Orden Har du ron att stanna på bron
kom till mig i morse när jag körde mot jobbet och kom fram till bron som för mig mot fastlandet. Ett stilla hav, en mäktig soluppgång, staden i fjärran - allt var så vackert och öppnande. Jag svängde in på den lilla parkeringsfickan och klev ur bilen, såg, upplevde, kände närvaron av frid och ro i den nästan obefintliga brisen som inte ens orkade orsaka minsta krusning på vattenytan. Tiden stod still för en stund, jag kände att det var läkedom för mig. När livet rusar, och uppmaningar från de mest oväntade håll kommer, om att steppa upp gamet, är frågan till syvende och sist: har du ron att stanna på bron?
Min frid ger jag er, inte ger jag den som världen ger;
era hjärtan behöver inte vara rädda.
(Jesus säger dessa ord till oss)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar