måndag 8 februari 2016

Tankar om diktning

Ord i en dikt eller annan text har många bottnar. Egentligen inget konstigt eller ovanligt. Vad i livet har inte flera eller t.o.m. många bottnar? Människan är mångbottnad, vi har kropp, själ och ande, naturen är mångbottnad: där finns ekosystemet, havet, den konkreta stenen, grenen, kotten och roten, omgiven av mossa, lav och ormbuskar. Hela processen från födelse, liv och död - och sen en upprepning i all oändlighet. Naturens väsen är ytterligare en dimension eller botten vi kan tala mycket och länge om. Den ena är ytterligt konkret medan den andra är osynlig (om man inte stannar upp och tar in den). En text har också många bottnar.

Denna text t.ex. kan säkert tolkas på många sätt, innebära ett antal olika saker, betyda olika för olika personer som läser den; en del tar in den och tänker vidare, andra läser den bara rakt av och upplever ingenting alls. Det är både tjusningen och svårigheten. För en person som jobbar med konkreta ting, inom t.ex. tillverkningsindustrin eller med siffror, är tillvaron väldigt svart och vit, konkret, påtaglig och det finns inte så mycket utrymme för tolkningar (åtminstone under den tid man måste ägna sig åt sina jobbsysslor).

För andra, som jobbar med abstrakta ting - människor, kultur, andlighet, politik, etc., är livet väldigt annorlunda. Kanske styr vår förmåga och vilja att uppleva livet på dessa olika sätt, vårt val av yrke och inriktning? Jag lägger ingen värdering i detta, utan resonerar öppet om olikheter som vi alla märkt av inom oss själva eller i vår omgivning. Det kan t.o.m. variera även om man jobbar inom vården. Någon är helt och konkret inriktad på benbrottet och dess konkreta och fysiska konsekvenser, operation, sårläkning, rehabilitering och fysisk träning. Andra inom samma bransch kan jag tänka mig tänker mera runt omkring och fokuserar på andra dimensioner när den värsta smärtan lagt sig och skalpellen lagts bort för kokning.

Om dessa två olika personer, med de olika perspektiven,  läser en och samma text, vad händer då? Vi förstår att det kan bli krockar. Rejäla krockar. Sånt är livet.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar