Det finns en trygghet i att känna att man har ett hem att komma till när man är frusen och känner sig ensam och övergiven. Någon som väntar på en, att man ska komma hem. En vänlig famn. En öppen dörr, ett leende. Ett välkommen. När livet håller på att tyna bort, finns också hoppet om ett hem, ett rum som står tillrett för mig, en välkomsthälsning, en trygghet bortom allt förnuft och fattningsförmåga. Så skönt.Som när ett barn kommer hem om kvällen, och möts av en vänlig famn. Så var det för mig att komma till Gud, jag kände att där hörde jag hemma. Där fanns en plats i Guds stora famn, en plats som väntade på mig. Och jag kände, där hör jag hemma. jag får vara ett barn i Guds hem.
(text: Göte Strandsjö)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar