A priori (lat. från den förra, det som föregår eller det som kommer innan) är ett uttryck för att beskriva kunskap, härledningar eller sanningar som inte är beroende av sinnesintryck. Motsatsen är a posteriori (det som kommer efter). I logiskt avseende är något a priori om det går att bevisa dess giltighet utan att använda sig av sinneserfarenheter. Ett exempel på en sats som är sann a priori är satsen "Alla greker är människor". Satsens sanningsvärde är enbart beroende av de ingående begreppens betydelser, och har ingenting att göra med om det existerar människor eller greker. Ett exempel på en sats som är sann a posteriori är satsen "Vissa greker är olyckliga". Oberoendet av sinneserfarenheten kan också gälla ett begrepps eller en föreställnings ursprung, och i denna genetiska mening kan "a priori" likställas med "medfödd".
(källa: Wikipedia)
A priori är viktigt att ha med i tankarna när man läser en text. Vi kan fråga oss: hur såg författarens/tänkarens världsbild ut när orden skrevs? Vilken tro och vilka förutsättningar var vid handen vid tillfället, eller vid tiden för skrivandet? Vilka förutsättningar hade författaren och mottagarna av texten? Dessa förutsättningar, förkunskaper, uppfattningar m.m. styr stora delar av förståelsen och mottagandet av texten (eller talet).
När läsare många år efteråt (kanske hundratals år senare) läser samma text, är a priori helt förändrat för dem som nu läser och lyssnar. Det som för lång tid sedan var helt naturligt och givet, kanske idag är helt väck, helt borta, och andra värderingar, uppfattningar och förutsättningar är för handen. Vi kan inte uppfatta texten på samma sätt som de gjorde för flera hundra år sedan. a priori. Eller om en människa ärligt och uppriktigt inte haft en enda tanke på att t.ex. ett mirakel ska kunna hända, att det finns en allsmäktig Gud som också är vår Skapare, eller att någon skulle kunna uppstå från de döda. Det är en ofattbart stor skillnad inom den människa som har en sådan livssyn, jämfört med den människa som aldrig tänkt eller trott på det sättet. Detta utmanar oss (mig) att tala med människor utifrån det läge som de befinner sig på/i.
Hur ska den människa förstå orden: människan har gått bort från gemenskapen med Gud? Om hon aldrig varit medveten om hon gått bort från Gud? Om hon aldrig tänkt tanken att hon, tillsammans med hela mänskligheten, kommit bort från gudsgemenskapen? Om vi jämför mänskligheten med en trädstam, med massor av grenar: om trädet faller, så faller alla grenar med den. Hur ska vi förklara detta för människor, som är ovetande och omedvetna om de förutsättningar som jag har?
Här kommer vi också in på termen: presupposition. Vad betyder det?
Det är en språkvetenskaplig term, filosofisk term, som innebär 'förgivet-tagande', det som utan att sägas ut förutsätts gälla som sant när ett yttrande görs. Det kan t.ex. appliceras på tiden då Jesus talade till sin samtid: de flesta som lyssnade var judiskt troende, och levde som judendomen lärde. Det var deras presupposition. Idag, när vi talar ut Jesu ord till vår samtid, är det inte alls självskrivet att människor har den grundinställningen, de kanske är enbart sökare, ateister eller jultroende. Under dessa förutsättningar är det självklart att Jesu ord uppfattas fullständigt olika.
Presupposition, a priori.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar