Ordet tål att man tänker på det. När svenskans ord står i bestämd form
singularis rymmer det bokstäverna som formar ordet rot, något som går neråt
och kan vara jordiskt. Rot var en gång ett vardagligt ord för ’skalle’. Det har ort i
sig, och tro: ordet som blev kött. Och det vaga men särskilda det – diktens
ledord, en obestämd utstrålning.
Så kan man leta i och leka med ordet. I den leken föds mången text, i
bokstavskraften som känns när man uttalar ordet. Och det som känns i språket
brukar betyda någonting.
När språk kommer på tal handlar det oftast om ord, och inte är det att undra
över. Utan ord inget språk. Orden väcker starka känslor, ordet kan bli en passion
och ordboken en gruva.
(Katarina Frostenssons tal vid Sv. Akademiens högtidssammankomst 21
december 2010.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar