det är i stunden av kairos som allt faller på plats och allt som inte längre är viktigt suddas ut.
Många av oss upplever att tiden går fortare och fortare. Det sker en acceleration i hela samhället, ofta i syfte att effektivisera. Tänk bara på skillnaden mellan att skriva brev och skicka mail! Vi hinner mer och mer på allt kortare tid, men paradoxalt nog äts tidsbesparingarna omedelbart upp av fler uppgifter som måste koordineras, både i vardagslivet och i arbetslivet. Våra liv inriktas därför alltmer på att samordna och när koordinering lägger beslag på en större och större del av vår tid blir det mindre kvar för fördjupning och utveckling av ny kunskap.
Resonemang som dessa utvecklas av sociologen Carl-Göran Heidegren i boken Tid – sociologiska perspektiv. Centralt är begreppet ”social acceleration” som myntats av den tyska sociologen Hartmut Rosa. Han menar att drivkrafterna är både ekonomiska, kulturella och sociala. När alla aktiviteter och valmöjligheter endast är en knapptryckning bort påverkar det både vår identitet och det politiska livet, menar han. Det krävs både mod, integritet och stark vilja att genomföra långsiktiga projekt med komplexa frågeställningar.
– Guds tid är något som skapas när han griper in, säger Mikael Tellbe, docent och högskolelektor i Nya testamentet.
– Det är ett sätt för bibelförfattarna att signalera att Gud leder och har kontroll över saker och ting, även om allt inte är förutbestämt.
På grekiska kallas den här speciella tiden "kairos". Den kan översättas med "en viss tidpunkt. Det rätta ögonblicket".
I ett mänskligt liv handlar det förstås om stora livshändelser som vigsel, när barn föds, och när någon nära anhörig dör.
-------------------
– Men kairos kan också uppstå i ett samtal som pågår. Plötsligt bränner det till, och tiden stannar upp. Det är viktiga tillfällen och sådana man minns, säger Mikael Tellbe.
Den andra tiden – chronos – är den som går och går. Som kan mätas i timmar, minuter och sekunder.
Den sammanfattas i betalda räkningar, utslitna skor och grått hår. Människolivet är i grund och botten väldigt präglat av chronos, till mångas förtret. Alltid är man på väg till något nytt, och i en stressad tidsålder upplever många att närvaron här och nu uteblir.
De antika grekerna tänkte sig den pågående tiden, chronos, som en gammal gubbe med skägg som levt länge.
Kairos fick symboliseras av en ung pojk, och det är denna uppdelning av tiden som Bibelns författare knyter an till. När kairos kommer på tal handlar det vanligtvis om Jesu liv, även om ordvalen inte är helt konsekventa genom Bibeln.
– Det är en markör för den gudomliga tidpunkt när Gud handlar. Inte bara genom Jesu korsdöd, utan i allt han gör, säger Tellbe.
Om det nu är så att Guds tid alltid är inne öppnar det för hisnande tankar om livet efter detta och evigheten. För hur lång är en evighet?
Här räcker inte chronosbegreppet till, menar Mikael Tellbe. Här finns ett tredje ord för tid, aionos.
– Det handlar om tid som inte går att kategorisera. Kanske är evigheten som att vi kliver in i en annan värld som existerar utan tid och tidsbegrepp. Det är omöjligt att tänka så för en mänsklig hjärna som lärt sig räkna tid i timmar och minuter. Men det kanske är just det som är evigheten, säger han.
----------------------------------
(källor: https://movium.slu.se/nyheter/tiden-gaar-allt-fortare/ och https://theresemabon.se/2017/04/chronos-och-kairos-tva-begrepp-om-tid/ och https://www.dagen.se/livsstil/2015/04/24/darfor-gor-bibeln-skillnad-pa-tid-och-tid/ )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar