A priori (lat. från den förra, det som föregår eller det som kommer innan) är ett uttryck för att beskriva kunskap, härledningar eller sanningar som inte är beroende av sinnesintryck.
Det man vet innan man hör något, är avgörande för hur man uppfattar och tar emot/förkastar det man hör. Om man t.ex. vet - av kulturella skäl, eller för att jag växt upp i en miljö där man haft en viss livssyn och världsbild - att jorden är platt: då ser man på världen på ett bestämt sätt. Om man ska resa långt bort, kanske man funderar på vad som händer när man kommer till kanten av jorden. Man tänker sig inte - som de flesta av oss gör - att jorden är som en rund boll, för man har aldrig sett en jordglob, aldrig sett bilder på jorden från NASA:s kameror, aldrig hört talas om att jorden snurrar kring sin egen axel. En planerad resa måste ju då innebära något drastiskt.
Det finns även en stor svårighet att när man redan vet någon, att tänka bort det jag redan vet, och så att säga börja om från början. Det är oerhört svårt att nollställa sig. Om det ens går. När man en gång varit barn, sedan ungdom, sedan vuxen man eller kvinna, är det inte enkelt att åter börja tänka som man gjorde som barn, eftersom jag har utvecklats, lärt mig nya ting, upplevt många saker som gett mig kunskaper och insikter som jag inte hade som barn. A priori handlar om detta. Det jag vet och förstår, mitt livsbagage, och att jag utifrån det uppfattar världen: det jag ser och hör.
A priori är avgörande för hur vidsynt och accepterande jag är. Och motsatsen gäller också: hur misstänksam, missunsam eller stängd jag är inför andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar