Djupt i skogen av tätnande år
längta våra förtorkade munnar
efter dälden*, där vattnet går,
lyssna vi spänt till vad ådern förkunnar,
dold under livets törnesnår.
Först som försmäktande, överkörda
människosjälar, som bristen känt,
närmas vi, dignande under vår börda,
det som är ande och inåtvänt,
få vi ta del av det oerhörda,
väntar oss brunnens sakrament.
(Johannes Edfeldt)
* dalen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar