En modern, tvådäckad buss med all tänkbar komfort. Inget att klaga på. Allt bara toppen. Inom en och en halv timme anlände vi till Gedser där färjan tar oss över sundet till Tyskland. Solen skiner, människorna runt omkring oss pratar lågmält, en del snusar och sover, ingen snarkar än, en äter och jag skriver. Resan stävar vidare söderut mot Dresden efter ankomsten till tyska fastlandet. Någonstans ska vi äta middag innan vi når gränsen till Tjeckien och efter en kort resa i landet kommer vi fram till Prag framåt kl. 22. Det ska bli intressant att imorgon och på lördag få uppleva denna kulturtunga huvudstad med så mycket historia i bagaget.
Vår guide Anneli berättade om Danmark, bl.a. att Dannebrogen är världens äldsta flagga. Det är aldrig mer än 5 mil till en badplats när man är i Danmark. 1805 föddes HC Andersen på Fyn. Han blev mobbad i skolan. 1845 skrev han ”Den fula ankungen” och den handlar otvivelaktigt om honom själv. Kejsarens nya kläder, Sjöjungfrun (den lille havsfrue) efter HC Andersens förlaga. Hon är den absolut mest kända danska symbolen.
Ankomst till Prag vid 22-tiden på torsdagskvällen. Hotell Duo väntade på oss. Incheckning och installation i rummen, sen sänggående. Sköna sängar, bra standard på rummet och helt ok frukost på hotellet. Kl. 8.45 på fredagsmorgonen väntade bussen utanför hotellet och tog oss alla med ner till centrala delarna av Prag. Vackert väder, soldis, lite kyligt, sol i annalkande. Ett perfekt väder för en lång stadsvandring. Vandringen var givande, upplysande, och fotogenialisk.
 |
| Eliah Levy spelade på Vaclav-platsen. Instrumentet heter Chapman stick. Lyssna: http://youtu.be/jdH9wUFCDfU |
Tunnelbanan tog oss från Nationalmuseum (Vaclavplatsen), eller station Museum, till vår destination vid Hotell Duo, Stridzkov (osäker på stavningen på det sistnämnda). Valutan heter Korun i Tjeckien, inga euro här inte. Helt enkel tjeckiska för krona. För 100 svenska kronor fick vi 40 korun.
Ett framträdande gatuinslag var tiggarna. Jag tog flera bilder på dem när de satt på knä eller låg framåtstupa med huvudet sänkt, med båda händerna framåt och en enkel pappersmugg mellan händerna där man kunde lägga en slant. Några tiggare hade en hund som låg och sov bredvid sin husse, helt omedveten om alla människor bredvid och som passerade. Särskilt reagerade jag på dem som satt på Karlsbron och tiggde. Folk från alla världens hörn som upplever en underbar pragupplevelse med god mat, glada skratt, båtutflykter, sevärdheter – och så fastnar skratten i halsen när dessa smutsiga, fattiga och utsatta människor står på knä och ber om en allmosa. Det finns orättvisor här i världen, den saken är definitivt säker.
Jag hade en speciell mission under denna min första resa till Prag. Min dotter förlovade sig förra sommaren just här i Prag. På Karlsbron gick hennes pojkvän ner på knä och friade till henne och gav henne förlovningsringen alldeles vid platsen där statyn som föreställer 3 änglar finns. Vi har fått se foton från det där tillfället. Sen gick de till en liten bro intill John Lennon Wall där de – tillsammans med tusentals andra före dem - hängde upp ett hänglås på vilket de hade ristat in sina namn: Björn och Terese. Min mission och mitt löfte till henne var att söka upp platsen och hitta deras hänglås och föreviga min upptäckt med ett eget foto. Vi fick faktiskt sms:a ett par gånger till henne så att hon kunde ge oss en liten hint om var de hängt upp låset (det är som sagt flera tusen lås uppsatta). ”Räknat från mitten av den korta brons galler sitter låset på tredje pinnen” löd instruktionen. Gissa om glädjen när jag fick ögonen på det röda hänglåset med ett hål och ett hjärta i mitten och namnen ”Björn och Terese” på! Vi skrattade högt och ljudligt och fick förklara oss för några av de andra besökarna på bron. De undrade ju varför vi plötsligt började skratta. Min mission var fullbordad! En glad upplevelse och upptäckt! Terese uppskattade vår envetenhet att hitta och ta på ”hennes” lås. Från den stunden kände jag att mitt uppdrag i Prag var slutfört.
Karlsbron är värd att beskriva lite extra med alla dessa människor, karikatyrteckare, fotoutställare, porträttmålare/tecknare och musikanter. Ett riktigt bra jazzband stod i solskenet och jazzade loss ordentligt med banjo, trumpet, flöjt, bastuba och tvättbräda och sång, riktigt gladsång. En gubbe med sitt positiv (hur kul är det…?), och änglafigurer och ikoner som man fick röra med sina händer och önska sig något särskilt. De sistnämnda figurerna var så berörda, så guldglansen hade återvänt och smutsen från luftföroreningar och andra avlagringar var bortputsade. Kanske fick en och annan flanör sin önskan uppfylld, vad vet jag.
På lördagen åkte vi från hotellet vid halv tiotiden till Gula Marknaden. Den kallas så för att majoriteten av nasarna kommer från Asien. Vi fick uppmaningen av Anneli, vår reseledare: PRUTA! Och pruta friskt. Först säger ni halva priset (högst), gå gärna ännu lägre trots nasarnas protester. Tuffa till er – det ingår i spelets regler, annars blir ni lurade. Och så gjorde vi, med fast blick och med ännu fastare stämma drog jag till med ca 40% av deras utgångspris. Jag höll på att få en och annan smocka såg jag (det låg både knogjärn och teleskopbatonger intill, så risken var nog överhängande), men det var bara att stå på sig och hålla fast vid priset med en liten ökning, sen var det bara att gå sin väg. Vid ett par tillfällen blev jag tillbakaropad av den lilla kvinnan då hon fallit till föga och antog det pris jag sagt. En tröja, en plånbok och doft av en ängel blev dagens skörd. Ganska bra jobbat av mig själv, tyckte jag, som inte egentligen har något som helst intresse av att shoppa. Så tråkig är jag.
Lördagskvällens event var annorlunda. Aldrig förr har jag åkt flodpråm på Moldau. Buffé med förrätt, varmrätt, kakor och dryck och kaffe. Och alltihop med dragspelsmusik som inramning. Både dragspelaren denna kväll och fredagskvällen tjeckiska afton med typisk tjeckisk mat, där det också var en dragspelare med vidhängande sångerska och skrikande dansare, hade vinnlagt sig om att även öva in några svenska låtar och evergreens. Vissa av oss uppskattade det, och andra kanske uppskattade musiken lika mycket som man uppskattade nationaldelikatessen Knödel: intetsägande, smak- och färglös och inte riktigt färdiggräddad. Om nu musik någonsin kan bli färdiggräddad… Båtturen var stämningsfull, maten smakade bra, slussningen fungerade och vi kom välbehållna hem till kaj omgivna av ett vackert upplyst Prag.
På söndag morgon kl. 04.30 avgick vårt landsvägsskepp med en tjeck som förare och senare en ännu mer käck förare vid namn Mats vid ratten som mycket mjukt och skickligt styrde hemåt till Sverige och Malmö igen med kapten Anneli som säker och påläst reseledare.
Tack för en fin resa!
 |
| Karlsbron i Prag |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar