Att föredra okunnigheten

Den vise Salomo skriver i Predikaren 1:18 (bok i bibeln):

Stor vishet ger stor sorg. Ökad kunskap ger ökad smärta. 

Utifrån dessa ord kan vi dra slutsatsen att okunnigheten är att föredra. Att kunna säga: det  hade jag ingen aning om, måste vara väldigt befriande och göra livet lätt att leva. Jag skulle kunna sluta att skriva här, men fortsätter med en dåres envishet. Jag tror nämligen att om vi fortsätter, gräver djupare, söker vidare, så leder denna inställning till nya insikter och nya djup, som ger diskurs och perspektiv. 

Stannar man på "halva vägen" (dvs. "jag vet litegrann, lite lagom mycket, men lyfter inte på fler lock just nu för att jag inte har tid eller lust eller intresse") då tror jag att Salomos ord verkligen stämmer. Ofta måste man skrapa på ytan och komma djupare in, för att känna att "sanningen gör mig fri". Jag vill tro att man kan komma till någon form av konsensus, någon form av djupare perspektiv och förståelse inför det man drabbats av eller ser framför sig. 

Jag kan inte fullt ut se vidden av det jag skriver denna morgon, men livet får utvisa om det jag skriver stämmer med verkligheten. Det finns så många områden man kan fundera över, men jag vill tro på orden att den som söker han finner och sanningen ska göra oss fria.