Tystnaden talar

Bild från pixabay.com

Stinissen ger på dagens datum (26 juni) en av de mest djuplodande, kortfattade, kärnfulla utläggningar jag någonsin läst eller hört, om kvinnan och fariséerna i Joh. 8. Stinissen lyfter fram betydelsen av tystnaden i berättelsen, eller dramat, som jag hellre skulle vilja benämna det. Jesus lyssnar på anklagelserna, böjer sig ner och ritar i sanden på marken. Han är tyst. Tystnad råder, tyst det är i (hjärte-)husen, i hjärtehusen. Tystnaden, och den laddning som finns i luften, blir ett tillfälle för alla att stanna upp och reflektera, se in i sig själva. Att komma till sig själv. När ens egna ord, ens egen röst, tystnar - finns tillfället i samma ögonblick att höra en annan röst. En röst som talar till både den ene och den andre att ingen är utan skuld, alla behöver nåd, alla behöver förlåtelse och befrielse. För kvinnan i berättelsen är det uppenbart både för henne själv och omgivningen - javisst. För de vitklädda fariséerna är det kanske till en början inte lika uppenbart. De har många frågor, själviska tankar, tunga stenar som de går omkring och bär på. Både fysiskt och andligt talat. Tystnaden talar. Tystnaden verkar. 

De få orden som efter tystnaden uttalas, har en sådan sprängkraft och ett en sådan verkan, att vi i ödmjukhet måste böja oss ner till marken. Utan att skriva. För vi har ingenting att skriva. Vi har egentligen inget på vårt eget pluskonto. Vår egen rättfärdighet hjälper oss inte i denna stund av tystnad. Det enda vi kan göra är att förtrösta, att överlämna oss, att i tro ta emot det han ger oss: förlåtelse, sin frid, sin trygghet och inre renhet och tillit. Att tro är att kasta sig i hans armar, och förstå att han finns där och tar emot oss. Han säger till den som inte orkar gå längre: gå. Han säger till den som är fjättrad med olika band: gå och synda inte mer, det vill säga: lev inte så att du missar målet med ditt liv. Det mål som Gud hade tänkt att du skulle nå. Den plan som han har för dig. En god plan. Han vill ditt bästa. Jag önskar att vi alla skulle lyssna på tystnaden, när det är Han som talar till våra hjärtan, väljer att vara tyst, för att i rätt tid ta till orda igen. Detta är mänskligt talat. Egentligen är det hans röst vi hör, även i tystnaden, i våra hjärtan.