Vallmosläktets arter är ett-, två- eller fleråriga, frosttåliga växter som ursprungligen kommer från tempererade områden i Europa, Asien, Afrika och Nordamerika. Några arter är bland de nordligaste landlevande kärlväxterna som finns.
De stora blommorna sitter längst upp på långa, håriga stjälkar. Stjälkarna kan bli 1 meter höga eller mer, såsom hos orientvallmo. Stjälkarna innehåller mjölkaktig växtsaft som kan irritera huden. Blomfärgen kan vara lila, vit, gul, orange, röd eller rosa. Kronbladen är vanligen fyra till antalet (hos vissa arter fem eller sex). De är tunna och silkespappersliknande och blommorna kan vara enkla eller fyllda. De har en pistill och många ståndare. Blomknopparna är vända nedåt, men vänder sig uppåt när de slår ut. Då ramlar även de två foderbladen av. Frukten är en kapsel som innehåller ett mycket stort antal små frön. De sprids med vinden.
Vallmosläktet odlades redan 5 000 år före Kristus i Mesopotamien och de har påträffats i egyptiska gravar. I den grekiska mytologin förknippades vallmor med fruktbarhets- och skördegudinnan Demeter. Man trodde då att skörden skulle bli stor om det växte vallmor på fälten.
Det finns både blå och vita vallmofrön som kan användas som krydda, till exempel ovanpå bröd.
Om vallmofröna inte värmebehandlas får man i sig fermenter som främjar matsmältningen. För att tillgodogöra sig vallmofrö bör man krossa dem i mortel, eller mala dem i speciella vallmofrökvarnar eller spannmålskvarn. [...]
I Storbritannien och en del andra länder brukar många under dagarna kring den 11 november (hågkomstens dag) bära en röd eller vit vallmo av papper i kavajslaget som en erinran om de stupade i världskrigen.
(källa: Wikipedia)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar